Barcelona dag 3 - del 1

Måndag 29 mars

Vi hade klockan på 7, det är semester det. Idag var det dags för Monestir de Montserrat, Kataloniens heligste plats.



A började i duschen, sedan jag och sist C. När hon kommer ut upptäcker hon att de har lite Cava kvar sen tidigare, så istället för juice eller Pro-Viva som hemma, kan man börja dagen med lite Cava i tandborstglaset. Det gick hur bra som helst.

Frukosten avklarad och eftersom vi ska på lång, lång utflykt idag har vi löpt på toa, som schottis i turer. Utdelningen hittills är två harlortar, en prutt och ingenting. Så går det när man tror man kan styra kroppen. Nu hoppas vi att tåget är utrustat med denna enkla facilitet som en toalett.

Ut i vimlet. Buss till Placa Espanya och ner i metron för att klura ut vilken biljett vi skulle köpa. Efter en del palaver och inblandning av hjälpsamma herrar som skickade oss hit och dit, stod vi till slut med varsin kombinationsbiljett i handen.

Tågresan tar 1 timme till stationen där vi ska borda en Aeri!

Om jag nu överlever detta har jag blivit en erfarenhet rikare. Det drar av någon slags skräck i skenbenen, samtidigt som jag ser fram emot linbanefärden till klostret. Där ska vi se den svarta madonnan och lyssna på en gosskör, så lugnet lär väl återkomma, om det nu är så det lämnar mig medan jag hänger i luften. 

Man kan åka en station till med tåget och ta bergbanan upp, men trots skenbenen vill vi åka linbana.

Den där lilla gula minipricken är en kabinvagn som vi ska åka i!


                  "Tres Altos på luftfärd" är vi idag!



                 

                          J   A   G      L   E   V   E   R ! ! ! ! !
 


Här är utsikten neråt, från kabinvagnen, eller möjligen klostret! Ganska högt och brant!




Monestir de Montserrat.

Vi har gått runt och tittat på klostret. Det ligger verkligen otillgängligt, högt uppe bland de "taggiga" och mycket speciella klipporna i bergen. Gaudí lär ha inspirerats av dessa naturfenomen i sina skapelser.



Berget är precis bakom hela byggnationen och det måste ha varit i princip omöjligt att ta sig in till klostret från den sidan.



Ingången till kyrkan


Det vackra golvet mitt på gården, framför ingången



Jag sitter inne i klosterkyrkan och skriver, vi har bänkat oss på första raden. 13.00 ska vi lyssna på Escolani - en gosskör, som ska sjunga Salve Teginay virolai. Den kallas Montserrathymnen. Den finns på YouTube och någon gång ska jag lära mig att länka även där!


Två lånade bilder på Escolania.




Silence står det på dörren hit in och det sorlar som på den värsta marknad. Bredvid mig sitter en katalansk urmacho, stor, fet, rödbrusig med borstig mustasch och utstående ögon. Med ojämna mellanrum knorrar han, en sån där ohälsosam andning som tyder på ett alltför vällustigt leverne, trånga blodkärl, andningsproblem och risk för en oskön död mitt framför oss.

Jag lovar dig kära skolsköterska därhemma, som nyss lärt mig hantera Mini-Anne när hon var livlös. Jag kommer INTE att tillämpa de HLR-kunskaperna på honom, om han så störtar ner framför fötterna på mig.

Dessutom fick jag onda ögat av hans blonderade dam, för att jag råkade rubba avbalkningen med "Fall på knä-långkudden" framför oss. Jag sträckte ut benen och då åkte den med några cm. Det var tydligen nästan en dödssynd.

Ivern att få en sittplats långt fram gör att alla avspärrningar forceras. Det sitter folk snart sagt överallt och nu invänter vi de första som ska sätta sig i de väggfasta stolarna framme vid altaret.

På "andra våningen" i den upplysta gluggen finns Svarta madonnan. Man får stå i en lång, lång kö, sen uppför trapporna och långsamt gå förbi henne. En bit av hennes klänning (av trä förstås) lär vara tillgänglig så att man kan känna på den. För övrigt är hon helt bakom glas. Vi nöjde oss med det vi såg nerifrån.



