Leontina

Torsdag 2 juli

Inatt har vi sovit lite och oroligt, dels var det mer oväsen utanför och senare under natten blev det ett förfärligt oväder med åska och regn som piskade sig in genom fönstret som var ett takfönster.

Det blixtrade så mycket att jag t o m hann se vad klockan var, men hur mycker har jag glömt nu. Det var i alla fall mitt i natten så jag fortsatte sova.



Nästa gång jag vaknade regnade det på mig, då tryckte jag till fönstret en aning och sov igen.

Sedan var mannen på toa och väsnades sin vana trogen - sov igen.

Vaknade än en gång av att han var uppe och tryckte till fönstret lite till, sedan sov jag till 5 minuter innan klockan skulle ringa.

När vi kom ner talade Maura om att det regnat så mycket att det var översvämmningar och att det kunde bli 20 minuters försening till flygplatsen. Vi packade ut en del innan frukost och utanför köksdörren, på trappan, satt lilla Blackie och hälsade oss med ett mjau och gosade en stund.

Maura förfärade sig över att hon blivit en sån social katt på två dagar. Det är klart det blir jobbigare när ens utekatt vill umgås. Hon uppmanade mig att tvätta mig sedan jag gosat med katten, för jag kunde fått på mig gift el dyl via råttor......!!! Oj,oj, jag visste inte vad jag skulle säga.

Vi gick in och åt frukost, då kom paret som checkade in igår kväll. De var från England och skulle stanna en vecka och nu skulle det regna en hel vecka enl. "weather forcast", stackars dem.

Vi var färdiga för avfärd innan 9. Kärestan trixade ut bilen som stod inparkerad och jag tog över för att köra på den blivande tomma tanken ända till flygplatsen där bilen skulle lämnas in. Han fick nämligen inte tanka något mer, jag vägrar skänka Eurocar/Irish Car Rental en massa bensin.

Det var mycket trafik och regnade mer och mer ju närmare Dublin vi kom, men det var inga intermezzon och bara idiotiskt skyltat ett par gånger. När vi skulle av M1 mot flygplatsen fick vi dubbla budskap, dels avfarten till vänster, dels framme i rondellen som vi skymtade. Vi valde den första direkt för att slippa vela, men pulsen steg lite. Jag ville inte att det skulle bli fel när vi nästan var i mål.


                       D  E  T    V  A  R    R  Ä  T  T  !  !  ! 


Sedan kom skylten med "Car hire", jag hade velat att det skulle stå return, men vi for ditåt. Jag ordade inte så mycket om det, men kärestan läste uthyrningsfirmanamn så han nästan vrickade tungan. Naturligtvis var Eurocar den allra sista, allra längst bort och naturligtvis regnade det också med stora droppar just då. Spela roll, där stod en stor, kraftig karl redo att ta hand om bilen. Han fick nyckeln och formuläret, fyllde i mätarställningen, sen ut och gjorde en kontrollrunda för att kolla att vi inte gjort någon repa eller buckla.
"Looks good", sa han och gav mig lappen att ge dem inne på kontoret.

Jag gick in och fick prata med en trevlig tjej och berättade det vi varit med om i Dublin när vi hämtade bilen. Hon skyllde naturligtvis alltihopa på Holiday Autos. De skulle ha meddelat att kontoret flyttat. Jaja!

Jag berättade även om den ovanligt, otrevlige, arrogante mannen som lämnade ut bilen åt oss. Då bad hon om ursäkt, vilket jag tackade för, men sa, att det verkligen inte var hennes sak. Jag ville bara att de ska få veta vilka pappskallar de har ute på sina olika utlämningsställen. Det är ingen bra reklam för företaget.

Strax efter kom pendlarbussen och vi fick åka till flygplatsen. Så skönt!



Vi checkade in, fikade, delade på vår sista, mycket goda irländska äppeldricka och gick igenom säkerhetskontrollen.

Vi irrade omkring ett tag, jag köpte en julklapp, det blev lite godisinköp och vi gick och tittade på allt möjligt.

När vi kom fick vi veta att vi skulle åka från Gate B 25, vi drog oss mot B, medan vi stod där och provsmakade choklad säger de i högtalarna att det är ändrat till Gate D 64. Suck och pust!

Jag vänder och då ska plötsligt inte kärestan med längre, för D kommer efter B och då går man inte bakåt, då går man framåt. Han nästan fräste lite när han pratade (= övertrött), men gick i alla fall med tillbaka.

När vi kom ut vid stora hallen vid säkerhetskontrollen frågade jag en karl, för på displayen stod det plötsligt B 25, men de sa ju D 64. Han blev lätt upprörd, stod det B 25 på skylten, var det det som gällde och följ nu efter de där damerna där, för de ska till Stockholm och så pekade han på ett par kvinnor som gick åt andra hållet.

Nu började det kännas som dolda kameran. Klockan var inte så mycket än, så på vår väg tillbaka till B 25 tyckte jag det var dags för våra trekantmackor. Vi svängde av och hamnade på en lugn, sval restaurang en trappa upp.



Två pappersmuggar vatten med varsin tepåse kostade "bara" 4.40 E. Där satt vi och njöt tills kärestan började hetsa igen att planet snart skulle gå. Då var det 45 minuter kvar till avfärd.

Jag bråkar inte om småsaker, utan vi gick ner igen och fortsatte mot B, men för säkerhets skull kollade jag på tavlan igen. Där stod det D 64......... !

Då sa mannen ordagrant så här:

"Det ska bli skönt att lämna det här jävla landet där de inte kan skylta ordentligt!!"
 

D 64 var rätt och vi kom på utan problem.

Flygningen gick bra och det var väldigt fint väder. Efter ett tag såg vi Skottland, oljeplattformar och t o m Hardangervidda.




                      Det här är Hardangervidda.


Vi landade 16.55 i en riktig värmebölja + 29 grader var det. Allt flöt på, bortsett från att vi fick vänta på bagaget i över 30 minuter. Vid bilen bytte vi om till svalare kläder, linnen, shorts/kjol. På en Statoilmack utanför Enköping åkte vi in och köpte korv med mos, räksallad och rostad lök.

Det satt fint kan jag tala om. Nu snart Örebro. Vilken härlig semester vi haft och ändå: 

"Borta bra, men hemma bäst!"