Tyg som väcker minnen
På någon av alla marknader som är så här års gjorde jag ett litet fynd, som jag betecknar som gulligt.
Den är inte större än att plånboken, telefonen och en näsduk får plats, men det var inte miniformatet jag föll för, det var valet av tyg i kassen.
Den kostade bara 10 kronor och det skulle inte jag sitta och sy den för, men glad var jag förstås över det låga priset.
Minnet som väcks, är när jag som tonåring glad i hågen kom hem till min mor och visade upp det nya tyget jag köpt och skulle sy en kjol av. Exakt likadant som det här. Hennes reaktion var helt obetalbar.
Skulle hennes dotter gå omkring i ett madrassvar och visa sig bland folk?
Vad skulle de tänka och tro?
Menade jag verkligen allvar?
Var jag egentligen riktigt frisk?
Jag vet inte vad det blev av tygbiten, bara att det aldrig blev någon kjol. Nu har jag i alla fall en liten minikasse och den är bara gullig!
Visst är det madrassvarstyg allt! Men gulligt för det! :)
Ja, tänk att ett tyg kan väcka minnen till liv.
Och att den lilla tygväskan du hittade har samma tyg som det du kom hem med som tonåring och ville ha en kjol sydd av.
Mysigt.
Kram
Jag får väl erkänna att jag kan förstå M`s reaktion lite grand. Men som liten nostalgitrippkasse är tyget helt ok! Det måste ha tillverkats massor av det här tyget en gång i tiden för alla madrasser var klädda med det. Fast det är klart alla människor hade ju sina madrasser i all evighet, till och med ärvde av varandra tror jag, så det blev inte så mycket ändå måhända.
Anne, Jag tycker fortfarande att tyget är jättefint och kan ångra att jag inte genomdrev önskan om kjolen. Jag var väl för lydig.....!
Inger Maryissa, Det är roligt med saker som väcker associationer till andra tillfällen. Undrar om jag har kvar tygbiten, kjolen som inte blev, i mina gömmor?
Inga, Jag förstår fullt ut att du förstår. Du kände ju modern och vet hur noga hon var. Jag kommer nog aldrig att glömma hennes reaktion, fast vad det blev för kjol istället för "madrassen" minns jag däremot inte.
