Förvåren är här
Jag är fortfarande kraftigt förkyld, men idag rinner det inte rakt ut ur näsan när jag står upp, så jag har kunnat gå omkring i huset i upprätt ställning utan att vara 100% laddad med pappersnäsdukar.
När jag då kom till hallen och solen lyste in insåg jag raskt varför jag inte har något emot skuggiga dagar. Det var nämligen förskräckligt mycket sten och grus i min hall.
Jag tycker självklart om solen och allt vad det medför när den behagar visa sig. Där är jag är inte anti på något vis, även om jag inte ligger och pressar soliga dagar, utan hävdar att "Pale is beautiful".
Solen är varm, jag avskyr att frysa, behöver jag skriva mer?
Hallen var inte så fräsch. Trots mitt usla tillstånd rev jag fram snabeldraken och körde runt ett tag på hela nedervåningen. I lillhallen tog jag t o m ut mattorna och skakade av och vad ser jag då?
Jo, detta som får mig att skriva rubriker såsom: "Förvåren är här".
Titta sjäv!
Detta är min lilla rabatt på framsidan. De murkna löven hoppas jag att maskarna drar med sig ner i jorden när de vaknar, annars får jag väl plocka bort dem själv. Det var dock inte de bruna bladen som gjorde mig så glad, självklart inte. Här kommer det krokus och annat trevligt framöver.
Lite längre in mitt i vintergrönan stack en annan liten klunga upp sina ljusgröna små spetsar.
Rätt så skön dag, den här allra sista, i vintermånaden februari.
Vilka härliga vårtecken du bjuder oss läsare på!
Mia, Visst är det underbart, jag trodde inte mina ögon. I förrgår låg det tjockt med snö just där. Nu känns det bara härligt.
Fast....nu, när klockan är 23.03 är det -7.5 utanför, just där de där små gröningarna sticker upp sina små nosar.
Jag ser att Du har en del Mary-gener med Dig! Roligt att se lökarna komma upp. Jag får ta mig en tur till modren och lätta på gransriset. Det kanske har kommit upp något. Men passa Dig för den där vintergrönan. Hos mig ville den ta över allt i rabatten, så jag rev upp den och förpassade den ut till skogskanten. Nu försöker den ta över skogen på nordsidan om huset och där har den fått något att bita i kan jag säga.
Inga, Vi är mitt inne i andra grönskekriget jag och vintergrönan. Det första utkämpade jag i Umeå. Hittills har jag alltid vunnit, för jag är medveten om vilken liten landövertagande sabotör den är. Jag tycker ändå den är fin och den får ha en liten plats där i hörnet framför rosenbusken, men tuktas hårt!
