London??
Hamnade jag i London igår, eller hur blev det egentligen? Jag vet att jag följde med särbon hem för att övernatta, men innan jag somnade är jag osäker på om jag genomgått någon slags transferering till en annan plats och hamnat i London, närmare bestämt i St Pauls Cathedral!
Vi åkte hem till särbon på eftermiddagen och han riktigt spann sen vi ätit och han kunde ge sig hän in i klockornas värld. Nu skulle själva "hjärtat" eller om det är "hjärnan" i klockorna byta plats. Den nya visade sig slå med en otroligt vacker klang när den preliminärt hängde på nedervåningen på min hallvägg. Den gamla, hade inget fungerande slagverk alls och den var tänkt att sitta i särbons vardagsrum, medan den lilla (den som jag ska fria till vad det lider) skulle vara i gästrummet. Det är en bra tanke tyckte jag, gäster som övernattar kanske inte är så trakterade av ding, dång mitt i natten.
Jag bakade lite rågbröd i väntan på att få ett vettigt ord ur mannen, han var djupt koncentrerad på sitt lilla klockpyssel och inte särskilt social. Till slut var han ändå nöjd, det gick bra att skifta plats på verken och började borra för att sätta upp de båda klenoderna. Jag måste tillstå att det blev fint, även om den lilla passade mycket bättre hemma hos mig (tids nog.......) än i hans gästrum. Han ställde in rätt tid och båda två gick igång direkt. Han var så nöjd och vi satte oss i soffan och tittade på den stora, det är den som är på bilden. (Örnen är lite skadad på bilden, men han har läkt ihop nu. )
Sen packade jag mitt nybakade bröd och vi gick och la oss. Jag låg och läste, djupt försjunken i min bok när första halvslaget kom. Jag nästan lyfte ur sängen, klockan satt precis på väggen in till sovrummet. Hela rummet blev som en enda stor akustikbox och snacka om förstärkning av klangen. Det gick väl an när det var halvslag, men jag genomled både 10, 11 och 12 helslag också innan jag insåg att jag kunde läsa ända till halv två och bara behöva lyssna på ett slag i havtimmen. Då var jag så trött att jag lyckades somna innan tvåslaget kom.
Jag kände mig helt seriöst som jag låg i klocktornet på St Pauls Cathedral, men då tyckte kärestan att jag var lite kinkig, petig eller vad det nu var. Han i sin tur skrockade nöjt och sa att det bara var hemtrevligt. Ikväll är han förmodligen ute och snokar runt på Blocket igen. Det kan ju ha kommit ut någon ny väggklocka med fungerande slagverk, som passar i sovrummet. Än så länge har han bara en väckarklocka och en annan lite större på hyllan därinne.
Vi åkte hem till särbon på eftermiddagen och han riktigt spann sen vi ätit och han kunde ge sig hän in i klockornas värld. Nu skulle själva "hjärtat" eller om det är "hjärnan" i klockorna byta plats. Den nya visade sig slå med en otroligt vacker klang när den preliminärt hängde på nedervåningen på min hallvägg. Den gamla, hade inget fungerande slagverk alls och den var tänkt att sitta i särbons vardagsrum, medan den lilla (den som jag ska fria till vad det lider) skulle vara i gästrummet. Det är en bra tanke tyckte jag, gäster som övernattar kanske inte är så trakterade av ding, dång mitt i natten.
Jag bakade lite rågbröd i väntan på att få ett vettigt ord ur mannen, han var djupt koncentrerad på sitt lilla klockpyssel och inte särskilt social. Till slut var han ändå nöjd, det gick bra att skifta plats på verken och började borra för att sätta upp de båda klenoderna. Jag måste tillstå att det blev fint, även om den lilla passade mycket bättre hemma hos mig (tids nog.......) än i hans gästrum. Han ställde in rätt tid och båda två gick igång direkt. Han var så nöjd och vi satte oss i soffan och tittade på den stora, det är den som är på bilden. (Örnen är lite skadad på bilden, men han har läkt ihop nu. )
Sen packade jag mitt nybakade bröd och vi gick och la oss. Jag låg och läste, djupt försjunken i min bok när första halvslaget kom. Jag nästan lyfte ur sängen, klockan satt precis på väggen in till sovrummet. Hela rummet blev som en enda stor akustikbox och snacka om förstärkning av klangen. Det gick väl an när det var halvslag, men jag genomled både 10, 11 och 12 helslag också innan jag insåg att jag kunde läsa ända till halv två och bara behöva lyssna på ett slag i havtimmen. Då var jag så trött att jag lyckades somna innan tvåslaget kom.
Jag kände mig helt seriöst som jag låg i klocktornet på St Pauls Cathedral, men då tyckte kärestan att jag var lite kinkig, petig eller vad det nu var. Han i sin tur skrockade nöjt och sa att det bara var hemtrevligt. Ikväll är han förmodligen ute och snokar runt på Blocket igen. Det kan ju ha kommit ut någon ny väggklocka med fungerande slagverk, som passar i sovrummet. Än så länge har han bara en väckarklocka och en annan lite större på hyllan därinne.
Kommentarer
Postat av: Inga M
Ha ha... det här låter äventyrligt! Visste inte att Din gubbe har en sådan klockvurm! Du får testa öronproppar!
Postat av: Suss
Inga, det visste inte jag heller, för i början av vårt förhållande var han relativt "normal", även om han hade minst en klocka i varje rum, förutom badrummet.
Trackback
