Vilse i pannkakan och knäck i hjärnan!

Igår kom särbon glad och nöjd på motorcykeln, det betyder att vi hade vackert väder.

Själv hade jag haft en helvetisk eftermiddag enbart p g a min brist på lokalsinne.

Jag skulle åka till Ostbiten i Granhammar en bit utanför stan (stan = Örebro) och köpa en ätbar,delikat present till vår körledare.
Jag har varit där oräkneliga gånger, men sen sist jag var där har det byggts en motorväg mot Karlskoga. I och med det var det kört för min del.

JAG KÖRDE VILSE!!!!!!!!!!

Jag susade fram som den värsta rallyförare och svängde av när det stod Fjugesta/Vintrosa. Granhammar ligger inte så långt därifrån. 
Först svängde jag mot Fjugesta, sen kom jag på att det låg efter Granhammar, vände och åkte till Vintrosa. Där lyckades jag köra, så jag först kom ut ur samhället, vände och denna gång hamnade jag på en återvändsgata där det blev grusväg, vände igen och bestämde mig för att trots allt åka mot Fjugesta. Därifrån visste jag att jag skulle hitta rätt väg.

                                         PYTTSAN ! ! ! ! !

Nu har jag lyckats med det som nog ingen lyckats med före mig - att köra vilse i Fjugesta.

När jag irrade runt där som värst ringde den räddande ängeln - min käre särbo. Jag förklarade mitt dilemma och han kunde raskt lokalisera var jag befann mig. Det var nån gummiverkstad med en massa däck på ena sidan och skolan på den andra, då visste han rätta vägen.

Jag susade iväg igen, men kände inte riktigt igen mig. Hade jag verkligen åkt på den där vägen tidigare? Jag stannade, ringde honom och försökte förklara var jag befann mig. Det var nog lite fel på min beskrivning, för han sa att det var fel.

Tillbaka in till Fjugesta och leta upp skolan igen. Han var kvar i luren och lotsade mig framåt. Jag följde noggrannt hans anvisningar, men det enda det ledde till var att jag körde i en fyrkant och kom tillbaka där jag startat. Då bröt jag ihop. Jag fick ett totalt sammanbrott och uppmanades av den levande GPS.n i andra änden att åka in till kanten och lugna ner mig lite, för jag var så förkrossad att jag grät, samtidigt som jag var ursinnig på mig själv.

Jag snöt mig och sedan började vi om en gång till och jag kom till slut ut ur Fjugesta och upptäcker, med särbon lugnt talande i mitt öra, att jag befinner mig på samma väg som tidigare. Den jag inte kände igen.

Han fick vara kvar där i telefonen och tala lugnt till mig tills han övertygade mig om, att det jag beskrev efter vägen, kände han igen och att det var rätt! Då först vågade jag avsluta samtalet.

Jag körde ett tag till, sen kom skylten som sa: Granhammar 3. Då ringde jag upp honom och lugnade ner honom att jag äntligen visste var jag var.

Han undrade lite försynt om jag hittade hem när jag handlat och det visste jag att jag skulle göra. Jag hade nämligen bestämt mig för att bojkotta den nya, fina motorvägen och då gick det finfinemang.

Nästa gång jag skriver ska jag berätta hur han teraperade mig så att jag återfick lugnet i mitt liv igen! Det handlar om motorcykel och vackert väder!

Kommentarer
Postat av: Åsa

Du hade ju kunnat ringa mig så hade jag bjudit på en lugnande kopp te och choklad och kokoskaka.... du var ju nästan här...

2009-05-16 @ 20:43:23
Postat av: Suss

Åsa, Tack min vän, men jag var så väck att jag inte kom ihåg att du fanns där i min omedelbara närhet!

2009-05-16 @ 22:46:18
URL: http://leontina.blogg. se
Postat av: anne

Kanske skulle du haft en GPS...?

2009-05-16 @ 23:38:26
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: Suss

Anne, En av mina nära vänner hummade något om att hon nu vet nästa födelsedagspresent, när jag berättade om mina vedermödor ute på vägarna!

2009-05-16 @ 23:43:25
URL: http://leontina.blogg. se
Postat av: Inga M

Tur att Du har en tålmodig och vettig gubbe. Jag tar aldrig nya vägar om jag kan slippa. Men jag brukar skylla på mina drag av kontrollmänniska och fyrkantig lärarinna. :-))

2009-05-17 @ 09:59:40
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: Suss

Inga, Jag har stark övertro till min egen förmåga och ibland klarar jag sånt jag inte tror mig om, men när det handlar om lokalsinnet är det totalstopp. Tack och lov för kärestan, utan honom hade jag stått mig slätt mer än en gång.

Du är inte ett dugg fyrkantig, var du nu fått det ifrån!!!!!

2009-05-17 @ 13:24:04
URL: http://leontina.blogg. se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0