Uppiggning
Redan det ordet får mig lite piggare, det ser så fel ut, men tre p i rad kan man ju inte ha.
Jag har varit jättetrött idag och är ännu tröttare nu ikväll. Jag kände det redan när jag var på väg hem, så jag stannade hos Anette som har Varberga blommor, för att pigga upp mig lite. Jag skulle så klart ha något rött eftersom det snart är jul. Hela affären var full med röda blommor och det här är vad jag kom hem med och som står så fint på mitt köksbord nu. Ingen kan beskylla mig för att inte kunna ta förändringar! Jag gillar det där luddet omkring, det heter något fint namn som jag glömde lika fort som hon sa det.
Tulpaner! Jag måste hinna avsluta julen innan det blir tulpantid, men en liten avvikelse kan jag väl tåla. De är alldeles vita och tack och lov blev det inget av det vita som ramlade ner från ovan idag, inget mer än vatten i alla fall. Stackars små barn och lyckliga mig! Grannen gormade något när hon kom med sina två barn i vräkregnet, det är något lindrigare än ett ösregn, men tillräckligt för att man helst vill vara inne. Jag höll med lite lamt, men nog är det skönt med plusgrader trots att det blir lite blött.
När jag kom hem med mina tulpaner föll mig blick på köksväggen och då blev jag också lite piggare!
Eftersom köksbordet var framdraget för Hjoklockans skull i söndags passade jag på att sätta upp min fina julbonad samtidigt. Den har min mormor sytt en gång i världen och jag fick den när jag just fått min första lägenhet. Sen dess har den föjlt med mig runt Sverige, jag har bott i Hultsfred, Piteå, Örebro, Umeå och nu tillbaka i Örebro och bonaden har hängt med. Jag tänker att någon av barnen säkert vill ha den så småningom, de har sett den varje jul hela sina liv. Den ska dock pryda min vägg många jular till!
Jag har varit jättetrött idag och är ännu tröttare nu ikväll. Jag kände det redan när jag var på väg hem, så jag stannade hos Anette som har Varberga blommor, för att pigga upp mig lite. Jag skulle så klart ha något rött eftersom det snart är jul. Hela affären var full med röda blommor och det här är vad jag kom hem med och som står så fint på mitt köksbord nu. Ingen kan beskylla mig för att inte kunna ta förändringar! Jag gillar det där luddet omkring, det heter något fint namn som jag glömde lika fort som hon sa det.
Tulpaner! Jag måste hinna avsluta julen innan det blir tulpantid, men en liten avvikelse kan jag väl tåla. De är alldeles vita och tack och lov blev det inget av det vita som ramlade ner från ovan idag, inget mer än vatten i alla fall. Stackars små barn och lyckliga mig! Grannen gormade något när hon kom med sina två barn i vräkregnet, det är något lindrigare än ett ösregn, men tillräckligt för att man helst vill vara inne. Jag höll med lite lamt, men nog är det skönt med plusgrader trots att det blir lite blött.
När jag kom hem med mina tulpaner föll mig blick på köksväggen och då blev jag också lite piggare!
Eftersom köksbordet var framdraget för Hjoklockans skull i söndags passade jag på att sätta upp min fina julbonad samtidigt. Den har min mormor sytt en gång i världen och jag fick den när jag just fått min första lägenhet. Sen dess har den föjlt med mig runt Sverige, jag har bott i Hultsfred, Piteå, Örebro, Umeå och nu tillbaka i Örebro och bonaden har hängt med. Jag tänker att någon av barnen säkert vill ha den så småningom, de har sett den varje jul hela sina liv. Den ska dock pryda min vägg många jular till!
Kommentarer
Postat av: Inga M
Roligt att se julbonaden som Din mormor sytt. Jag minns ju henne väl! Jag har ju inte varit så förtjust i julen så så värst många bonader har vi inte haft. Så länge modren orkade så gjorde hon pepparkaksstuga till oss till julen och den tror jag mina barn förknippar med jul mer än något annat och jag tror att ´dottern brukar göra tillsammans med sina barn. Just nu är jag mest skärrad över att jag inte köpt särskilt mycket julklappar till barn och barnbarn. När skulle jag ha hunnit det mitt uppe i all husrenovering och alla utvecklingssamtal.
Trackback
