Änglakval
Idag har jag änglakval!
Det är säkert någon som sagt det ordet innan jag skrev det här, men i så fall menade vi nog inte samma sak.
Något som däremot är alldeles säkert är att min nästansyster A haft mer än ett änglakval, även om hon inte använt just det ordet. Såvitt jag vet är det här mitt första.
Hon lät en gång för många, måga år sen undslippa sig att hon tyckte om änglar. Vips gav alla människor, även jag, henne änglar så fort det fanns minsta anledning att ge henne något. Det var alla sorter, porslin, metall, plast, tyg, på dukar och lakan, som ljusstakar mm mm. Med tiden ledde det till änglakval. Människor har tack och lov olika smak, men när man överöses med en speciell sak måste onekligen en del falla utanför ens egna smakramar.
Oj, nu gjorde jag ett till: SMAKRAMAR! Smaka lite på det, mig tilltalar det absolut. "Nej tack, jag vill inte ha leverstuvning, det faller utanför mina smakramar." HAHAHA!
Åter till mitt prekära tillstånd för dagen. Jag har alltså änglakval. Det är definitivt inget farligt tillstånd, det handlar mest om beslutsångest.
De här tre änglaprinsessorna köpte jag på Kalejdoskåpet i början av december. De har faktiskt små silverkronor på sina små änglaskallar och då utgår jag från att de även är prinsessor. (Försöker här göra min allra första länk till Kalejdoskåpet, kanske det fungerar?)
ÄR DETTA JULPYNT?
Snacka om änglakval, det låter lite väl drastiskt inser jag nu, men efter att ha rådfrågat antiljulsärbon blev det ännu svårare.
Jag hade redan plockat ner dem för inläggning till nästa advent och insåg då att jag inte sett mig mätt på dem än. Frågade alltså honom om de hör till kategorin julpynt. Jag menar, en person som är så antijul måste ju ha helt klart för sig vad som hör dit eller inte??? Eller är jag alldeles ute och cyklar nu?
Han sa NEJ! Det är alltså inte julpynt och jag kan fortsätta ha dem framme.
Förresten, är inte antijulsärbo också ett ganska intressant ord?
Undrar om våra arbetskamrater skulle förstå om vi började prata smakramar på lunchen? Ett väldigt bra ord förresten.... Och på tal om änglarna håller jag nog med särbon, de kan du ha framme ett tag till. De var ju ursöta!
Trevlig helg på dig.
Åsa, jag måste säga att jag blev också väldigt förtjust i just det ordet när det poppade upp i sklallen. Visst är det bra? Jag tycker vi kör lite med det vid lunchen nån dag.
Trevlig helg på dig själv!
Jag gillar också änglar, fast inte överallt och hur många som helst. Det ska var stort och kitschigt. Just nu har jag ju en jätteguldängel i papier maché som ligger och latar sig på skänken. Han har en provocerande loj uppsyn (därför tror jag att den är en "han", ett fruntimmer skulle aldrig ligga stíll så där med gott samvete inomhus). Sen skulle jag ju vilja ha den där ängellampan i hallen också. Fast jag har inte lyckats övertyga gubben om den än. Inte om Westrothpallen heller. Jag är inget bra på att övertyga andra egentligen, tror jag.
Fast jag skulle inte vilja ha en massa små änglar här och där och framför allt inte några som jag inte själv valt. Just när det gäller änglar så är stilen betydelsefull.
Du kan ha Dina änglar ett bra tag till! Jag lovar Dig! Häls särbon det!
Inga, Jag gillar inte kitschiga änglar, sorry! Inte guld heller för den delen, så äntligen finns det något där vi skiljer oss markant från varandra.
Jag är nog benägen att förstå din käre man vad det gäller den där lampan du visade för ett tag sen. Ännu mer sorry!
Kanske jag förärar dig en liten ängel nån gång, trots det du skriver. Den som lever får se!
Ha ha, jag är glad att inte alla delar mitt intresse för stora kitschiga änglar. Då vore det alldeles för stor konkurrens om objekten!
