Claes Jansson

Igår kväll var det dags igen för en afton på jazzklubben. Fr o m den här hösten håller de till på Frimis. Sen jag började gå på jazzklubben här i stan, hösten 2002, har de bytt lokal flera gånger. Det har varit på Svensson, Svensson, El Sombrero, K2 (annat namn på Svensson), Nöjeskrogen, Strömpis och nu på Frimis. Det är lite ovant för mig, för i Umeå var de på Scharinska i många år och sen på Studion i Folkets hus och det var liksom jazzklubbens hemvist. OJ, vilken utvikning!



Claes Jansson var det.

Jag har varit och lyssnat på honom ett par gånger tidigare och inte vet jag om det berott på mig eller honom, men jag har inte varit överdrivet imponerad. Jag har inte tyckt om sättet han sjungit på. Igår fick jag ändra uppfattning. Nu sjöng han med Mikael Skoglunds kvartett och det var riktigt, riktigt bra. Jag njöt av musiken hela kvällen och det hade inte alls behövt ta slut så fort.

Det jag däremot inte njöt av var inomhusklimatet. Det var SVINKALLT! ! ! Det blåste nordan där inne och kändes som man satt på en utomhuskonsert på senhösten.

Lydig ankunge som jag är hade jag lämnat in min jacka i garderoben. 20 kronor kostar det och det må vara hänt, även om jag inte förstår att det måste kosta 20 kronor/person att låna en galge några timmar. Visserligen finns det någon som tittar till ens kläder, men ändå. Igår var det 250 personer där, det är 5000 i bara garderobsintäkter!

Jag satte mig med en bekant som ville äta och jag tänkte att jag väl kunde ta en gubbröremacka och lite vatten och hålla henne sällskap. Sagt och gjort, vi beställde och jag började känna hur det drog iskallt omkring mig. Jag frågade henne om hon tyckte det var kallt, vilket hon bekräftade. Efter 10 minuter var jag genomfrusen och såg att det satt folk lite här och där med jackan över axlarna. Jag gick ut och hämtade min och tog med in. 2 kronor i minuten kostade det att ha den därute i garderoben (JAG ÄR INTE SNÅL, BARA IRONISK!) 
Det var ganska skönt kan jag tala om att hänga den över axlarna. Efter ett tag tog jag på mig sjalen och virade den tre varv runt halsen. Sen kröp jag in i jackan, för jag frös ändå. Isbitarna i mitt vatten smälte mycket långsamt och fler och fler människor hämtade sina ytterkläder.
När servetterna började fladdra och ljusen nästan slocknade, bad vi en servitris att vara snäll och kolla varför det blåste så otroligt. Fick ett snäsigt svar, att de hade minsann försökt och ingen visste hur man skulle göra för att ändra och för övrigt så hade de en vaktmästare till sånt. PUNKT OCH SLUT! Inga charmpoäng där inte.

Jag drog upp blixtlåset och försökte stampa mig varm i takt med musiken, kunde inte med att ta på mig luvan också. Claes och bandet var jättebra! Det var Nat King Cole låtar, Billie Holliday, Monica Zetterlunds repertoar, Cornelis, Povel mm mm. Var det så man frös de fysiska öronen av sig fick i alla fall musikörat sitt.

Runt 22.20 klev jag ut i den mörka kvällen och tänk, trots att det var - 7 grader kändes det ganska skönt. Det blåste åtminstone inte!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0