Leontina

ÄNTLIGEN har jag åkt på Göta kanal!

Vi låg där i "rännan" hela dagen tillsammans med cirka 140 andra människor som var där i samma syfte.

Vädret varierade från sol till regn, inne var det ganska kvalmigt och ute var det trångt, men jag NJÖT av varenda minut hela dagen. Periodvis lyckades jag få en plats i fören och där halvsatt jag de sista två timmarna på uppresan och bara tittade på det vi flöt förbi. Helt underbart och 100% avslappnad var jag, trots den eländiga, sneda järnkanten jag satt på.

Innan vi kom så långt som till avresan med Wasa Lejon skulle vi åka till Linköping för att lyxa oss och bo på Radisson i två nätter. Kärestan hade planerat att vi skulle ta vägen om Söderköping innan vi åkte till hotellet. Okej för min del, jag hade aldrig varit där, men det har jag nu.

Vi parkerade vid kanalen, solen sken och det var turister överallt. Vattnet var "tjockt", brungrumligt och där badade glada barn bredvid en fin skultur.




Vi strosade längs kajen och en viss seglingsabstinens infann sig hos mig.



Sedan gick vi upp i samhället och flanerade några kvarter. Det fanns en del gamla hus och det var mycket som var upplagt för turisterna. Så klart man ska utnyttja det om man kan.






Det här plåtskjulet tilltalade kärestan. "Titta på Puchskylten," sa han. Jag tittade och fattade noll om man säger så. "Det är en gammal skylt," sa han då, men jag blev inte ett dugg klokare för det. "Puch som Puch," tyckte jag. Det tyckte inte han. (Pucko kanske han tänkte, jag vet inte?)



Som sagt, i Söderköping fanns en del gammalt kvar....



Vi for till Linköping på småvägar och lyckades trassla oss fram till hotellgaraget.

Vi åt middag och tog en liten promenad innan vi gjorde kväll. Träffade en väldigt söt samojedhundvalp på 11 veckor, som verkligen inte ville det matte ville. Kort sagt, den totalvägrade att resa sig och gå. Allt runt omkring verkade roligare än det.




Vi tog en titt på portarna till domkyrkan, för in kom vi inte, det har buset sett till!




Nästa morgon var det dags. Göta kanal, här kommer jag (vi alltså) !!!!!



Där vid kajen i Berg fanns en minigolfbana med slussarna och allt i miniatyr.



Båten -



och de fiffiga "fendrarna" som skyddade skrovet i alla slussarna.



Bergs slussar nerifrån.



När vi gick ombord blev alla tilldelade ett bord. Jättebra, det blev ingen hets och trängsel till "bästa platsen". Sedan ombads man sitta tills alla kommit på plats och beställt mat om det var så att man ville äta.

Vi fick ett minibord mitt i en passage, framför beställningsdisken, men ingenting spelade någon roll. Jag hade inte tänkt sitta där hela resan ändå.

Vår miniatyrbordsblomma av äkta plast. Snygg???



Vi bestämde oss för att äta 14.30 och beställde fjordlax med vitvissås, till efterrätt mandeltårta med jordgubbar och vispgrädde. Visst lät det gott?

DET VAR DET INTE!  Det var det enda dåliga med hela dagen.

Potatisen hade ett 5 mm tjockt skinn, såsen var tjock, mandeltårtan var en delicatotårtbit, jordgubbarna var upptinade frusna (mitt i bästa jordgubbssäsongen) och grädden, fejkgrädde ur sprayflaska. Laxen var dock okej.



Första slussen på väg mot Borensberg.






Vi var på väg! Det var uppehållsväder vid avfärden och många ute på däck.



Nu kommer bilder från hela vägen, med och utan kommentarer.








Det var en lite märklig känsla att ha vattenytan precis i ögonhöjd.



Sedan var vi tvungna att stå i aktern ett tag och titta på slussarna den vägen.






Vi stod ute i det lätta regnet och upptäckte att sidan av kanalen, från strandkanten och ner under vattnet, verkade täckt med duk. Vi hade olika funderingar på syftet, men enades om att det förmodligen skulle förhindra jord och sand mellan stenarna att sköljas bort. Någon som vet?




Vi åkte nära vägen, fartkameran var dock inget problem för vår del.



Jag hängde ut över relingen för att kunna ta den här bilden. Båt och broöppning.




Syns det hur tillfreds jag är med dagen, trots regn och halvdålig mat?



Vi passerade många fina brovaktarbostäder.






Om jag inte minns fel var det kanalbolagets får som gick fritt och höll efter gräs och sly. Eller? Har jag fabulerat ihop alltihopa för att jag tycker det låter som en god idé?




Vem behöver söka skydd? Fåren eller cyklisterna längs kanalen?



Sammanlagt enkel väg, passerade vi 9 slussar och 2 akvedukter. Här är Borensberg.



Vi får möte strax innan Borensberg och de höll på att ränna rakt in i en sten. Skepparn fick ropa ut i högtalaren åt dem att det var risk för grundstötning inne vid kanten.
Vid varje krök på kanalen tutade han högt och länge. Wasa Lejon var ganska bred och behövde utrymme.




Känd byggnad för alla som varit där eller sett filmen........



Kort paus i Borensberg som förr hette Husbyfjöl. Sedan tillbaka till Berg.



Fina Airedaleterriers på kajen som viftar adjö till någon "anhörig" ombord.



Kanalen är tydligen en härlig plats för lek och äventyr också, fast ungarna väntade tills vi kom mitt för, sedan utbröt en väldigt hoppaktivitet. De är säkert på bild i mångas kameror.




Det kändes läskigare att slussa ner än upp. Tänk om båten skulle ränna rakt in i slussportarna?




Inne i slussen





Framme vid Bergs slussar igen.





Nu var det betydligt fler som frekventerade minigolfbanan.

                                Hej då Bergs slussar!



Jag är så nöjd och glad att jag nu gjort den här resan som jag önskat så länge! Som sagt, jag hade inte en tråkig minut på hela tiden, bara njutning! Tack än en gång, min käre man! !