Leontina

Vi lämnade platsen för drängtvagningen och kom in på de gamla motorerna och alla tillbehör.

Särbon försvann in i en annan dimension och jag gick med en liten stund, för egentligen skulle vi till ängen där det skulle bli uppvisning med veterancrossmotorcyklar och då skulle jag med hade jag tänkt.



Jag får lära mig en hel del nytt när vi är på såna här tillställningar. Konstruktionen med tunnan är en kylare till en motor, förmodligen det gröna schabraket som står bakom. Det heta vattnet från motorns kylsystem matas över i behållaren överst, sen rinner det ner längs repen och kyls av. Fiffigt, men inte så praktiskt kanske och definitivt inte godkänt av skyddsombudet. Det var dock obefintligt på den här kylarens tid.

När vi kom till den här lilla hojen utbrister särbon:
"Åh, en Tribsa", sen försvann han in i sig själv igen. Den var tydligen speciell, för på kvällen när vi kollade på bilderna sa han samma sak än en gång.


En Monark som också gav upphov till en del prat med ägaren.


På väg till ängen passerar man en "järnväg".



Det finns ett fungerande tåg som åker fram och tillbaka längs kanten på ängen, uppför backen och ner igen samma väg. Jätterolig attraktion för många barn, i år kunde man även åka hölass runt ängen och marknadsområdet och det roade både stora och små kunde jag konstatera.

Här kommer tåget med sitt gula "lok" och vagnen med bänkar för passagerarna och bakom kommer  traktorn med hölasset.




Grålleklubben har alltid en massa gamla traktorer med på Jäders, där samlas herrar i alla åldrar, mest äldre dock, tittar och ser nostaligiska ut. Det är deras intresse så klart, jag är inte på samma våglängd, även om jag gick traktorkurs en gång i min ungdom.



Plötsligt fick jag syn på Elvis Presley, men det fick jag ju inte! Vad knäpp jag är!



Nu började det smattra och smälla längst nere i backen och här kom första veteranen susande i banan och strax efter kom det flera.






"Nej", sa jag, "nu går jag ner till marknaden och tittar istället." Vi bestämde en tid och en plats att träffas på och sen gick jag.
  Jag drogs som en asgam till en gammal rutten antilop, när jag kände lukten av brända mandlar. Det hör också till dagen på Jäders. Det var mitt första inköp, varma brända mandlar, jag kan bara säga "MMMMmmmmmm!"

Köpings museum hade en rolig invit till den som kände sig hågad.




Sen kom jag till en ost - och korvförsäljning. Jädersbruksost, vad är det?



Jo, det är Prästost från Falbygden som de köpt in utan märkning, långlagrat i 2 år och sen beroende på vilken marknad de är på ger de osten indirekt marknadens namn. För när jag sen läste på skylten insåg jag att det inte alls stod "Jädersbruksost", utan "Lagrad ost Jädersbruk". Smart!
Dessutom var den himmelskt god, smälte i munnen och alla bitar kostade 69 kronor. Naturligtvis köpte jag en.

Mera ost blev det, den trevlige mannen från Kloten stod där med sina enormt goda salladsostar.



Han ser ut som kliven ut ur historieboken, osten är som sagt bland det godaste som finns när det gäller salladsost och jag handlar alltid av honom när han finns med dit vi kommer.

Det är inte så smart att handla tunga saker så där i början, men väntar man händer det att det är slut när man väl kommer tillbaka.

Nu hade kära särbon slitit sig från motorcyklar och kommit tillbaka. Då var det fikadags.



5 kronor för te, 10 kronor för kaffe och 10 kronor/bröd = 55 kronor. Allt hembakat och mumsigt!

Nu fick vi ny energi och gav oss ut i vimlet igen. Han ville se mera motorer, det var ju det som var årets tema. "Gå du," sa jag, som mycket väl klarar mig själv. Vi bestämde ny tid och mötesplats lite senare.

Jag fick syn på båten med tändkulemotor, den gör en sväng på ån med alla som är sugna på en tur och är ett måste för oss också varje år.



Sen föll blicken på en del av bilparkeringen borta på gärdet. Jäders är verkligen folkfest!



Lövsågskonst fanns till salu -



 - och sågaren själv satt där i full koncentration med något nytt motiv.



Så hittade jag en stor utställning av små traktorer mm och där blev jag stående ett tag. Vilket pillergöra att få ihop alla de här olika, för det var riktigt många. Det här tilltalade mig och när jag sen sammanstrålade med kärestan hade han missat just det, så jag fick ta med honom och visa. Han blev också imponerad.








Av någon anledning fick vi för oss att det är mannen med den blå mössan som är konstruktören.

Veternamopparna fräste förbi medan vi stod där, i år var det inte alls särskilt många som tagit sig dit på sina juveler. Lite synd, för det tycker jag är riktigt roligt.



Nu drog vi oss ner mot båten, även där fanns en utställning, passligt nog med gamla utombordsmotorer.



Vi klev ombord och åkte ut i Amazonas, i alla fall nästan.




Det är bara en kort tur, han vänder mitt ute på vattnet och styr in till "hemmahamnen" för att hämta nya passagerare. Det kostar 10 kronor i frivillig avgift.




Några badsugna hundar hade just lyckats övertyga sina människor om nyttan av att ta sig ett dopp.



Vi började dra oss mot utgången, då kom kärestan just på att det nog var någon mer gammal motor han inte tittat ordentligt på, så vi gick åt varsitt håll än en gång. Jag drog mig till slottet och konstuställningen på loftet.



Utanför slottet stod tre riktigt tjusiga bilar. När de är såna förstår jag fascinationen för gamla bilar.


Kolla kylarprydnaden, helt livsfarlig vid en krock, men så vacker!



Den här är en Hudson och igår visste jag vad de andra två hette också, men inte idag. Långtidsminnet är inte vad det var, i alla fall inte när det gäller bilar. Jag tror en hette Lincoln och den tredje .....????

Slottet är under upprustning, de driver ett slottscafé på nedervåningen, oftast på helgerna. Jag skulle inte fika, men steg in för att se om det hänt något sen sist.





De hade en utställning med gamla kartor över bygden från olika tidsperioder.



Jag avslutade min Jädersbruksdag med att gå till loftet och titta på konsthantverken, utställning och försäljning. I år var det keramiken som tilltalade mig allra mest.





Dags att åka hem, en sista bild på ett udda fordon. Liten och gullig, om en "bil" kan ha det epitetet.