Leontina

Måndag 14 juni

Idag var vi lite trötta och hade som tur var gjort ett duschschema redan igår kväll. Jag stod som nummer 2, före A som tur var.

Frukosten kändes väldigt klen idag, så i demokratisk anda har P och jag beslutat att vi ska åka till något finare hotell imorgon och äta brunch.

Min tur att köra, på vägen in till Reykjavik åker vi alltid förbi Ali Bacon och Gunnars Majonäs.




Vi sitter på Öskjuhlíðarskóli och pratar. Vi har fått en fin guidning på skolan.



Vi överrumplade rektor Dagný med att be om att få se ett piano det första vi gjorde, vi hade sagt att en av oss (jag) var så otroligt intresserad av att få se ett piano överallt jag kom. Sedan intog jag det, de andra ställde sig runt pianot och vi rev loss Owe Thörnqvists Dagny det första vi gjorde.

Vi fick många intressanta tips för egen del under rundvandringen i de olika rummen och när man ser alla utrymmen, olika specialrum, små rum osv, undrar åtminstone jag, om det i vissa lägen inte var bättre förr, före den normaliserande (?) integreringen? Den gamla reaktionären har talat! HUGH!

På träslöjden kunde vi verkligen se att det var eleverna själva som tillverkat sina saker. Jättefina tyckte vi allihopa.






Efter rundvandringen och visningen blev vi inbjudna på kaffe och där på bordet tronade två stora kakburkar. En genomskinlig där vi kunde skymta något av choklad, typ chokladtryffelmuffins och en plåtburk med locket på glänt.




Här sitter vi och pratar och suktar och jag passar på att skriva lite.

P och jag spekulerar om det är så att gästerna är de som ska ta initiativet. LN har försökt få kontakt med småfolket som finns i underjorden här på Island, A och jag har försökt med hypnosliknande överföringstankar. Inget fungerar. Frustrationen är stor när vi nu upparbetat en så  enormt hög sockernivå i kroppen.

Vi frågade S sedan och det var som P och jag trodde, vi skulle bara ha tagit för oss. Kulturkrock kan man väl säga?

Det får bli lakritschock nästa. Kolla gärna på mer på Islandsbloggen. Det har varit en sida vi läst väldigt flitigt innan vi for till Island.

Rolig affisch hur man skyddar sig mot svininfluensan.





Skylt på parkeringen och skolans sandlåda med svart lavasand (obs, ej aska.)




Dagný erbjöd sig att köra före oss till en bra parkering. Jag hängde på med vår Toyotatraktor, det gick ganska bra.

Vi satt och såg hur trevligt S och Dagný hade - de är gamla klasskamrater från förr. De pratade och gestikulerade och ibland tror jag inte de var medvetna vare sig om oss eller var vi var.

En gång stannade de strax efter de hade passerat en korsning och där blev vi stående bakom dem, med bakdelen av bussen mitt i korsningen. Inga problem, ingen tutade. Den här mentaliteten i trafiken gillar jag.

Icelandic Fish&Chips var vårt mål.

Det blev några inhopp i butiker efter vägen, bl a Frida Fraenkas antikaffär.








Jag har köpt en Lisa Larsson Emma för 5000 isl. kronor = cirka 310 kronor = CHOCKPRIS!



Ägarinnan till antikaffären sa att ingen islänning någonsin skulle ha köpt den, ingen klok i alla fall och att hon förstått att den skulle gå tillbaka till Sverige. Hur det var med mitt mentala tillstånd uttalade hon sig inte om.

Jag köpte också en ask med amerikanska gem, någon slags dubbelvariant som jag aldrig sett förr.

Efter detta en av dödssynderna.

F  R  O  S  S  E  R  I  !

OCH, vad vi frossade och njöt! Alla utom LN, LR och jag åt fish&chips.




Vi 3 åt grillade hummerstjärtar med vitlöksyoghurt (Den isländska gräddkrämiga, magra yoghurten som heter Skyr, en helt fantastisk produkt) och foccacia med örter. Vi fick varsin stor skål och vi åt upp varenda liten stjärt, i alla fall LR och jag. LN gav visst upp när hon hade 2 kvar.




