På jakt efter Rambergs kyrka
Vi var ute och åkte på en massa olika vägar och den här dagen hade vi läst oss till att det skulle finnas något vi blev ganska nyfikna på - Rambergs kyrka.
Namnet Rambergs kyrka kommer av att hit ska enligt legenden den siste katolske prästen i Bottna, som hette Ramberg, fördrivits. Det skedde när protestanterna gjorde sitt intåg i Bottna i mitten av 1500-talet.
"Kyrkan" är en formation av stora klippblock som rasat ner från berget och bildat "kyrkan", med flera gångar och rum. Det lär ska finnas lysmossa därinne som lyser neongrönt om ljuset faller in från rätt ställe.
Vi hittade en dam som visste besked och skickade ut oss på en smal skogsväg. Det fungerade några hundra meter, sen parkerade vi mitt i grönskan och gick iväg.
Plötsligt ser jag hur det rör sig på stigen och när jag tittar ner har vi precis klivit in i grodornas barnkammare.
Vilken liten söting och det var 100-tals, så det blev riktigt svårt att gå, för inte fick man trampa på en sån för mig.
Vi gick och vi gick och vi gick. Stigen var utmärkt med färgade brädpilar mot dels "Rambergs kyrka, dels en utsiktspunkt.
Ganska tidigt sa kärestan att vi nog passerat avfarten till kyrkan för längesen, för det gick ganska mycket uppför. "Jag tror vi är på väg upp på berget", sa han ordagrant. Jag misstänkte att han hade rätt, men nekade. Jag ville inte att det skulle vara så och ibland fungerar det med total förnekelse. Dock inte denna gång.
Terrängen var aningen oländig, men det fanns en liten blöt, smal stig bredvid. Grodorna hade vi lämnat bakom oss för längesen.
Gamla mossiga träd och slippriga stenar. Tur vi hade gåskorna och inte Birken.
Till slut fick han rätt, det insåg t o m jag när jag tittade ut över nejden.
Så fick vi vända neråt igen och där möter vi två entusiastika herrar som undrade om vi hittat Rambergs kyrka. De kom på den smala, snåriga stigen, släpande på sina cyklar..... Det var andra året de var ute och letade, utan att hitta den och då kändes det genast lite lättare att inte vi heller lyckats.
Smultron, söta och mogna, var det däremot väldigt gott om längs stigen och inte tillstymmelse till stickiga flygare, så det var inte så dumt ändå. (Lånad bild).
Har Rambergs kyrka funnits där i snart 500 år, kanske vi också försöker en gång till om vi kommer i närheten. Vi tänker dock inte ta cyklarna med oss in i skogen, det såg ganska svettigt ut!
En så härlig utflykt!
Anne, Ingen tvekan, det var jättemysigt.
Jobbade med kolloläger nu i veckan. Barnen hittade hur många små söta grodor som helst.
Ni får nog en andra chans..har den funnits i 500 år så har ni tid på er att hitta den. Den lär stå kvar ett tag till ;))
Men du, grodor är inte gulliga!! Ju mindre de är desto äckligare...de hoppar alltid upp på mina fötter när jag rastar mina hundar på hösten!!!! :)
Kram
Jag blir så glad när jag ser att det fortfarande finns människor som behärskar det svenska språket så väl att uttrycket dels - dels hanteras rätt! Det sker nästan aldrig numera, vare sig i TV-media eller i pappersmedia!
En fin utflykt fick Ni i alla fall och om nu Rambergs kyrka stått i så många år så väntar den nog ett år till på att Ni hittar rätt.
Härliga bilder!
Tack för titten och kommentarer hos mig!
Svar på Din fråga om "trälit", jag är född i Nyköping men har bott länge i Närke, därav ordvalet!
vilka fina bilder! jag har också sett sådana "översvämmade" grodvägar
kramar
Herta och Susanne P, Uppenbarligen har vi helt olika känslor inför grodor, men det är så med alla djur, t o m så söta som katter.
Inga, Jag tänker inte ens på hur jag skriver, det sitter väl i ryggmärgen. Det värsta är att en del av det som sitter där är fel....
Vi får se hur det blir med Ramberg i framtiden.
Ansepanse, För mig var det första gången jag sett så mycket grodor. Det var på tiden kan man väl säga. Kram
Kerstin, Jag tittar snart in igen och ser hur du har det! Bor du här nu?
Här kryllar det också av smågrodor. Det gör det riktigt besvärligt när man ska gå hundens sista runda.
Selma, Jag har inte sett en enda groda mer än de där som var på stigen i somras.
Jättefin bild på smultronen! Hörru... en försvunnen kyrka... är det något för en efterlysning!? Kanske i radion t.o.m.
Mia, Eftersom det inte är en riktig kyrka tror jag att den år för år blir mer "ett med naturen", för att låna namnet från TV-programmet. Det finns säkert någon därnere i västkustskogarna som vet exakt var den är.
