England dag 6, Overstrand - Windsor
Idag vaknade jag före 6. Jag vill inte att min hjärna ska vara sån att den ställer in sig åt mig, när det är en resdag. Jag hade gott och väl kunnat sova till 8.
Jag låg och läste och bara 15 -20 minuter senare hörde jag Anna tassa förbi. Hon var bevingad idag också. Själv hade jag helpunk med div. små krus på sidorna.
Vi la oss ett tag i hennes säng och jag läste resedagbok för henne, innan vi orkade ta oss upp och börja dagen med den avslutande packningen.
Det blev ännu ett akrobatnummer av Anna i badkaret, själv utförde jag mitt igår kväll. Jag hade ylletröjan på mig hela dagen igår och det var aningen svettigt. Idag fick det räcka med hårtvätt.
Vi åt frukost på egen hand. Jag mötte John i trappan, han var på väg upp med varsin mugg morgonte till sig och Pat.
När vi ätit och de kommit ner hjälpte de oss att ta fram en bättre vägbeskrivning till Oscars Lodge, Windsor, där vi bokat rum till ikväll.
Vi tog ett ordentligt farväl med förhoppningar om ett återseende, klappade Mr Max, blev kindpussade av både John och Darren och sen iväg söderut i småregnet.
Anna med sin exsvåger Darren
Det gick som på räls ända tills det var dags att bli "Lost in Norwich", istället för i Holt.
Vi har sett massor av områden i Norwich kan jag tala om och jag hann bli rejält less när vi for runt där, backe upp och backe ner. Till slut orkade jag inte vara lost längre, utan sa till Anna när jag såg en skylt till Great Yarmouth, "Nu svänger jag". Hon var med på det och hur det gick till kom vi ut på vägen till London.
Det var något konstigt med vägen söderut, vi hamnade plötsligt på en parallellväg som förmodligen var den gamla vägen. Vi tyckte vi följde vägnumren och skyltarna så noga, men så att säga spårade ändå ur. Å andra sidan spårade vi in igen.
Vi längtade efter att "najsa" och det vimlar inte direkt av cafeér efter vägen. Men, på ett av våra stickspår kom vi till en skylt:
Där tvärnitade jag i en ruta längs vägen och med risk för livet kutade vi över när det blev en lucka i påsktrafiken.
Nu fick vi gå en bra bit, det var nog meningen att man skulle köra in, men inte farao korsar jag den där hårt trafikerade vägen, med dyrgripen från AVIS.
På väg mot cafeét växte en fin Kamelia invid ett tegelhus.
Efter den vackra kamelian kom ett hus i korrugerad plåt med en mängd "pottor" på gräsmattan. Skönheten varierar!
Vi travade och gick och till slut var vi framme. WOW!
Vi har haft en del hallelujamoments på den här resan. Elveden var ett otroligt ställle, proppat med delikatesser. Det fanns en stor matavdelning, en med bakverk, en stor godisdisk med praliner och fudge och en hel avdelning med vin.
Därinne på vinavdelningen huserade "den snygge skogvaktaren" som vi suttit och svamlat om under hela resan. Vi har dock passerat en och annan egendom och även slott och nog hade de dylikt tjänstefolk en gång i världen. Fast, i själva verket var han visst anställd som ansvarig för vinet där på "shopen".
Längst in var ett café och restaurant och där slog vi oss ner i varsin pösig skinnsoffa..
Jag beställde te och en lemon/cocoskaka med limekräm uppepå. Anna en smörgås med ost och soltorkade tomater + choklad.
Första gången jag äter kaka med kniv och gaffel.
Mumsigt var det. Vi satt ett bra tag, sen lyckades vi övertyga varandra att vi behövde lite ettersöt fudge. Det var så, att om man köpte två bitar, fick man den tredje och med viss möda valde vi ut tre olika. Då säger tjejen bakom disken: "Å, nu får ni välja den fjärde gratis". Det blev en stor påse full med det sötaste söta man kan tänka sig.
På tillbakavägen till bilen gick vi förbi ett litet "hus" på en stolpe, det kan ha varit ett hus för duvor, för nedanför på marken satt en duva och såg förvirrad ut. Anna, som är djurombudsman, ville göra en insats, men eftersom jag vet att hon saknar fågelkompetens, lyckades jag avstyra det hela.
Bara en stund efter, blev även trafiken "söt" kan man säga. "Trafficjam", km efter km. Folk for som vilseförda mellan filerna och vi skullle förutom att parera påsktrafiken även läsa karta och hålla ordning på vägnumren.
DENNA DAGEN ETT LIV!
Vi for 9.30 och var ute på vägarna till 16.00
Mitt i värsta trafikstockningen tjöt en ilsken signal, det var när vi gick in på reservtanken, detta trots att vi tankat för £ 10 någonstans efter Norwich. In och leta en ny mack och tanka för £ 7 till.
Strax före 16.00 kom vi fram till Oscars Lodge i Windsor.
Fortsättning föjer
Hej! Jag hittade hit via en länk på Inga Magnussons blog. Trevligt inlägg om er resa i England. Själv har jag bott här länge (40 år) men har aldrig sett någon äta kaka med kniv och gaffel.:) Gaffel och sked (stor) skall det vara. Enligt engelsk etikett skall man hållla fast kakan lätt med gaffeln i vänster hand medan man äter kakan med skeden.
Ja, det lilla huset på stolpen är ett duvhus, alltså en 'dovecote'.
Å en sak till, vad betyder det att vänta på en 'nice'?
Men vilka härliga bilder. Och så mycket Ni verkar ha varit med om. Ni verkar också ha serverats en del?
Vad härligt med syrener på baksidan kring uteplatsen. Jag bodde också i radhus i många år. Jag planterade en syrenhäck med farfars hjälp utmed ena tomtgränsen. Härligt!
Lillan, Oh, vad roligt att du läser min blogg. Vr i England bor du?
Jag kan lugnt säga att jag funderade länge över kniv och gaffel till kakan. Sked och gaffel har jag fått någon gång, men detta var premiär.
Tack för "duvhuset", då vet jag det!
Och en nice, är helt enkelt "A nice cup of tea". Anna och jag har insett att vi har ett helt eget språk mellan varven, t ex en av oss säger: Ska vi najsa? = ska vi dricka te?
Välkommen åter till min blogg!
Herta, Det känns som vi var borta mycket mer än en knapp vecka och nog blev vi bjudna alltid. Det var helt enkelt överdådigt och jättegott allting.
Syrener är fantastiska, grannen har både vit och lila och de hänger fint in över till min sida! Så har jag en lila,gemensam med grannen på andra sidan också, så det är fulländat
Hej igen! Som svar på din fråga kan jag tala om att jag bor i Cornwall. Flyttade hit 1984 från London. Innan dess bodde jag i London i 16 år.
Jag bor alldeles vid havet (English Channel side) i ett gammal farm house och stortrivs.
Lillan, Cornwall, den delen har jag inte varit i än, bara åkt med mc över gränsen och en liten bit in. Vi skulle till Dawlish/Devon om jag minns rätt och hade inte så mycket tid över för Cornwall. Tids nog kommer jag dit också, det är tal om en körresa med min kör. Vi får se hur det blir med den saken.
Roligt att du läser min blogg!
