Leontina

Fredag 10 april - långfredag

Nu har vi kvalat in till fakirernas globalförbund i och med att vi överlevt den här natten.

Den tunna, stickiga filten, det underdimensionerade lakanet mellan oss och stickfilten, sängen, som var 50 % hårdare än heltäckningsmattan och igår när vi skulle sova, flygplanen som dundrade över oss varannan minut.

OH YEAH, vi är i vårt kära England och vi ska hit igen, ingen tvekan!!!!!!!

Lite "struggling" och vedermödor får man klara för att vara här.

3.30 var vi klarvakna och hade en liten diskussion om omständigheterna runt våra försök att sova. Vi enades om att försöka lite till och det gick väl så där. Klockan 7 var vi i alla fall i full gång med våra morgonbestyr.

Duschen är ännu ett hallelujamoment, att kunna stå upprätt och duscha. Jag är beredd att glömma sängen p g a duschens fulländning och då fanns ändå en varningsskylt uppsatt att det kunde krångla. Det fungerade och det var ljuvligt.



Frukosten var inte heller fy skam, där fanns nästan allt jag ville ha, dock inte bacon och scrambled eggs. Det får jag göra när jag kommer hem, liksom Anna får fixa fish & chips hemma hos sig. Vi åt flingor och mjölk, ägg, yoghurt, sladdrigt, grovt (nåja), rostat bröd med mjukost och sylt, drack te och juice. Jag blev jättemätt!

Sen sprang vi som schottis i turer ut och in på vår lilla toalett - tror det kallas resfeber.

Anna kollar mig från ovan när jag är nere och inspekterar bilen, så att den fortfarande är oskadad.
      Man kan inte gärna bo högre upp på Oscars Lodge än vi gjorde.



Till slut hade vi släpat ner våra tunga väskor och fått in det mesta. Det regnade lite och den lille polske portiern kom och hivade in Annas väska. Synd han inte kom innan, då hade han gärna fått hjälpa oss att packa in allt - kort väger en del.

Gubbarna på puben hade gett oss en vägbeskrivning mot Heathrow, bara höger runt hörnet och sen var vi ute på rätt väg. Jag kan väl lugnt säga, att nu har vi sett nästan lika mycket av Windsor, som av Norwich igår. Man blir berest när man saknar lokalsinne.

Hur som helst, när det stod Slough visste jag att vi var på rätt väg och för säkerhetsskull frågade vi en liten dam också.

När vi närmade oss flygplatsen såg falkögat vid min sida en skylt som det stod "Car rental return" på. Vad är det för sak?
Där svängde vi in och sen kom kronan på verket, vi hamnade bakom en AVIS-buss. Den slog vi naturligtvis följe med och gled in på återlämningen som om vi aldrig gjort något annat.
Vår underbara hjälplady var på väg ut, men jag hann tacka henne och tala om hur bra allt gått för oss. Hon skrattade och var lika vänlig som den dagen vi hyrde bilen.

Sen fick vi skjuts med en vänlig AVIS-man som lyfte in min lätta ryggsäck i bussen, men lät mig hiva in den 17 kg tunga väskan själv. That's life!

Vi checkade in och gick igenom tullen så fort vi hade möjlighet. Där fastnade jag, för att det tjöt om mig när jag passerade den magiska porten. Nu är jag betassad från topp till tå av en liten dam som inte hittade något konstigt alls på mig. Det tjöt förresten när jag gick in på väg hit,då var det en glasögonsavett i min byxficka som utlöste larmet.

Det tjöt inte för Anna, men hennes stora "godistrunk", med en gigantisk chipspåse och 3 stora chokladägg i staniol utlöste rabalder. Den fick skickas igenom "röntgenapparaten" ännu en gång, till söstras oro.

Hade allt gått i kras nu, när hon klarat det i oskadat skick så här långt?



Nu har vi varit på något restauranggiraffställe och ätit en något annorlunda måltid. Vi delade, då det visade sig att mina potatisskal var samma sak som pommes frites, fast med skal på. Jag får jätteont i magen av pommes frites, så jag försöker undvika det.
Anna hade valt vitlöksbröd med ost och olje/vinägerdip och en smoothie och jag en kaffelatte. Vi petade i oss efter bästa förmåga och huvudsaken var att vi blev mätta.

Efter avslutad måltid tömde vi alla våra mindre mynt på notan som dricks,



men, det passade tydligen inte herr servitören. Trots att jag sa att han fick ta alltihopa, tog han bara den exakta summan. Vad är det för fel på mynt och småpengar? Jag samlade ihop det han ratat och la i en välgörenhetsbössa istället.

Vi har travat av och an, fram och tillbaka, gjort ännu varsitt besök på Boots och fått ännu en voucher var.
Anna har köpt Pimms och jag en cognac, herrparfym och choklad.




Under vårt travande blev vi hejdade av två befjädrade, utklädda damer som bjöd på något som jag då inte tyckte var ett dugg gott. Någon ny drink de gjorde reklam för.



Nu äntligen sitter vi i planet på 34 A och B. Det är ett större plan med 7 stolar i rad, 2/sida och 3 i mitten och......det regnar fortfarande. Tala om att ha tur med vädret! Det är precis som i filmen med samma namn, bortsett från att vi inte haft husvagn med oss.

Vi blev ungefär en halvtimme sena. Det var en lång, lång kö ut till startbanan, men nu har vi ätit våra trekantmackor och mår bara fint.

Nu kontrade jag med Anna, som surrat om skogvaktare under den här resan, för jag skaffade mig en steward som jag utbytte drinktips med.  Han upplyste mig om att det blev en väldigt god drink om man hällde lite vodka i det glas med blandad apelsinjuice/tranbärsjuice jag just fått. "Är det?", sa jag lite förvånat och vips plockade han fram 2 Smirnofflaskor på 5 cl vardera. För säkerhetsskull fick Anna också två. Jag smakade, men la den andra i väskan. Jodå, det var gott, men det kändes inte direkt som det var drinkfest på gång där vi satt.

Om vi nu bestämmer oss för att bli "engelskor", så har vi vårt på det torra. Det får bli skogvaktaren från vinavdelningen på Elveden och "min" steward från British Airways. Å andra sidan är detta bara "rubbish" svammel, för inte byter vi våra darlingar därhemma mot vare sig skogvaktare eller stewards. Inte ens mot kungliga. Men, god drink var det i alla fall!

        Vi flyger över Danmark/Sverige nu förresten. Snart hemma.



Förresten, de kungliga i England, de manliga alltså, är bara "prats", det har vi hört från säkra källor.

I sista andetaget vägrar Anna vara med på bild! Hur kunde hon bli sån?



Om någon undrar: Vi har redan börjat spara till Englandsresan nästa år!