Fredag
ÄNTLIGEN fredag skulle jag vilja vråla ut. Det låter som något flåshurtigt radio - eller TV-program och det kanske det är också fast inte jag vet om det.
Det är fortfarande jätteroligt att arbeta igen, efter 7 veckors sjukskrivning för den opererade axeln, men ack vad det tär på en gammal möglig, gravt medelsålders kvinna. Jag förstår inte varför jag inte kan vara klok och kvällstrött och gå och lägga mig i tid någon gång, så jag slipper vara så trött på morgonen. En kväll den här veckan lyckades jag faktiskt släcka sänglampan redan 22.45 och jag tror jag somnade ganska fort också. Det var dock inte igår kväll, då blev det midnatt. Nu när det äntligen är ett par lediga dagar ser jag fram emot att sova utan väckarklockan som piper strax före 6.
För att späka mig ytterligare har jag flängt runt i hela huset hela den här eftermiddagen, först med dammtrasa, sen snabeldraken och sist moppat nästan överallt. Jag till och med hävde ut mattan från uterummet, för där var det gott om höstlöv som dragits med in. Hoppas innerligt att ingen granne såg mig när jag dammsög trappen och fotskrapan utanför huset.
Jag har som bekant börjat sköta om kvarterets småfåglar. På framsidan vankas solrosfrö i en liten stuga som hänger på behörigt avstånd från katter. Medan Kosmos levde fick de söka sin mat någon annanstans, men det finns ju fler än han i närheten. På baksidan är det talgbollar som gäller, de hänger i en automat i grannen Karins syren. Skatorna har väldiga bekymmer över hur de ska komma åt godbitarna. Oj, nu blev det en sån där lång utvikning igen.
Jag dammsög fotskrapan, för de små liven sitter på hängrännan och äter, sen släpper de ner skalen precis framför ytterdörren och vips har man dragit in hur mycket som helst som fastnar i mattorna innanför dörren. Det håller förstås inte så länge, men just nu är det i alla fall fritt från solrosfröskal både ute och inne.
Ikväll ska vi gå och lyssna på "Kolla Povel". Jag gillar verkligen hans låtar, hela hans språk förresten. En ordekvilibrist av stora mått och bra musik också för den delen. Det är hans båda barn Lotta och Mikael, Svante Thuresson, Annelie Rydé och Stephan Lundin som gör en konsert med Povels repertoar. Den sistnämnde känner jag inte till, men de andra är helt klart bra artister. Det känns som det vore svårt att misslyckas med ett sånt koncept. I alla fall ska det bli skönt att släppa ner den rådbråkade städkroppen i en mjuk stol på Hjalmar Bergmanteatern i ett par timmar och bara njuta.
Det är fortfarande jätteroligt att arbeta igen, efter 7 veckors sjukskrivning för den opererade axeln, men ack vad det tär på en gammal möglig, gravt medelsålders kvinna. Jag förstår inte varför jag inte kan vara klok och kvällstrött och gå och lägga mig i tid någon gång, så jag slipper vara så trött på morgonen. En kväll den här veckan lyckades jag faktiskt släcka sänglampan redan 22.45 och jag tror jag somnade ganska fort också. Det var dock inte igår kväll, då blev det midnatt. Nu när det äntligen är ett par lediga dagar ser jag fram emot att sova utan väckarklockan som piper strax före 6.
För att späka mig ytterligare har jag flängt runt i hela huset hela den här eftermiddagen, först med dammtrasa, sen snabeldraken och sist moppat nästan överallt. Jag till och med hävde ut mattan från uterummet, för där var det gott om höstlöv som dragits med in. Hoppas innerligt att ingen granne såg mig när jag dammsög trappen och fotskrapan utanför huset.
Jag har som bekant börjat sköta om kvarterets småfåglar. På framsidan vankas solrosfrö i en liten stuga som hänger på behörigt avstånd från katter. Medan Kosmos levde fick de söka sin mat någon annanstans, men det finns ju fler än han i närheten. På baksidan är det talgbollar som gäller, de hänger i en automat i grannen Karins syren. Skatorna har väldiga bekymmer över hur de ska komma åt godbitarna. Oj, nu blev det en sån där lång utvikning igen.
Jag dammsög fotskrapan, för de små liven sitter på hängrännan och äter, sen släpper de ner skalen precis framför ytterdörren och vips har man dragit in hur mycket som helst som fastnar i mattorna innanför dörren. Det håller förstås inte så länge, men just nu är det i alla fall fritt från solrosfröskal både ute och inne.
Ikväll ska vi gå och lyssna på "Kolla Povel". Jag gillar verkligen hans låtar, hela hans språk förresten. En ordekvilibrist av stora mått och bra musik också för den delen. Det är hans båda barn Lotta och Mikael, Svante Thuresson, Annelie Rydé och Stephan Lundin som gör en konsert med Povels repertoar. Den sistnämnde känner jag inte till, men de andra är helt klart bra artister. Det känns som det vore svårt att misslyckas med ett sånt koncept. I alla fall ska det bli skönt att släppa ner den rådbråkade städkroppen i en mjuk stol på Hjalmar Bergmanteatern i ett par timmar och bara njuta.
Kommentarer
Trackback
