Irland dag 12 - del 1 - Cashel

Måndag 19 juni

                                         ROSENS MORGON!



Äntligen en skön natt då även jag sovit gott och vaknar pigg.
Till allt elände läste jag ut min sista bok igår, så nu måste jag tyvärr in på en bokhandel. Stackars kärestan! Hihihi, men han hittar säkert en motorcykeltidning, så han klagar nog inte!

Vi duschade i turordningen jag först, mannen ligger gärna så länge det bara är möjligt. Sedan gick vi ner på den tjocka heltäckningsmattan som var minst 4 cm hög - jag kände hur jag sjönk.

Det var så vackert dukat med underlägg och glas på fot, gult porslin, fina kannor med mjölk och juice och ett stort fruktfat.



In kommer en glad och trevlig kvinna i vår ålder "Rena". Vi hälsade och presenterade oss och sen var det bara att sätta sig, men i andra änden av bordet prunkade en gigantisk röd ros och några lite mindre, gula.
Vi stod som förhäxade av rosen när Rena kom tillbaka och jag talade om att kärestan var den största rosfantaten jag någonsin mött.

Då säger hon: "Ta med den hem, det är bara att plantera den så får ni en egen."
Det trodde inte vi, men hon förklarade hur man gör. Man ser till att det finns 4 bladutskott på stjälken, sen tar man av blomman och stoppar ner resten i jorden. Senast år 2 blommar den.

Vi slog förstås ifrån oss på typiskt svenskt vis:

"Men, oh nej, inte menade vi så"
"Inte ska vi"
"Du kan inte förstöra den vackra rosen"
"Vi kan ändå inte ta den, vi åker inte från Irland förrän på torsdag"

Rena bara skrattade åt våra invändningar och hade svar på alla. Sen grabbade hon tag i den röda rosen, tittade på kärestan och sa: "Den gula doftar underbart, vill du ha den också?"

Vi bara skrattade vid det här laget och sa att det räckte med den röda, fast jag frågade vad hon skulle göra med blomman, nu när vi skulle få stjälken. Jo, den skulle min käre man få, att ha framme i bilen, och njuta av och hon i sin tur hade fått dem av sin bror, hann hon också berätta.

Hon försvann ut i köket, för att återkomma efter bara ett par minuter med telefonen i högsta hugg, ser på oss och säger glädjestrålande:
"Gissa vem som är i telefonen!"

Jag blev så paff att jag hann tänka att det var någon av barnen, men hur visste de var vi befann oss?

Hon strålar vidare och fortsätter:

"Det är Dan, min bror och han kommer hit med ett rosskott som redan har börjat växa. Då är det ingen risk att den dör" och riktar sig mot kärestan igen:
"Och du får din egen ros. Det är okej, Dan bor bara 2 - 3 miles härifrån"

Vilka otroligt snälla och trevliga människor vi träffat på under den här Irlandssemestern, det är inte klokt!

Det var inte slut med rosorna, sen sa hon till oss att låta bilen stå när vi skulle till "Rock of Cashel". Det var bara några minuters promenad och sen kunde vi komma tillbaka och låna "The bathroom" innan vi åkte vidare.

I samma veva kom Dan och han hade inte bara en ros med sig, han hade tre röda och en gul.
(Tyvärr tänkte jag inte på motljuset, jag blev så ivrig när jag såg alla rosor)


Han och Rena satte igång med att packa rosorna för att klara resten av dagarna, samt resan till Sverige på torsdag.

Vi promenerade iväg och det låg väldigt nära, på en höjd, med utsikt över hela omgivningen.


Först såg vi en film om hur det började, hela historien framåt och även varför det fanns så många kloster och liknande i hela Irland. Det livet blomstrade under de tidiga åren och klostret fick så många anhängare att de spred sig över hela ön, för att överhuvudtaget få plats.

Det var pampigt och mäktigt att gå runt och titta på allt som återstod och Irlands största rundtorn fanns just här.




Något som jag tyckte var märkligt, var att det fanns en massa gravar runt där vi gick.
Okej för de gamla, men det fanns helt nya också. Vem får begravas där, mitt bland fornminnen? Eller kan man önska sig en plats där, efter detta? Eller är det helt enkelt Cashels allmänna kyrkogård?






Madonnan och trädgårdsmästaren, låter som en dålig film, här är bilden!



                Nu har munkarna flyttat ut och nya hyresgäster in.


Vädret var vackert och det var skönt att gå omkring där. Rätt som det är säger kärestan:
"Titta, där är tysken, som hade tappat sin fru när vi var på puben igår i Kilarny".
De var alltså här också, först Kilarny, sen Rock of Cashel - undrar om vi kommer att träffa dem i Kilkenny också?

Lite bilder från vår rundvandring där inne.









De hade ställt i ordning en liten utställning inomhus också, med sånt som fanns kvar och även försökt återskapa inomhusmiljön.











                                               St Patricks kors





Vackra blommor längs vår promnadväg tillbaka till Grenadier House

Hos blomsterhandlaren.................


...................och hemma i någons rabatt


När vi kände oss nöjda gick vi tillbaka och Dan var fortfarande kvar. Jag bytte om till kjol, för vädret var underbart. Vi lånade "The bathroom" , sa adjö till alla och Dan for hem till sig och vi till Kilkenny.



Jag körde hela vägen, det var inte så långt och kärestan var nöjd och glad, för han fick tanka.
Citat: "Herre Gud, vi har BARA kvarts tank kvar".
Hur ska det bli när han blir gammal, när det redan är så här????




Kilkenny nästa!


Kommentarer
Postat av: marma

Tack för att jag får följa med på era resor. Det är så fantastiskt kul och inspirerande att läsa om allt ni upplever tillsammans.

Ser fram emot resten!

Kramar/marma

2009-08-03 @ 17:20:49
URL: http://marmagda.blogg.se/
Postat av: Suss

Marma, Jag tycker det är så roligt att få dela med mig av upplevelserna. Sen är det så enkelt för alla som vill veta hur vi haft det att gå in och läsa och dessutom få se en massa bilder också.

Du är välkommen att hänga med på alla mina resor, de kommer nog här, allteftersom jag åker någonstans.

Kram

2009-08-03 @ 21:21:34
URL: http://leontina.blogg. se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0