Leontina

Tisdag 23 juni

Sovit helt okej, men det är jobbigt att dela täcke, när den ena (jag) vill sova med det och den andra utan.
Sen var det mer ljud än på hotellet, det å andra sidan, var onaturligt tyst. Nu känns det mera normalt.

Den fina dörren in till vårt rum.



Solen sken och det var en härlig morgon. Efter dusch och en frukost som slog hotellet med flera hästlängder rustade vi oss för en dag på en av Aranöarna - Inis Mór.

Frukosten

Frukostmatsalen var ett vackert rum med fräscha vita dukar och bord i olika storlek.




Juice och te, valfria flingor ur fina porslinsburkar och mjölk till



Sedan fick vi välja från en matsedel med 6 olika rätter, från kraftig, irländsk frukost till dubbeltoast med smält ost - det valde jag, medan särbon tog omelett med färska champinjoner. Det var fritt val på fyllning i omeletten.

Det fanns två sorters bröd, vitt svampigt och grovt, hembakat. Gissa om vi blev mätta.

På slingriga vägar tog vi oss till Rossaveal och där parkerade vi på en liten grusplan där en gammal man med två hundar delade ut P-biljett. 5 E skulle betalas vid hemfärden.



Färjbiljetten kostade 25 E / person och nu sitter vi och guppar ute på Atlanten. Underbart väder och jag kanske borde köpa lite solskyddsmedel.

Första skymten av Inis Mór





Väl framme, efter 45 minuter, blev vi direkt infångade av cykeluthyrarna. Det var bara att hänga på en av dem och vi fick prova ut varsin cykel 5 E / cykel + 10 E i depositionsavgift som vi skulle få tillbaka när vi återlämnade cyklarna.



Jag hann spana in att det fanns tröjförsäljning, för det har jag sagt länge: Kommer jag till Irland, ska jag till Aranöarna och köpa mig en tröja, även om de går att köpa på andra platser. Ska jag ha en ska den vara köpt där!



Vi testade våra cyklar, särbon höjde upp sadlarna till rätt storlek och sen trampade vi iväg.
Först upp för backen och in på Spar, där jag handlade klokt.

* Solskyddskräm med faktor 15
* En jätteflaska vatten
* Två nybakade muffins
* En kanelsmörsnurra till särbon som älskar kanelbullar
* Morötter
* En påse Cockies
* En påse lakritskola

En dietist kanske inte skulle tycka den listan är särskilt klok, men under en heldag i solen, på cykel, ute i Atlanten på en torr och stenig ö är den perfekt!
Vi drack en massa vatten och sen cyklade vi iväg. Jag fick stanna direkt för det var en hoper tuppar och hönor i en trädgård bredvid vägen. De stod och väntade vid baren.........??



Vi trampade vidare och på denna ö, dit man inte får ta med sig bilen, var det väldigt mycket bilar och i synnerhet små bussar som skjutsade knäsvaga och trötta amerikaner runt ön. Det var för all del både fransmän, kineser, italiernare, kanadensare m fl, men amerikanerna var i majoritet.
De var på en "återresa" för att se platserna deras förfäder kom ifrån, de som flyttade under den stora svälten. Jag pratade med en jättetrevlig man på färjan och hans farmor och farfar, eller möjligen en generation till bakåt,  var irländare.



Träd var en klar bristvara, det fanns inte ett enda ett så långt vi kunde se, trots att vi hade kikaren med oss.



Vi cyklade mitt i stekheta solen och bakom ett backkrön kom vi till öns skola.



Buskage fanns och snår, men det mesta var gräs, grå stenmurar och ett och annat hus, lite hästar, kor och getter, men inga får.




Var kommer ullen ifrån till de berömda Arantröjorna som jag tänker köpa en?

Det var ganska backigt, mest uppför kändes det som, fast visst susade vi utför också. Vi vilade då och då och drack vatten och knaprade på en morot  eller kaka.

Gamla bostadshus ..........

...............och nya


Stenen som alla murar bestod av var speciell



Vi cyklade mitt på ön bort till en sandbukt - Port Mouirbigh.




Där fanns två vägar och vi valde den som verkade rätt enligt vår karta och hamnade mitt ibland alla hästskjutsar som hade paus. Det var ett café där och särbon frågade en av hästkarlarna om vägen. Den vi valt var så tuff och hård att han rådde oss att ta kustvägen istället. Det som vi trodde att vi redan hade gjort.



Där låg även ruinen av den berömda Dún Aonghasa. Dit upp kunde man gå och de som gjorde det var i huvudsak de som inte cyklade. Vi som var där kan lätt förstå varför!



Jag tog en tur in på kyrkogården istället, det låg så passligt där mitt i vägkorsningen.



