Leontina

Jag hade lovat en annan kompis sen Umetiden att jag skulle höra av mig om jag kom dit. Hon bor i Sävar med sin familj, som bl a består av 3 hundar, förutom människorna (man och barn).

Hundarna är Ulla, Kajsa och Sonja. Ulla och Kajsa är boxrar och Sonja en Münsterländer. Alla tre var väldigt trevliga och mycket sociala och ville gärna vara med och umgås i skaran av oss andra kvinnor som fanns i huset just då.
Det var förutom Åsa och jag, även hennes ena bonusdotter E och dottern Malin.



Ulla på kökssoffan. Hon tyckte att jag gott kunde parkera bredvid och ägna mig åt att klia henne överallt där det kändes skönt.



Sonja var lite mer diskret inledningsvis, men hon tog igen det senare.



Sist men inte minst Kajsa, hon var söt som en karamell i ansiktet och hur kelsugen som helst.

Det var första gången jag hälsade på i det här huset, för det var ganska många år sen sist vi sågs. Malin hade blivit stora damen och höll på att göra paj tillsammans med E när jag kom.

För att inte störa dem för mycket tog vi med oss vårt fika och gick ut i växthuset och satte oss. Sen blev det förstås ett väldigt pratande, även om vi avhandlat en del i telefon innan.



Motljusbilder är alltid svåra, men jag vill förutom plantorna även visa snömängden/vintern. Det var -16 när jag åkte hem. HUVA, som man säger norrut!

Det var inte något litet orangeri som nästansystern kallar sitt växthus, utan ganska stora odlingar. Åsa driver upp bl a pellor och säljer. Företaget hör ihop med hennes andra, men har ett eget namn som jag redan har glömt. Jag blev så överväldigad över alla blommor, även om de var små än så länge, att teflonhjärnan trädde in för ett tag.

Det andra företaget har många år på nacken och långtidsminnet är det inget fel på. Det heter "Lapp på lapp". Hon tillverkar massor med trevligheter för både stora och små, mest små.

Jag är stor och har bl a ett fantastiskt strykbrädesöverdrag. (Puh, det där ordet var långt, finns det verkligen?) Oavsett ordet, jag stryker på Lilla spöket Laban och det är inte alls så dumt . Det gör även numera min lilla dotter, som länge haft ett gott öga till min strykbräda. Nu fick hon en egen Laban i julklapp, så nu är det lugnt.
Hemsidans adress http://www.lappalapp.se/

Det finns massor med fina saker till de små barnen, detta är bara ett litet tips.

Vi pratade så mycket, att det blev störningar i strömförsörjningen och det gick en säkring. Då återvände vi in till hundar och döttrarna. Där pågick fortfarande matlagning, men nu var Malin less och ville gå till datorn. Här sitter och och lyssnar och tittar på sina favoritinlägg på YouTube.



JA, lockarna är äkta.

Hundarna tyckte förstås det var toppen att vi kom in och alla ville vara med just oss. Det blev ett väldigt svansviftande och det är ju trevligt för boxern att de kan ägna sig åt det numera. Tack och lov att de får ha sina svansar kvar.

Här har jag lyckats samla ihop alla fyra damerna, då har jag räknat in Åsa. Förresten, nu tog jag väl i, jag samlade inte ihop ett enda dugg, jag startade kameran för att få en bra bild när Åsa fått ihop sin flock. Det gick imponerande fort.



Sen gick eftermiddagen ganska fort kan man säga. Så är det när man har trevligt. Ute började mörket falla och jag hade ett gäng potatisar hemma hos barnen som väntade på att bli skalade.

En sista mysbild på Kajsa som gärna sitt/ligger i fåtöljen. Skulle tro att hon anser att den är hennes.



Vi ses nästa gång jag är här på besök ! ! ! !