Till slut masade vi oss ut och gick och förlängde parkeringstiden. Det blev lite strul med betalkorten, efter att ha testat mina 2 och LR.s ena kom LN, den smarta, och stoppade in sitt i parkeringsautomaten. Hennes var giltigt, för hon hade placerat magnetremsan neråt, vilket var rätt såg vi då. Det fanns en micropil som vi förväntades förstå. Detta säger dock inget om oss andra och vår IQ........hoppas vi!

Det tog oss hårt, vi bestämde oss för att gå i kyrkan. På vägen dit tappade vi M, hon hakade på S som skulle till garnaffären och sedan var hon väck med pusta.

Vi lyckades också bli 2 grupper, men inför Leifr Ericsson framför Hallgrimskyrkan, som såg ut som en rymdraket, var vi åter alla församlade, sånär som på den förlorade dottern M.



LN, P och jag var in i ett par butiker efter vägen. Jag har än en gång fått mina kamrater att förstå att jag inte passar i mössa.



Expediten undrade om vi inte var intresserade av en "sälpåse" att krypa in i.



Alla hus är byggda av sten och många har ett yttre skal av korrugerad plåt.




Minns jag rätt? Var det detta fina hus som var eller varit fängelse?



Kyrkan var en mäktig upplevelse när vi kom fram.



Leifr stod där på sin sockel



Ytterdörrens skylt om någon vill läsa isländska -



och den ena av pardörrarna in till helgedomen.



Kyrkan vackert vit och enkel inuti.




Därinne fick A och jag en gemensam "uppenbarelse." Det slutade med att vi förenades under Spritual Mastern Sri Chinmoys beskydd på Ecstasrys Heart Garden över en Ginger Ale och ett toalettbesök.

En ren reflexinitierad reaktion kan man säga.





Nu mår vi bättre och ska kolla in algutbudet i hälsokostaffären i nästa dörr.

Jag satt kvar och skrev lite resedagbok, sedan gick jag in en stund efter A och där stod hon och såg upphängd och nersläppt ut. Det var hon också för hon stirrade på mig med tomma, (lerfria) ögon och sa: "Jag förstår ingenting". Sedan tog hon sin algpåse och gick och betalde. Det var så att jag började undra vad det varit i hennes Ginger Ale, men jag hade ju druckit en likadan.

Vi drog nerför backen, jag fotografeade lite efter vägen och då ringde kamraterna och undrade var vi var.

Fin liten trädgård mitt i stan.



"Vi fick magknip", sa A, "men vi kommer nu".

Roligheter efter vägen.










DU GÅR MOT RÖTT!!!!!



På lite omvägar och med hjälp av ett antal inmundigade þristur tog vi oss till bussen.



Nu körde inte jag längre, det blev LN vid ratten och rätt ut ur stan till 66 North. De hade en outlet en bit utanför stan.



Det var rejäla dobbar på de stövlarna!



Jag skulle inget ha, men det blev ju som vanligt när jag väl blir indragen i en klädaffärl Jag som för 4 dagar sen var som en 100% oskuld när det gällde 66 North.

Det var bra priser och de ytterplaggen alla var intresserade av är både vind- och fukttäta + varma och normalpriset är över 4000 kronor för en sån jacka som jag köpte för 1200.

Sedan fick jag syn på LN och Å, som stod vid ett vädringsställ där det hängde kläder och de lyste som solar.

Jag gick dit och det var rena fyndgruvan. JIIPIII!!! Jag köpte två till, till kärestan och kära dottern och det till rena vrakpriserna. Mindre än hälften av vad min kostade, så det fick följa med en urhärlig fleecetröja till mig också, i en perfekt blå färg.



Sånt faller jag för   -   F Y N D!

Fortsättning följer, men förmodligen inte imorgon.

Ibland gör jag annat än bloggar, finns på datorfri plats t ex. Så blir det nog fram till imorgon kväll. Kanske, kanske inte skriver jag lite om jag kommer hem i rimlig tid!