           Grönfärgat kross av något material som liknade glas



Vi vände. Oj, vad fint det var att cykla längs med vattnet, även om det låg en bit ifrån oss. Vi stannade ofta och på ett ställe såg vi Aransvanar (nu hittade jag på), de var mycket större än de svanar vi är vana vid hemifrån. Just där kunde man ha fått se sälar också, för det var ebb, men tyvärr uteblev den upplevelsen.



Kor, kalvar, hästar, föl, getter och en härligt gassande sol, mycket sten och mycket cyklande människor är en snabb sammanfattning av dagen.




De här stora fyrkantiga stenblocken funderade vi mycket över, tills vi kom så högt ovanför ett att vi förstod att det var vattenreservoarer för djuren. Vi gissar att regnvatten rann ner i hon via de stora, svagt, sluttande sidorna.


Det var intressant att se Inis Mór, den största av Aranöarna, men med tanke på var de ligger blir det nog ingen mer gång.
Hur hade de det för 100 år sen härute? Blåsten och kylan på vinterhalvåret? Kunde båtar ta sig fram och tillbaka till öarna? Mycket funderingar blev det när vi kasade runt på våra hyrcyklar, min var jättebra!

På tillbakavägen stannade vi på en pub som fanns vid cykelvägen, förmodligen något modernt påfund, och drack varsin iskall ½ pint och där fanns förresten ett litet träd, så helt utan träd är inte ön.

Vi satt ganska länge och pratade med en engelsman som varit på jobb på ön. Det var en tjej från ön som hade gift sig med en kille från fastlandet. De här jobbarna hade byggt upp partytälten och festen hade hållit på i 3 dygn, så de hade haft jobb en hel vecka med byggandet, underhåll och nedmontering. Vilken bröllopsfest!

Det fanns några restauranger, cykeluthyrningarn och så Arantröjeförsäljningen, allt samlat nere runt hamnen.

Nu är jag ägare till en vit, äkta Arantröja med dragkedja och fickor och den kostade mycket! 99.95 Euro. Det är ju inte klokt, men det var min avsikt hela tiden och jag känner mig nöjd. Nu har särbon sin Canadatröja och jag min Aran när det blir vargavinter och ullen...... den kommer från Irland. Alla tröjor i den här prisklassen och de runtomkring är handstickade.
Jag har registeringsnummer 60578 på min och intyg av en intendent Colm Mac Carthy att den är äkta!


Förr hade varje familj sitt alldeles egna mönster på tröjorna och det fick bara finnas inom den familjen. Detta för att om någon förolyckades till havs och var svår att identifiera, så kunde man se från vilken familj han/hon kom via mönstret på tröjan.



Idag kunde man köpa "familjetröjor", men det var mycket, mycket, MYCKET dyrare!

Innan vi lämnade tillbaka cyklarna åkte vi förbi den här fina blomman, den matchade huset rätt bra.



På en servering vid kajen köpte vi varsin cappuccino och åt upp våra muffins, som vid det laget blivit ganska "mörade". Smaken var dock helt felfri.  Trädgårdsland fanns säkert på fler ställen, men där nere vid hamnen såg vi den enda odlingen av något överhuvudtaget. Potatis!



17.00 steg vi på färjan igen. Det är helt lugnt på båten, nästan alla sover. En hel dag med garanterat frisk luft och sol kan sänka de flesta, dock inte mig. Jag behöver horisontalläge för att sova.

                                                      Skylt på färjan!



Hem till rummet, särbon vilade och jag kollade mailen. Hade fått från mina J-flickor, dottern och "sonhustrun".

Matdags framåt 20.00 och han med knylan mobiliserade och strakade iväg till puben med mig vid sin sida. Idag blev det dyrare och han fick en betydligt större, hemgjord hamburgare och jag tog en halv kycklinghuvudrätt + varsin pint Guinness. Nu har vi verkligen snöat in på den. Vi satt på uteserveringen idag och njöt av det varma vädret.

Vi lärde känna Mike också, han talade värre än den vi hittills haft som värsta pratare i våra liv, men han lyssnade ibland. Så höll jag på att bli enleverad av en äldre herre också, men särbon såg till att behålla mig - tack älskling!



Mike kom ut och rökte 5 - 6 gånger för att få prata med oss och på slutet var det mest om motorcyklar. Sen fick vi hans e-mailadress, för han ville ha kontakt och få se bilder från Aranöarna osv osv osv.

När särbons Jägerdessert kom in var den upphälld i ett litet skirt Jägerglas, så fint att jag frågade på puben om jag kunde få köpa ett. Jag tänkte mig att få förära  vår kompis I.ett sånt på hans födelsedag. Nog är vi bland underbara människor, jag fick inte köpa ett, jag fick två stycken.

Nu har jag tvättat upp två toppar och även kommit i säng - vi är solbrända och särbon sover redan. Själv känner jag mig jättetjock och magen är som en kudde deg framför mig. Stora middagar med en pint Guinness är väldigt gott, men har även sina avigsidor.
 
Dags att släcka och sova!