Sång: En morgon när vi vaknar.....
........är hela världen vit! Så lyder fortsättningen av den gamla skolsången.
Detta är vad jag ser på baksidan
Varför ska det komma ner nu igen? Jag hörde fåglar igår som sjöng i grannens häck, alldeles som besatta. "Hör", sa jag till särbon som gick strax framför mig, "det låter som vår". I min enfald, för vad kan man annat säga när det bara är i mitten av januari, trodde jag för ett tag att det var färdigt med det vita helvetet.
"Det vita helvetet", är ett citat från S-O som var vaktmästare på min skola i Umeå. Han var genuin västerbottning och lika stor antivintermänniska som jag. Han tyckte att det räckte med tre veckor per år av det vita helvetet. Jag häpnade första gången han sa det, för ingenstans mötte jag någon förståelse när jag jämrade mig över vintern.
Nu ljög jag, jag hade en kollega E, som kommer från Sörmland. Vi hade en pakt, som vi bildade hennes första år på skolan. Det gick upp för oss en dag då vi satt i personalrummet och snön vräkte ner utanför, att vi var lika stora vinternegativister båda två. När vi sen kom fram till, att vi härstammade från samma breddgrad var grunden lagd för vår förhoppningsvis, livslånga vänskap. Henne lider jag med hela vinterperioden, hon är nämligen kvar däruppe.
Det ser ut som ett j-a julkort av Jenny Nyström därute. Stora, feta, vita, blöta, kalla, äckliga snöflingor rasslar ner från himlen. Jag tål det bara inte. Jag blir arg! ARG!! A R G !!!! Det är ju fullständigt meningslöst att öda energi på något jag inte kan påverka, ändå brusar det inombords. Kan det vara bra med en stor kanna te tro? Jag drar tre djupa suckar, suggererar mig till sinnesfrid och går ner och brygger te! Sen går jag nog i ide!
"Snälla rektorn, kan jag få vara tjänstledig fram tills det blir sommartid?"
Detta är framsidan, lika illa där! Barnen är dock glada och leker. Kul för dem, kan jag medge.
Vi hörs i vår!