                Skulpturen är från 1100-talet




Det var så nära änglakören man kan komma.

Gossar Escolania skred in som en skock pingviner och grupperade sig i storleksordning. Orgeln gav ton och vips hade gossarna armar som kom ut ur de stora ärmhålen och förvånande nog  - noter.

Det var klockrent och njutbart, bortsett från machon till vänster om mig. Hans andning fördjupades avsevärt när sången började och faktum är att den var så ljudlig, att den störde min njutning.

I mittgången, 2 cm från C stod nästa störningsmomemt och det drabbade inte oss som satt på första raden, men väl alla bakom.

Det var en busslast "Bundespolizei aus Deutschland", som "kört in" och parkerat på en lång kompakt rad.


Samtliga var "märkta", de hade en knallblå sjalett runt halsen med texten "Bundespolizei aus Deutschland" i vitt. Samtliga såg också ut att mycket väl kunna ta vara på sig själva.

När vi kom ut kände vi att det varit väldigt kallt inne i kyrkan. Ute hade vädret förändrats och dimman kom vältrande ner från bergen.




Vi ville få i oss något varmt, förslagsvis kaffe. Vilka turistställen det var drä uppe och som C sa: "De kan ta vilka priser de vill, det är ingen konkurrens.

Vi stack in huvudena på en av restaurangerna och C säger snabbt: "HUVA," och sen: "Skolmatsal" och det kändes inte alls som det skulle bli en skön stund.

På något smidigt och snabbt vis enades vi om att vi var färdiga med klostret. Vi hade sett och hört det vi kom dit för.

Sedan blev det en snabb promenad, med en bra spurt som roade några hormonstinna ungdomar när vi tog dem på innern. 4 av dem var bara tvungna att springa om oss, flamsande och hojtande. Nå, vi tog dem på slutet och hann till linbanan med något mindre än 1 minuts marginal.

Det gick FORT utför. Tåget kom strax efter. Så otroligt smart och välplanerat att synka de tiderna.



Nu blir det närings- och dryckintag i Barca istället. Det tycker vi är bra alla tre!

Fortsättning följer - och tack snälla Christina för alla bilderna du skickat till inlägget.

Kommentarer
Postat av: Ragnvi

Morning o tack för dina rara ord hos mig!

Nu har jag suttit länge länge o njutit o njutit igen! Vilken härlig resa!

Kramen!

Ragnvi

2010-04-09 @ 08:09:58
URL: http://rankans.blogg.se/
Postat av: ansepanse

tack för att jag fick "följa" med väldigt intressant och fina bilder

kramar

2010-04-09 @ 12:25:04
URL: http://kinaguld.blogg.se/
Postat av: Inga M

Jag nästan dör när jag ser utsikten från kabinbanan och jag skulle hellre begå harakiri än utsätta mig för något sådant. Ändå har jag ju bevisligen klängt omkring i såna där för länge sedan och alldeles frivilligt och jag tror inte ens att jag blundade vid färderna uppe i de Österrikiska och Tyska alperna.



Klostrets belägenhet är ju fantastisk. Det verkar ju vara byggt rakt in i berget, man undrar hur det fungerade att frakta allt byggnadsmateriel hitupp och hur många arbetare som drattade ner och dog under byggtiden. Och så funderar man förstås på vitsen med att vilja ha ett kloster så otillgängligt. Var tanken att befinna sig när Gud och långt från människa?



Att Gaudi hämtat inspiration från de här bergformationerna förstår man när man ser dem. Intressant.

2010-04-11 @ 09:56:29
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: Suss

Inga, Jag nästan dog innan jag stod där i kabinen. Sen var det "piece of cake", det varken gungade, skakade eller ens guppade. Vi bara gled fram i luften och jag tog massor med kort (som fortfarande är försvunna).

Jag tror placeringen av klostret var både för att skydda sig och komma närmare Gud!

2010-04-11 @ 15:00:30
URL: http://leontina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0