Mera hundar på utställningen
Kära dottern min känner lite dragning till både Grand Danois och Rhodesian Ridgeback. Jag kan förstå det, för båda de raserna har jag haft en relation med, i synnerhet G D, som fanns i granngården när jag var 12 år och länge framåt. De var större än mig när jag satt mitt emellan dem.
På grund av detta intrese blev det lite bilder på sagda raser.
Jag ger mig inte in på att försöka namnge färger eller andra rastypiska detaljer, jag skulle lika gärna kunna försöka skriva på hebreiska, så okunnig är jag.
Den här är svart, det räcker för mig.
Den här har en annan färg.
Sen kom det en liten skrynklig "sak" förbi med sin matte som drog och slet i kopplet.
Dottern sa något oartikulerat som jag också väljer att inte befatta mig med. Det lät som en namnet på en kattmat eller något sånt.
Efter en stund så uppstod ett Grand Danoismöte precis bredvid oss, där vi stod.
En vuxen och en valp, det var faktiskt roligt att se alla turer i deras möte.
(Det är inte samma hund som den här ovanför)
Här möts de nos mot nos, men man skymtar bara den lilles nos.
Så luktar vi lite här bak........
................ och under
"MEN HALLÅ DÄR, JAG VILL VÄL OCKSÅ LUKTA!" Notera den lilles svans.
"NU LÄGGER DU AV!!!!!!"
" Okej, okej, jag lägger mig!"
Alldeles bredvid var en liten och en stor Rhodesian Ridgeback. Vi stod tydligen på ett bra ställe.
Nu är det dags för min andra favorit, det blir svårt om jag ska ha hund någon gång. Att bestämma sig alltså, för hur ska jag kunna välja mellan en "Svensk-dansk" och den här godingen?
Gode tid vilken liten "töting" (= söting på töntspråk).
Mitt bland alla myllrande hundar faller min blick på något fullständigt orörligt ovanpå en bur, bredvid ett par.
Jag petade på mina flickor och viskade: "Vad är det där för ras?"
Det är fritt fram att gissa!
Avslutar nu detta hundande med en liten fråga från Buddha till matte.
"Vann vi?"
Serien där på hundarna som nosar på varandra är en klockren uppvisning i hundspråk. Det är ju precis så här de håller på i sina hälsningsceremonier. Rodisian R har dottern här, åtminstone av och till. Du borde nog bo på landet och ha djur, flera sorter egentligen. Vore inte det en bra idé framöver pensionsåldern? Jag känner verkligen att jag börjar planera för att sluta jobba. Håller på med avvänjning.
Inga, RÄTT, jag borde bo på landet. Jag längtar till ett "Samsala" mer och mer för varje dag. Hoppas det går i uppfyllelse innan det är för sent, så att jag inte har råd.
Slå Dig ihop med älsklingen, köp en tomt på ett bra ställe och bygg! Köp inte gammalt, då har Du ett elände med renoveringar fram över ålderdomen och det vill ingen hålla på med då, dessutom är det dyrt, mycket dyrare än att bygga nytt. Ett bra bottenlån på nybyggt är alltid billigare än eviga reparationer på gammalt.
Då ska Ni bygga enkelt och snyggt, vardagsrum och kök ihop, arbetsrum, sovrum och gästrum. Kanske ett enkelt loft för eventuella övernattande barnbarn i flock. Och så handikappanpassa direkt, inga trösklar, breda dörrar osv så kan Ni bo där till dödagar med Era djur och klockor. Man måste få drömma.
En sann hundvän känner väl igen en katt på pälsen!!
