Leontina

Kärestan och jag studerade väderkartan mycket noga innan vi for  iväg i lördags. Det var lovat regn både här och där och det har vi fått nog av sen vi kom hem från västkusten i mitten av juli.

Det blev västra sidan av Vättern, fast inte längs med sjön, utan bara på den sidan.

I Forsvik skulle vi fika hade vi bestämt. Redan i Laxå körde vi in i ett Grrrrr......xxxxxx.....xxxxxx.....zzzzzz-REGN! Det verkar omöjligt att slippa undan vätan.

Hur det nu var så kom vi till Forsvik till slut och där får kärestan syn på en skylt där det står VETERANBILAR! Jag undrar om han visste om det i förväg, men jag tror inte det.




Längs gatan fanns också några loppisstånd, varpå han glatt utbrister: "Titta, där är det loppis, det tycker ju du om? Det kan du gå och titta på!"

Jag skrattade och sa: "Jodå, det kan jag och du kan ju roa dig med att titta på bilarna, eller.......???"

Mitt på den gamla bron stod en Hudson och ägaren stod bredvid och viftade med en pokal av något slag. Han hade förmodligen fått pris för sin pärla till bil.



Han backade ner från bron sedan han blivit fotograferad och for därifrån.




Det var verkligen en fin bil och innan, visste jag inte ens att det fanns en bil som heter Hudson.

En miniminihoj stod på ett släp, gammal eller ny? Jag kan inte sånt.



Loppisen var inte så värst och många hade redan packat ihop. Tomtar fanns det dock, men inte ens jag kände för en tomte den här dagen. Kanske för att mannen som sålde var så enträgen, att jag absolut skulle handla.



Forsviks Café & Mat vill jag däremot rekommendera varmt. Vilket underbart ställe. Jag hade kunnat stanna resten av dagen.



Jag led av svår koffeinabstinens och hade längtat efter ett caféstopp ganska länge. Kommer innanför dörren och möts av den här disken -



- och skylten



Kärestan bjöd, så jag plockade raskt 2 stycken goda saker.



En hembakad, helt perfekt bulle och den godaste bärpaj jag någonsin ätit. En god, GOD botten, sedan fylld med vaniljvisp och massor med blandade, färska bär uppepå + vaniljkräm bredvid. OJ OJ OJ !

Jag vet inte vad han ville visa med sitt val, men det var väl något hälsoryck som drabbade honom akut. HAHAHA!



När jag väl stillat kaffebehovet, vilket tog 2 koppar innan det var lugnt i kroppen + en till senare, började jag se mig omkring.

Vilket ljuvligt ställe! Ägarinnan heter Maria Nilsson och jag rekommenderar alla att göra sitt mat eller fikastopp just här. Vi kommer inte att välja något annat så länge som det finns kvar i sitt nuvarande koncept.

I det här rummet satt vi.



HAN, mannen i mitt liv, fick en otrolig klocka precis bredvid vårt bord.



Ett fungerande pendelur som slog med dubbla slag (med risk för att jag säger fel nu, men klockan gick rätt och sa PLING PLONG på jämna och halva klockslag).

På varje bord blomsterdekorationer i vackra skålar o dyl.

                          OBS: Levande blommor!



Nostalgisk bild över båtfärd på Göta kanal.



OCH, mitt i njutningen kommer lilla, mjuka Fräsan in och kollar vad som händer i köksregionen. Hon gick dock aldrig in i köket, bara kikade in.



Jag for upp som ett skott och ut genom bakdörren och talade lite med henne.



Hon såg ut precis som min Kisseclutten, som jag hade som tonåring.



På somrarna bodde hon hos Maria, vintertid hos sin andra matte i andra sidan av samhället. Så hade de haft det i några år och det verkade fungera bra. Det var katten som dikterade villkoren.

Efter detta ganska långvariga fikande tog vi ställets faciliteter i anspråk och där inne var det samma stuk som i övriga lokaler, alltså hur mysigt som helst.



Guds fred, eller några skyddsänglar verkar hålla sin hand över hela etablissemanget.



Som sagt! Ett ställe som jag rekommenderar alla att åka till. UNDERBART!

Jag sa som jag kände, till ägarinnan Maria, att jag skulle kunna sitta kvar hela dagen och fick till svar: "Gör det du om du vill, jag stänger inte förrän 19.00, så det går nog bra!"

HÄRLIGT!