Nästan fotoförträngning
Just innan vi högg in på förrätten, som man liksom får göra sin egen del av, kom jag ihåg kameran.

Det är "Ostmojs".
Naturligtvis hette det inte så från början, för övrigt har jag ingen aning om var det började. Jag fick receptet från nästansystern för många, många år sen, minst 25, för sonen är 28 och han har alltid känt till den här rätten.
Man tar så många rån man vill - ett i taget lämpligast, annars blir de svampiga - brer på ostmojs och njuter. Till det drack vi öl.
Sen blev det så trevligt att när vi ätit en portion av huvudrätten och jag fyllde på skålarna och bjöd om skrek jag till: "KAMERAN!". Alla hoppade till (ja, inte särbon förstås, han tänkte säkert "Blogg också" i sitt huvud och satt lugn, han vet hur det är). Jag förklarade att jag skulle lägga ut bilder av maten på bloggen, men att ingen behövde vara med på bild om de inte ville.
Det ville de inte.
Här är kycklingen.

Det är "Anettes bästa kyckling", det har jag kallat den eftersom kompisen jag fick receptet av sa så.
Praktiskt, då vet jag vilken av alla goda kycklingrätter det är, när jag letar i kokboken. Gästerna fick ett italienskt vin som heter något på C, vi som inte dricker sånt fortsatte med öl.
När det sent omsider blev dags för dessert valde jag medvetet att vänta med kameran så att man kunde se in i pajen. Det gula ser så läckert ut, tycker jag.

Det är citron- marängpaj med vispgrädde. En av de allra godaste efterrätterna jag vet och det tyckte tydligen alla, för det blev nästan ingenting kvar när vi tilll slut var redo att försöka förflytta oss till lite bekvämare möbler.
Till desserten hade jag köpt ett annat italienskt vin, vitt, lite mousserande och lite sött. På etiketten stod det: "Nivole" Om jag minns rätt var det ett Muscatvin. Det är inte lätt när man inte är intresserad av vin, men på systembolaget är de hur hjälpsamma som helst med såna här frågor.
Tjejen jag frågade om val av vin ville veta exakt vad vi skulle äta och sen gick hon med mig runt och förklarade och visade olika viner. Jag gjorde så klart som hon sa, annars hade det kunnat bli hur tokigt som helst. Nu blev det bra istället.
Vi förflyttade oss som sagt in till rummet och sjönk ner i lite bekvämare möbler och där blev vi resten av kvällen. Jag malde bönor och kokade kaffe och till det lyckades vi få ner varsin Bernadottepralin, som egentligen inte ska säljas förrän nästa år. Dock fanns de till försäljning på Venus Choklad på Chokladsalongen i Askersund i september och jag hade sparat dem till just den här kvällen.
Till kaffet smakade vi också på "Limocello" i två olika varianter, dels Limocello från Sorrento, dels "Crema di Limocello" som är en variant med grädde. (Bild från nätet)

Vill bara visa den mycket vackra blombukett jag fick av våra kära vänner när de kom.


Åååh så gott det ser ut... Jag skulle gärna vilja få recept både på huvudrätt som efterrätt... är det möjligt, måntro....
undrar Mia
Jag avnjuter förstås Din måltid virtuellt! Undrar varför det är så roligt att läsa om hur folk äter och vad? Jag undrar förstås vad den där förrätten består av. Men det kanske är hemligt hur Du gör ostmojs. Jag är ingen förrättsmänniska men gillar när andra gör så jag borde nog skärpa mig. Citronmaräng har jag redan kläm på och likaså goda kycklingrätter. Jag blir ju imponerad av Ditt välplanerade vinval. Jag vet ju att Du bara slurpar
i ölglas och att vin är en främmande värld för Dig.
Dina vänner har god smak när det gäller blommor.
Mia, Så klart att du kan få recept, jag har inga hemligheter. Sånt som är väldigt gott tycker jag alla ska få ta del av, annars gläder man väl ingen. Jag mailar dem till dig när jag kommer hem.
Inga, Visst var blommorna helt fantastiska. Jag blev alldeles överväldigad. De tronar på pianot nu, då ser jag dem både från köket och rummet.
Recept skickar jag i mail, det blir för omständligt här. (Eller om det är omständigt???)
Vinet är helt och hållet systembolagstjejens förtjänst, men det blev väldigt bra. Likören däremot klarar jag själv.
Önskar jag kunde duka så vackert som du!
Jag missade att dokumentera helgens trevliga utefika med läcker macka, ville inte ta bild när jag börjat äta.
det gäller också att ha en förstående omgivning.
Herta, Så är det, man missar en del man vill visa och annat ramlar bara över en helt oplanerat.
Jag drar med mig kameran mycket mer sen jag började blogga, det kan jag lätt erkänna och ibland passar det bara inte. Så är det!
Hur gör man ostsmojs???!
Charlotta, är det du? KUL! Jag skriver det på din blogg, för du kanske inte läser kommentarer?