Hamburgsund - 2 utflykter till samma mål
Länsvägen som går längs kusten där vi var visade sig vara ganska smal och krokig. Ingen av oss kände för att cykla längs den, vi hade som mål att komma hem helskinnade. Därför tog vi bilen på vissa utflykter.
Vi körde länsvägen söderut och svängde där vi tyckte namnet på målet verkade intressant.
Kärestan ville ner mot Heestrand och se om det var något intressant där, men det var mest hus och sommarstugor, vad det nu är för skillnad på dem. Brevlådesamlingen tyckte jag var lite rolig. Det brukar se ut så på sommarorterna.
Vi snirklade runt där ett tag och tittade på husen, sedan upp på länsvägen igen.
Nästa gång blev det jag som ville ner på en sidoväg. Valön - naturreservat stod det då. (Länken visar kartan)
Det blev en fullträff. Vi körde in på en liten grusväg och kom fram till en parkering, sedan blev det apostlahästarna för att komma vidare. Det bodde bofast folk både utan- och innanför parkeringen. Jag var lite fascinerad av att man kan bo i ett naturreservat.
Campa fick man däremot inte!
Det var en smal grusväg och man var tvungen att gå genom en grind, för det fanns lös boskap där inne.
Bergen var släta och fina och nere vid vattnet gick en massa nötkreatur.
Jag tänkte på Kurt Olsson: "Har du koskräck?" Det har inte jag!
Vi följde en stig längs vattnet, men jag hade riktigt olämpliga skor, så det var lite svårt att gå.
Nöjda med det vi sett vände vi, sedan vi sett ett svanpar komma simmande majästätiskt, med några meters mellanrum, genom ett smalt sund.
Väl hemma berättade vi för vårt värdpar att vi varit där och fick då reda på, att runt udden längst ut är klipporna så otroligt vackra, ljusa och alldeles släta. Det väckte vår nyfikenhet, så andra veckan bar det av till Valön en gång till. Den här gången hade vi med oss både vatten, kaffe och lämpliga skor, för nu skulle det klättras i berg.
Här kommer MÅNGA bilder från andra besöket på Valön!
Kubbungar
Det ser ut som en förstenad björnram.
Okända bär, jag trodde det var olvon, men de är visst röda?
Trift
På tillbakavägen hade hela kohögen ockuperat stigen.
Då kändes det nästan som om kärestan hade koskräck. Jag försäkrade honom om att jag skulle skydda honom med mitt eget skinn om det skulle behövas. Sedan drog vi rakt igenom skocken.
De hade bara upptäckt att gräset var lite grönare på andra sidan stigen.
Fin vit digitalis på hemvägen.
Det fanns ett litet hus till salu där. Utgångsbudet var 8.000 000. Kolla in vad man får för 8 mille på västkusten!
Vi körde länsvägen söderut och svängde där vi tyckte namnet på målet verkade intressant.
Kärestan ville ner mot Heestrand och se om det var något intressant där, men det var mest hus och sommarstugor, vad det nu är för skillnad på dem. Brevlådesamlingen tyckte jag var lite rolig. Det brukar se ut så på sommarorterna.
Vi snirklade runt där ett tag och tittade på husen, sedan upp på länsvägen igen.
Nästa gång blev det jag som ville ner på en sidoväg. Valön - naturreservat stod det då. (Länken visar kartan)
Det blev en fullträff. Vi körde in på en liten grusväg och kom fram till en parkering, sedan blev det apostlahästarna för att komma vidare. Det bodde bofast folk både utan- och innanför parkeringen. Jag var lite fascinerad av att man kan bo i ett naturreservat.
Campa fick man däremot inte!
Det var en smal grusväg och man var tvungen att gå genom en grind, för det fanns lös boskap där inne.
Bergen var släta och fina och nere vid vattnet gick en massa nötkreatur.
Jag tänkte på Kurt Olsson: "Har du koskräck?" Det har inte jag!
Vi följde en stig längs vattnet, men jag hade riktigt olämpliga skor, så det var lite svårt att gå.
Nöjda med det vi sett vände vi, sedan vi sett ett svanpar komma simmande majästätiskt, med några meters mellanrum, genom ett smalt sund.
Väl hemma berättade vi för vårt värdpar att vi varit där och fick då reda på, att runt udden längst ut är klipporna så otroligt vackra, ljusa och alldeles släta. Det väckte vår nyfikenhet, så andra veckan bar det av till Valön en gång till. Den här gången hade vi med oss både vatten, kaffe och lämpliga skor, för nu skulle det klättras i berg.
Här kommer MÅNGA bilder från andra besöket på Valön!
Kubbungar
Det ser ut som en förstenad björnram.
Okända bär, jag trodde det var olvon, men de är visst röda?
Trift
På tillbakavägen hade hela kohögen ockuperat stigen.
Då kändes det nästan som om kärestan hade koskräck. Jag försäkrade honom om att jag skulle skydda honom med mitt eget skinn om det skulle behövas. Sedan drog vi rakt igenom skocken.
De hade bara upptäckt att gräset var lite grönare på andra sidan stigen.
Fin vit digitalis på hemvägen.
Det fanns ett litet hus till salu där. Utgångsbudet var 8.000 000. Kolla in vad man får för 8 mille på västkusten!
Kommentarer
Postat av: anne
Otroligt vackert med dessa klippor, men inte skulle jag betala 8 miljoner för att bo i 3 rok!!!
Postat av: Herta
Haha! Vi skrattar gott åt bilderna och ser framför oss hur Du leder Ert lilla sällskap genom koskocken. Speciellt den lille längst ut till vänster på en av bilderna ser ju farlig ut.
Apropå lilla stugan på Valön så ligger den inte i min smak. Inte mycket hus för de pengarna. Vidare lite besvärligt då inte den lilla stigen ner till vattnet är överhuvudtaget möjlig för en person som inte har båda sina ben till förfogande. Uppskattar kanske mera gräsbeklädda ytor m man säger så.
Trackback
