Leontina

När det blir så här mycket snö måste jag piggas upp. Det sköter jag för det mesta om alldeles själv och det brukar bli så väldigt bra.

Med tanke på att det faktiskt är vinter tänkte jag att det kunde hjälpa att ta ner den vinröda gardinen i köket, den som fått tjäna som julgardin och sätta upp något ljusare istället. Något som får mig att tänka framåt, t ex till slutet av mars och in i april. Då när det är riktig vår, ska jag förresten sätta upp en tunnare variant, men även den i ljusa färger.

Att byta gardin fick dessutom dubbel uppiggningsverkan, för det enda det kostade var mödan att stryka den. Jag är dock så konstig, att jag älskar att stryka, så det var rena njutningen.

Jag hade tur också, för det var alldeles för kallt för att tvätta fönstret. Det hade bara blivit en massa rimfrost och bara det i sig gjorde genast att jag piggnade till. Det var förresten inte särskilt smutsigt, för jag tvättade fönstret till jul, då när det var mildväder.

Jag rotade i mina gardingömmor och hittade den här fina. Extra fin tycker jag med tanke på att jag är "teoman" , svårt beroernde av te och inmundigar mängder varje dag. Alldeles nyss har jag druckit en kanna Earl Grey de Luxe från Tehörnan i Umeå.

Jag köpte tyget i Nora och tänkte att det var gjort just till mig.



Närbild av tyget kommer här!



Går man sen tillbaka till mitt köksfönster kan man se hur äckligt mycket snö jag tittar på varje morgon när jag drar upp persiennen, det är inte uppiggande.

Längst till vänster i fönstret står en svårt missväxt pella. Jag vet inte vad jag ska göra med den. Det är en som jag gav till min mor och som nu hamnat hos mig igen. Den heter Gigant och nog är den ganska mycket gigant på längden, även om resten är allt annat än stort. Modern toppade den aldrig, för hon hade sina fönsterbänkar så lågt ner. Jag vågar inte, tänk om det inte kommer några nya skott därnere och om det som jag tar av ruttnar eller bara tynar bort.  Jag vill ju ha den kvar.

Bortsett från den har det börjat spritta i de andra pellerinorna. Jag är lite ambivalent hur jag ska ha det i år. De som finns här får naturligtvis finnas kvar, men jag har tänkt trappa ner lite. Min lilla dotter är inte road av att åka hit och vattna 60 pellor om jag behagar resa bort några dagar.
"Tänk lite på mig mamma," har hon klagat genom åren, alltmedan jag sätter nya skott och det bara växer överallt. Nu tänker jag lite på dig mitt lilla barn! Jag ska inte ha 60 stycken i år, men de jag har får du pallra dig hit och vattna, så är det bara ! ! !

Förra året tog sig allt jag klippte av, precis allt. Jag hade pellor överallt, ute, inne, på uterummet, på baksidan. Ändå vågar jag inte kapa av Gigant. Vilken fegis jag är!