Indoktrinerad
Jag har varit ute och gått på det vita. Kallt som på Antarktis och fryser som en nedfrusen räka.
Vad är det som driver ut mig?
Är jag fylld av demoner som jag tror kan frysas ut och därför ger mig ut i vintermörkret. Jag kan inte vara fullt klok, för i så fall hade jag gått ut medan solen var framme. Jag kanske inte klarar av dagsljuset? Är jag en varulv som bara kan gå ut på mörka halvan av dygnet? Tror jag att jag är duktig när jag ger mig ut?
Medan jag travade på där i snön som en besatt ,började alla dessa tankar virvla runt i mitt huvud.
Hjärnan gick i alla fall på högvarv, men definitivt inte termostaten i min kropp. Det är knappt minus 4 grader och jag fryser som jag legat ute i vinterbivack 3 -4 dygn.
Jag började tänka på det jag läst om hundtäckenas vara eller ickevara. Jag är dock hundmormor.
Nu har inte Vickehund något täcke, för jag har läst om det bruna och det vita fettet och diskuterat detta med dottern. Det bruna fettet har man som ursprungsvarelse sen nån gång i forntiden och det hjälper kroppen att hålla kvar värmen när man är ute i kylan. Hundar har det, förutsatt att de inte klemas bort med täcken o dyl, som gör att det tillbakabildas och ersätts med vitt. Det vita värmer inte!
Det där var ett mycket hastigt, komprimerat sammandrag om varför djuren inte fryser.
Det har också fått mig att inse att jag ingalunda härbärgerar något brunt fett i min mjuka lekamen. Allt som väller ut i muffinsmidjan, kärlekshandtagen på ryggen och bullarna som sitter både här och där, består uteslutande av vitt, dallrande fett (späck??)
Inte särskilt uppmuntrande!
Jag är indoktrinerad, det är särbon som med sina rapporter om hur han pulsar omkring i djupsnön när han friskvårdar. Han stretar på en halvmil varje gång, det är det som driver ut mig. Jag lider av tvångs!!!!! Varför skulle detta drabba mig mitt i värsta vintern?????
Ursäkta ett inlägg - men hundar bör ha täcke om man ska vistas ute i naturen i kyla och regn om de t ex ska stanna upp och sitta ner en längre stund eller om det är väldigt kallt ute. Det finns något som heter vattensvans - som beror på att hunden har blivit kall om svansen - där har dom inte så mycket brunt fett nämligen. Så dom kan förfrysa svansen och det är väldigt smärtsamt och otäckt för en hund. Här har NI ett humant hund-uppslagsverk!!! som går att konsultera i hundfrågor!!
Jag är fortfarande motståndare till hundtäcke. Man får väl anpassa utevistelsens längd om det är svinkallt.
Dessutom är ordet vattensvans inte helt korrekt.
Begreppet ”vattensvans” har uppkommit på grund av att en nedkylning i samband med apporteringsarbete i vatten är EN utösande orsak, men det finns andra: Många gånger uppstår förlamningen av svansen i samband med allmänt lågt eller sjunkande lufttryck. Sålunda har faktiskt de allra flesta kliniska fallen föga eller intet att göra med arbete i vatten, vilket alltså gör beteckningen ”vattensvans” mindre lämpad. Hellre då rätt och slätt svansförlamning.
I de flesta fall går förlamningen över av sig självt på någon dag utan att medicinering krävs.
Det här kollade jag på nån veterinärsida på nätet för att inte Vickes matte ska bli alldeles förskräckt! Vi rådfrågar dig gärna i hundfrågor kära du!
Jag kommer ihåg forskningen om brunt fett. Den gjordes på råttor från början tror jag. Sen trodde man genast att man funnit vägen till evig slankhet för mänskligheten. Men det verkar inte ha varit någon patentlösning. De flesta av oss dras fortfarande med häng lite här och där. Men jag tror i alla fall att yngste sonen har mycket brunt fett. Han är en mager typ som alltid är väldigt varm av sig. För det hängde ihop om jag minns rätt. Mycket brunt fett= mager och varm.
