Leontina

Måndag 29 mars - fortsättning

Restaurang 4 Gats

Redan första dagen gick vi förbi den här restaurangen. Den är lite kult för C och vi skulle absoult äta där någon dag. Vi hade inte ens varit till hotellet och lämnat väskorna, men ändå drog vi in i gränden för att se utsidan.




Medan reskamraterna studerade matsedeln.....



................ hade jag ett helt annat fokus.



Jag har en viss förkärlek för gatubrunnslock, skyltar o dyl.

Idag var stunden inne, vi skulle äta där innan lunchtimmarna var över.

Fyra kattor, tre altar och två servitörer = utmärkt kombination. Detta C.s favoritställe blev ganska snabbt även vårt.



Här är servitörerna!



Vi fick vänta i det yttersta rummet på ett ledigt bord, men det gick fort.



Vi fick ett litet bord mitt inne i stora matsalen.

Utan gäster


Det var väldigt fint, mycket tavlor på väggarna och det här stället lär bl a ha varit även Picassos m fl. favoritställe. Inte bara vårt alltså.

Med gäster - så här mycket folk var det när vi var där.


I mitten fanns ett bord med diverse förnödenheter på, för att det hela skulle flyta på bra.



Vi beställde dagens 3-rätters och vi har nyss avslutat förrätten. Det var något paella liknande med nudlar och rejält vitlöksstark aioli. TACK och LOV att vi inte åt vid klostret.

Jag utforskar gärna olika ställens toaletter, det började sedan jag varit i NanJing i Kina och använt sådana jag inte visste fanns.

Den här toaletten var ingen toalett, det var en budoir.

Små röda golvplattor och regelbundet insprängt blå/vita kakelplattor. Kaklat i fint mönster på väggarna till nästan hälften och samma röda nyans som golvet, på väggen ovanför.

Handfatet hade en guldfärgad kran och inbyggda tvålkoppar i form av nedsänkta snäckor. Toan luktade rent och inget annat, dit in var det dubbeldörr av svängdörrsmodell, dock inget lås. Å andra sidan var det så trångt att det räckte med att hålla ut armen så nådde man dörren.

Tänk att toaletter kan ge upphov till så mycket text! Intressant!

Varmrätten: Äkta pommes frites och en entrecote eller annan biffstyckdetalj som legat på grillen i sammanlagt högst 2 minuter, i alla fall min bit. Så god och mör och blodigare än jag ätit på många, många år. Jag bara vräkte i mig den. Tyvärr inget vegetariskt alternativ. HAHAHA! Vem bryr sig, mattanten, på skolan, med argusögonen är inte med här och ser att jag är fejkvegetarian.

Dags för dessert.

Jag  och C valde något helt okänt med pastis. Slut!
Gick det möjligen bra med Crema Catalana istället? Inga problem tyckte vi.
A skulle ha crepes med banan och nötter. Slut!
Gick det möjligen bra med en yoghurtdessert? Nej, hon ville så klart också ha en "katalan".



MUMSIGT ! ! !    MÄTTA ! ! !

Notan kom inte lika snabbt som paltkoman, men till slut var det ändå dags att betala. 51 Euro för oss tre tillsammans. Imorgon är det utlovat en sylta (inte maträtten, utan ett "sämre" matställe).

Jag komade ganska länge och både jag och A kinkade tills vi äntligen fick komma till St. Maria del Mar och dit var det en bit att gå. Alltså fick vi röra oss, dra i oss frisk luft och så komma och se Arnaus verk. Vi hade dock problem med att lista ut vilken som var den första slutstenen och inte log madonnan mot oss heller. (Saknar mina bilder).



Vägen till "vår" katedral gick via en hel del små affärer. En helt underbar bokhandel, där nästansyrrans pappa Helmer sånär gick igen. Gamla bokis i Hallsberg, har återuppstått i Barcelona.





Det var så njutbart!!!!!
Jag köpte en ny skrivbok och några vykort!

Vi stack in huvudet i entrén till Dalimuseét, men den här gången hade vi bestämt oss för att inte gå på museér!





En häftig designbutik, där jag omedelbart fick bannor. Det var BARA deras kunder som fick fotografera därinne, därför blev det också bara en bild.

Mycket Swarovskikristall var det på det mesta!





Taket på marknaden som alltid var stängd när vi var där. (Påskens inverkan)



Ett liten kioskliknande butik erbjöd färskpressade juice.




Skylten ovanför var häftig!



Sedan var jag med om något märkligt. När vi var i Dublin i somras fick jag syn på en man med 2 Bassethundar som jag fotograferade. Nu kändes det nästan som jag drömde, när exakt samma sak hände i Barcelona.



Jag ska till Englande i maj, vi får se om det upprepas där också.

Vi masade oss mot våra kvarter för att få oss lite kaffe innan abstinensen skulle slå klorna i oss. Vad händer?

Vi hamnar i hålet i väggen igen - Can Paxiano. Röd cava för mig och vit för dem och andra omgången var vi tvungna att äta något, vi som var så mätta.

Det räckte dock med ett litet fat med skinkbitar.



Längst in i lokalen finns en liten affär. Spanska goda ostar, korvar, skinka, sardin- och andra konserver och en hel del mer. En hel flaska röd Cava kostar 2.20 E. Där får vi köpa med oss lite hem, i alla fall jag, men någon Cava släpar jag inte på. Det blir nog en ost.

När vi hängt där ett tag och jag min vana trogen testat även denna toalett, drog vi vidare. Toan får förresten en 6:a på en skala 1 - 10. Man hade kunnat förvänta sig typ en kinesisk toalett på ett sånt här ställe, men inte alls. Toapapper saknades, men tvål och vatten fanns, rent och snyggt och ingen unken stank heller - alltså klart godkänt.

Så var det behovet stillat, då blev nästa genast akut. KAFFE! 

Vi gick till La Cala, där vi var första dagen och där kunde jag omöjligt få en stor kaffe. A som är en erfaren kaffedrickare talade om att en Cortado var starkare än en cappucino och större än en espresso, så det fick bli en sån. Här ska inte släppas fram någon huvudvärk.

Vi strosade bort till Columbus som står där och stirrar ut över havet i slutet av Ramblan.





Sedan gick vi till nästa Rambla och det var Rambla del Mar.



En träbro över till hamnområdet med en stor marina och ett enormt shopping center Mare Magnum.

När vi skulle gå över svängbron kom det precis en segelbåt som skulle in i hamnen och det blev broöppning.

Vi gick vidare ner i Barceloneta där det är så tätt mellan gatorna att kvarteren består av bara 1 hus så kommer nästa gata.

Här skulle vi till en annan av C.s favoritrestauranger Jai-Ca, men den som så många andra hade måndagsstängt.

Då blev vårt gemensamma beslut att än en gång gå till Supermercato, köpa något gott och gå hem och sedan bara ramla ner i horisontalläge när det blev dags för det.

För tillfället jagar jag soppåsar, så jag drog en snabb repa på alla 3 s.k. närbutikerna, men det fanns bara sopsäckar.

C blev turistguide åt ett förvirrat, spansktalande par, medan jag irrade runt i soppåssökandet och A den stackaren hostade, fast kanske inte just då.

Nu är klockan 23.25 igen. Vi har haft omröstning och sammanfattat den. Det kan bli Madrid nästa gång vi "Tres Altos" drar iväg, men allt kan hända.

Det som ska hända nu, är att invänta John med sandsäcken.