England fortsättning dag 6 i Windsor

Som nyss sagt: Strax före 16.00 kom vi fram till Oscars Lodge och kunde checka in.



Vi hade bokat i Annas namn, men skickat bekräftelsen till min hotmailadress, för Anna har ingen sån. 
Killen bakom disken frågade efter Anna och det bara forsade ord ur honom. Han var indier och jag kan väl säga att han talade inte samma engelska som vi lärt oss i skolan, inte som vi praktiserat under resan heller. Dessutom surrade han om e-mailadressen och det hade hon förträngt för längesen.

Anna fick plötsligt akut hjärnsläpp, hon bara stirrade på mig och sa: "Vad säger han?" Själv höll jag på att få ett akut skrattanfall, för jag var så in i Nordens trött efter bilkörandet. Jag fick ur mig att han bara ville ha hennes bekräftelse på vår bokning, så mycket hade jag i alla fall förstått, sen var det helt ok. Vi fick kolla på min mail och allt var precis enligt planerna.

Vi fick rum nummer 11, för £ 50.  
Nog låg det högst upp (3 våningar, men 6 trappor) och inte fanns det hiss. Anna fick bärhjälp upp, jag kånkade upp min väska själv, den var 4 kg lättare, resterande hade jag i ryggsäcken.



           Vår säng såg riktigt tjusig ut, sanningen var en helt annan!

Klockan är 21.15 och här är en sammanfattning vad vi gjort sen vi kom hit!

Vi har ätit bakad potatis nere i Windsor, vi gick in bland alla affärer och restauranger och hittade ett matställe.

     Det står "WINDSOR ROYAL SHOPPING" underst på glasrutorna.
Det gäller att utnyttja närheten till de kungliga när det kommer turister till stan.




      Sett deras hjul - "Royal Windsor Wheel",  så likt " The London Eye".



Tittat på "The Crooked House" från 1718 och där dottern till en av mina andra englandsresekompisar har arbetat.
Vi kom dit från gränden på baksidan.




Det såg precis likadant ut idag som då, när det nu var, jag var här förra gången.  Någon gång på 90-talet var det, men när?
Jag minns att det fanns ett vackert hus precis bredvid med fantastiska toaletter, där det spelades klassisk musik. Huset fanns kvar, men vi kollade aldrig bekvämlighetsinrättningen.



Vi har gått runt, tittat och fotograferat slottet från olika håll





Närheten till Heathrow gjorde att jag fick en riktigt rolig bild, det ser ut som planet sitter fast på en "pinne" på taket av tornet.



            Vi har varit på puben "The duke of Connaught".



Det var en muta av Anna, när hon tvingade mig att svänga av från den rätta vägen för att leta en ny mack då, när signalen tjöt, för att tala om att vi gick in på reservtanken. Jag var inte orolig, men det var hon och då lät jag mig mutas.

Vi satt där en liten stund med en pint Becks och ett glas vitt vin.




Dessa pubherrar var väldigt trevliga och ville gärna prata när vi var på väg ut. De sitter precis bredvid ytterdörren. Han som vinkar hade ett skratt man kan spränga sten med. Hans fru måste ha fått tinnitus för längesen.

På hemvägen slank vi in mellan ett par grå hus och kom till en stor och jättefin bakgård, gemensam för alla husen i fyrkanten som omgav den.





       Jag har alltid önskat mig en kattlucka, men aldrig fått någon.


Vi är i våra nattkläder och håller på och röjer runt i våra packningar. Det är mest kort, så är det och ingen är förvånad. Nu är det sagt än en gång!

Utanför lyfter flygplanen från Heathrow ännu oftare än var femte minut, men det är knappt jag hör dem längre (och ljuga kan jag också tydligen).

                                                 Nog hör man dem ! !



                        Sanningen under överkastet på vår säng:
Vi har en gigantisk, tunn filt att dela på, samt ett (1) gammeldags, smalt överlakan till densamma.

Mer detaljer från Oscars Lodge:

* TV med mycket grumlig bild
* Kylskåp, hårt överisat och med kvarlämnad yoghurt
* Frottehandduk med svart fotavtryck
* Knarriga, "levande" golvbrädor
* Ingen lampskärm i taket
  
* En strykbräda utplacerad på varje våning, men bara ett strykjärn nere vid entren
* Röklukt
* Toapappershållare lagad med en tuss papper och när man sätter dit rullen, dråsar alltihopa ner i golvet
 

Sen det som finns på varenda rum jag någonsin bott på, oavsett standard, och som jag uppskattar väldigt mycket



          Så klart att vi tog varsin "nice" innan vi la oss. (Nice cup of tea)

Vi lär nog upptäcka mer innan vi checkar ut och vaddå? Vad får man för 2 stjärnor?
Trots listan ovan, är det helt acceptabelt och personalen är hur vänliga som helst.



        Jag lägger mig nu, sista engelska natten för den här gången ! 

P.S. Jag sitter på skrivbordet och borstar tänderna!!!!!

Kommentarer
Postat av: marma

Jag skrattar så tårarna rinner! Vad typiskt med dessa hotell. Bara dessa smala trappor som aldrig tar slut - man är ju själv i regel slut när man kommer fram. Och standarden ,ja vad säger man - men oftast mycket trevligt i alla fall!

Kram/marma

2009-04-19 @ 20:52:20
URL: http://marmagda.blogg.se/
Postat av: Suss

Marma, Både jag och Anna skrattar också när vi pratar om hur det var sista natten, i synnerhet om man jämför med våra luxuösa rum i Overstrand. Nu återstår bara att skriva om sista dagen, sen får jag hitta på något annat att surra om här på bloggen. Det blir nog inte så svårt!

2009-04-19 @ 23:24:05
URL: http://leontina.blogg.se/
Postat av: anne

Indisk engelska är inte av denna världen, obegripligt, om de då inte anstränger sig riktigt för att vara begripliga...

2009-04-20 @ 00:08:09
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: Suss

Anne, Jag tänker jämt på Peter Sellers när han är indier i någon film och säger "Birdie nam nam", så det går ut över hela huset där han är. Undra på att jag höll på att få ett akut skrattanfall när vi stod där i receptionen.

2009-04-20 @ 01:14:34
URL: http://leontina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0