Leontina

Tisdag 30 mars - fortsättning

Vi travade på i kvarteren i L´Eixample, det blev ett par designbutiker till.

Den här balkongen gick vi in under, där var dörren.



Ett intressant skåp



Fönstret ut mot gatan



Vi passerade några fina hus......




..... innan C tog med oss till en blomstermarknad. Där följdes vi runt av en helt tyst kvinna som antingen ville serva oss eller så kolla oss.

Jag roade mig med att fotografera rosor och varken hon eller jag tog något initiativ till kontakt.





Vi gick förbi  Fundacio Antoni Tapies med den märkliga utsmyckningen på taket.



Kom förbi ett skyltfönster där Gaudis alla handtag mm fanns till beskådan.



Passerade ett otroligt vackert hus, med en underbar port och ett fantastiskt tak






Sedan vi gått Rambla de Katalonia, gjorde vi en avstickare in till Puzle Mania, en butik med hur mycket pussel som helst.



Det största låg färdiglagt på golvet och innehöll 24.000 bitar.



Här är ett som jag verkligen inte kände för att lägga.



MEN, nu var det matdags och sittande på restaurangen har vi nu utan minsta möda, proppat i oss ännu en trerätters på ett ganska flådigt ställe, "danzarama". Syltan vi skulle till idag var inte där den skulle - kanske stängd?

Canelloni/grönskaker till förrätt, citronkyckling till huvudrätt och frukt/chokladtårta till efterrätt, förlåt, dessert heter det nog här, med tanke på ställets standard och alla slipsprydda skjortherrar.

Nästa Tibidabo - det betyder "Jag ger dig".

Nu är vi nere i grottsystemet igen och åker metro, sedan ska vi kanske åka med den blå spårvagnen. A sitter tätt intill mig till vänster och har paltkoma, slutna ögon och snart sover hon. C läser karta och jag skriver. Så här är det när vi sitter på metron, i alla fall väldigt ofta.

Signalen när dörren öppnas är som den på min väckarklocka gånger 100! Snacka om väckning. A var i alla fall med när C sa att vi åker i rätt riktning, men alldeles nyss "snarkade" hon ett litet gläfs, såpass högt att hon vaknade till av det och skrattade. Det gjorde vi också och tyckte att det var såååå roligt. Vi kompar bra ihop.

När vi kom upp ur underjorden jublade C, för hon fick syn på den blå spårvagnen och den kom precis nerför backen.



Hållplatsen var precis bredvid huset med det fina tornet.




Vi ställde upp oss i det som var slutet av vagnen när den kom och följaktligen första parkett på väg upp. Alla andra - och det var många - stod i andra änden. När chauffören öppnade klev vi 3 altos upp.

Det var fel.

Han föste omkring oss + en man som också gått "fel", som om vi var flugor och jag och mannen råkade låta oss fösas in i vagnen igen utan att han protesterade, de andra steg av. Själv gick jag till den andre spårvagnskillen och viftade med min biljett och han i sin tur föste mig tillbaka till den blivande första parketten.

Glad över min "kupp" la jag kasse och jacka på ena bänken och satte mig själv på den andra - på så vis fick vi 3 platser i färdriktningen.
Folk började komma ombord och jag motade bort dem som försökte ta de markerade platserna. 

    D Å       kom kommandoran, på drakhumör denna dag. Jävlar i min lilla låda, vad hon skrek åt mig när jag visade att det var upptaget.
Hon tog min väska och kastade den på mig. Julklappen, tänkte jag och blev störtilsken. Samtidigt hytte hon åt sin lugne, tillbakadragen man som pekade på en annan bänk, ryckte undan min jacka, slängde den också på mig och dunsade ner där de legat, hon var ganska bred.

Då härsknade jag till rejält och kastade mig ner bredvid henne och som tur var kom A och C och sken som solar och undrade hur jag hade burit mig på för att få de bra platserna.

Sedan vände jag mig mot "tanten" och sa till henne på svenska vad jag tyckte. Mannen tittade lite försiktigt på mig och smålog en aning, men då tog hon ny fart mot honom, så efter det blev jag osynlig för dem. Sedan for vi uppåt backen.



Tyvärr var hon tvungen att ha mig hängande över sig, för jag skulle fotografera huset på Avenida Tibidabo 32, där Daniel hade sin första kärleksstund med Beatriz i "Vindens skugga" (en underbar bok även den).




Hade hon inte rävat åt sig den markerade platsen hade hon sluppit mig och min kamera, men tyvärr verkade hon inte alltför besvärad.

Blå vagnen kostade 4 E tur och retur, sen var det dags att åka Funicolar upp till kyrkan Expiatori del Sagrat Cor och nöjesfältet, som vi visste var stängt, men vi ville upp och se utsikten och kyrkan. Då kostade det också 4 E, fast A hade rätt ålder för att få halva priset.



Däruppe var det kalla Marengovindar, så det var inte särskilt njutbart. Vi tog hissen upp till taket.



Utsikten från taket på kyrkan var dock helt fantastisk och vi såg hela Barcelona klart, långt utöver havet, bort till Montserrat och längre ändå. Det var i alla fall för blåsigt, så vi ville tillbaka ner ganska fort.






                              Montserrat




Efter att ha fått tillsägelse i kyrkan för att vi flamsade för mycket, gick vi ut och ner för att hinna med innan Funicolaren slutade gå för dagen. Det gick bra att komma ned med den, men sen........

Den blå spårvagnen fungerade inte längre. "Ta bussen", sa spårvagnsföraren och pekade på en busshållplats nere i backen.

Väntan, väntan, är min arvedel, eller vår förstås. Vi slog oss i slang med en ung tysk kille som varit och frågat om situationen och jag lyckades svara honom på tyska så att han begrep och även C pratade med honom. Sedan sa vi något till varandra och hör honom säga: "Jag kan prata svenska med er", på svenska alltså. Jaha, där fick jag för den skoltyskan, lika bra det förresten, för den är ganska krank. Han hade pluggat i Sverige för 7 - 8 år sedan.

Undret skedde, det kom en buss. Den blev knökfull, men tog oss nerför berget, våra spårvagnsbiljetter gällde och vi kunde ta metron in till stan.



Efter byte, promenad och lite biljettjafs var vi hemma på Oasis. Vi åker alla tre på en biljett nu, står där i rad och skickar den bakåt till nästa i kön. Senaste spärren var trög, så i tur och ordning klippte vi i låret när vi försökte forcera den. Tänk om vi alla tre har varsitt längsgående blåmärke, i samma höjd på låret imorgon? Fast, det tog nog inte tillräckligt hårt för att bli något.

Snabb horisontal återhämtning.



Nu snart - UT IGEN!

Sista delen av denna dag kommer snart! Alltså: Fortsättning följer!