Leontina

Igår var det teknikdagen i Rudskoga.

Vi upptäckte evenemanget för några år sen enbart pga att vi var ute och åkte motorcykel och råkade passera. Då hade jag inte ens en aning om att det finns en plats som heter Rudskoga.

Den ligger någon eller ett par mil innan ligger man kommer fram till Gullspång. Där var massor med bilar, mototcyklar och framför allt folk. Vi stannade och insåg att det var en riktigt trevlig upplevelse.



Igår var det dags igen. Årets tema var potatis, inte särskilt intressant för min personliga del, men det finns så mycket annat där, framför allt en stor loppis och en massa försäljning. 



Den goda senapen som vi kallar "Rudskogasenap" säljs också där, utan att ha en aning om vare sig namnet på paret som tillverkar den, eller var de kommer ifrån. Rudskogasenap låter bra, då vet vi vad vi pratar om.

Den är en stor favorit hos både oss och dottern, så i år skulle jag köpa två lite större burkar. När vi kom gick vi direkt till deras stånd. De hade några små, men bara tre stora kvar, de är ungefär som honungsburkar i storlek. Förra året köpte vi den absoulut sista, så i år åkte vi lite tidigare för att inte bli utan, men det var på håret. Vi får väl stiga upp i ottan nästa år för säkerhets skull.

Mannen berättade att ett år hade han kokat 140 kg senap till det årets julmarknad, någonstans i Värmland. Han var rejält less på sin produkt, han tänkte senap, luktade senap, den t o m hemsökte honom i drömmarna på nätterna. God är den i alla fall!

Det är nog tur att vi åker motorcykel, annars skulle jag dra hem mycket mer från loppisen än vad som är möjligt med bara en toppbox som packmöjlighet.

Innan vi fikade köpte jag 2 kakor vedugnsbakat spisbröd, en Rudskogakorv  och en liter jordgubbar som bara inte gick att motstå.

Medan vi fikade och åt upp jordgubbarna satt vi och tittade på drickabacksklättring som pågick bara en bit bort.









Det kan ju strängt taget bara gå på ett sätt. Rekordet låg på 25 backar sista gången jag hörde en notering om det i högtalarna.

Sedan delade vi på oss, kärestan ville se maskiner och motorfordon, jag ville titta på försäljningen och framför allt loppisen.

På väg till loppisen passerade jag den lilla damen med angorakaniner, hon är alltid med och visar vad man kan göra av kaninullen och det sitter en halvklippt kanin i en bur så man får se ursprunget. För mitt öga ser det inte så tilltalande ut, även om den färdiga produkten är ullig och mjuk.



I år fanns det också ett bord med prydnadshängen av honungsvax, de ställer jag mig också lite tvekande till. Smälter de inte nu när vi har tropisk värme ibland? Hur dammar man dem? De vanliga smala ljusen däremot tycker jag mycket om.



Det går att göra fynd, jag köpte ett etui med mer än 10 par stickor i olika storlek, för 5 kronor och lite annat småplock för ett par kronor.

Sedan hittade jag boklådorna och då var jag fast. Hur många böcker kan man frakta i en toppbox, som redan är halvfull? Vad skulle jag med brödet till, jag som bakar det mesta själv?



Jag köpte alla de här och särbon rynkade inte ens pannan. Nog skulle de få plats.

Priset????? 1 krona styck för häftade, 2 för inbundna = 10 kronor för alla!

Sedan började det regna, vi drog oss mot utgången och passerade en riktig nostalgikick för kärestan. Hela hans familj hade åkt på semester i en sån när han var barn - mamma, pappa, storasyster och han själv.



                    Trångt? Ingenting var omöjligt på 50-talet!