Leontina

Fortsättning tisdag 15 juni

Var låg valbåten?



S ringde och kollade. Vi skulle gå förbi nybygget som ska bli konserthus, gå förbi några gröna hus och sedan skulle vi se det.

Vi gick i mycket rask takt, mot röd gubbe, över parkeringar och upp på en gräsvall för att komma mot havssidan. Där stod vi som 8 fågelholkar och gapade mot en lång, stensatt strandlinje. Långt borta kunde vi se några kryssningsbåtar och inte ett grönt hus så långt ögat nådde.

S ringde igen, mitt i samtalet var det som någon tryckt på en startknapp och hon började gå åt exakt det håll vi kom i från.
Vi hakade på. Full fart mot röda gubbar igen, bilar stannade t o m när vi kom forsande. Vi såg nog ut som Folkets Befrielsefront där vi kom marscherande i rask takt med maniskt stirrande blick och en enda tanke i huvudet:

Var var de gröna husen?

Bara vi passerat dem skulle vi ju se valbåten. S ringde en gång till och nu kom vi fram till Samarkand, dvs valskådningsbåtarna.



I stressen råkade jag köpa en biljett för mycket. S skulle ju inte med. Stressa tilllbaka och som tur var köpte de tillbaka den, sedan med lilla löpsteget mot båten och där en bit bort stod LR och väntade på mig. Det var väldigt omtänksamt, jag blev jätteglad över det.

Eltvåhjulingar fanns till uthyrning därnere i hamnen. (El-Bike)



Vi letade oss till Elding som vår båt hette och hittade de andra som väntade på att få gå ombord.

Vi var inte så många, så det var gott om plats. Jag, LR och M satt på ena sidan vid relingen och de andra på andra sidan. P gick ganska fort högst upp och ställde sig. Det var lite gammal sjö och vi åkte rakt ut mot vinden, så det var ganska sugande sjö med upp och ner i vågorna.

Rakt ut från Reykjavik styrde de -



 och LR och jag klädde på oss det mesta vi hade med oss. Vi är de som fryser mest. Inledningsvis hade jag långkalsonger och jeans, linne, långärmad tröja, fleecetröja och regnjacka, sjal, yllemössa, fodrade handskar och kapuschongen uppe.



Sedan hämtade jag filtar åt oss alla 3 och så småningom tog jag på mig en fleecetröja till, min nya, fina, blå från 66 North.



Efter 45 minuters färd rakt ut började de prata i högtalarna att vi skulle spana efter valar. Om man såg något skulle det anges i klockslag, där fören var klockan 12 - smart tyckte jag.

Jag önskar någon hade filmat oss lite von oben. Där stod nästan alla längs relingen och i fören och 95 % hade en kamera i brösthöjd, beredda att trycka av om det skulle dyka upp någon val. Samtligas sökarögon gick från sida till sida medan tjejen/guiden höll koll från styrhytten.



Jag trodde inte vi skulle få se något, men hade fått veta att här hade man den märkligaste garanti jag någonsin hört talas om. "Valgaranti!" Hur kan man ge det?

Jodå, efter ett tag dök det upp en "Minkwhale", en stor, svart rygg på klockan 10. Jag lyckades t o m få med en liten liggande halvmåneformad svart klump mitt i havet när den var på väg ner i djupet.

Jooodå, det är det där något mörkare strecket ungefär mitt i bilden.



Sedan höll det på så där någon dryg timme.
"Something at 2 ò clock". "Someone seen something at 11 ò clock osv.

Och jag fick ett mörkt streck till på bild, som också var en val. Tänk om jag fått med stjärten ändå.



Av oss var det ett par som hade mått bättre och stackars LR blev riktigt dålig, så hennes goda halva macka fick gå tillbaka tilll naturen. Dock hann hon njuta ett bra tag innan dess, med sol och frisk luft ute på däck. Tur var väl det.

Vi andra satt väl inpackade i våra kläder och hade det rätt gott.



Det var gott om lunnefåglar och de är ju hur fina som helst, ser ut som gigantiska kolibris när de kommer flygande. Sedan guppar de omkring på vågorna och när man just zoomat in dem med kameran, försvinner de ner i djupet.



På hemvägen tog båten en sväng förbi "Lunnefågelön - Puffin Island". De lever i lägenhet med rent sovrum och ett annat för andra bestyr - renliga fåglar alltså.



Vid 20-tiden låg vi åter vid kajen. LR hade återuppstått som en något blekare kopia av sitt forna jag och S stod där och väntade på oss. Icelandic Fish&Chips låg tvärs över gatan och väntade också på oss och idag var det 3 till som beställde hummer.



Mitt i njutningen tog jag slut!

Det var det för mig kända "torsdagssyndromet" som slog till. Det som drabbar mig några gånger/termin när jag kört för hårt och sovit för lite och alldeles för länge för att det ska vara nyttigt.

Jag bara kände att maten inte smakade, trots att det var så gott och jag mådde inte alls bra. Jag satt en stund och väntade, men det släppte inte, så jag skickade resten av mina ljuvliga hummerstjärtar till S, som åt Fish&chips även idag. Å tog min ena foccacia och jag kände att det var skönt att det inte gick till spillo.

Jag drack mineralvatten och satt lugnt och stilla och samlade kraft. Det var nog bra att jag inte tvingade i mig resten, för när jag vilat en stund började jag känna mig normal igen.

Ett "övergående" brukade min mor säga när det blev så här.

Bilder från hamnen.




Vi betalade, åkte förbi J.s hus och lämnade tillbaka Berit (GPS.n), vinkade adjö till honom och Nökkvi och for hem till det lilla pesthuset på den isländska prärien. S körde och försökte hinna med så många lagöverträdelser som möjligt från Reykjavik till Keplavik. Hon bara skrattade och vi med henne.

Vi tankade upp bussen för att ha det gjort och bestämde tid för avfärd imorgon bitti. 5.00 avgår bussen mot flygplatsen.

Dagens samlade inköpsskörd!



Det var aningen kaotiskt till fram emot midnatt, men vid tolvslaget och efter mycket ojande, ackande och ett antal svordomar hade samtliga fått ner så gott som allt tokshoppande som gjorts under de här dagarna.

Hade jag tänkt köpa 4 jackor på 66 North?
NEEJ, verkligen inte, möjligen några isländska muffinsformar och lite kort.

Korten lyckades jag med, men i mycket liten mängd + ett par små fina böcker att skriva resedagbok i och någon enstaka julklapp.

Imorgon blir det den välklädda undertecknad som åker till flygplatsen, iklädd tjock fleecetröja, jacka, handbagage med allt som inte gick ner i resväskan + en liten kasse med det ömtåliga, min Emma t ex.

Jag läste godnattsaga för kidsen och la mig för att sova cirka 4 timmar.

Imorgon är det slut Island. Det är trist! Här är väldigt mycket kvar att göra.



Onsdag 16 juni

LN låg och "klickade" igår, som hon gör utan att ha en aning om det och just innan hon ska till att somna.

Vi hade släckt, det var knäpptyst och jag trodde att det bara var jag som inte somnat när klickandet kom. Efter några stycken hör jag A säga:

"ÅÅÅÅÅH, NEEEJ!"
"Vad är det", undrade jag
"Ja men, klickljudet", sa hon.

Vi började skratta alla tre, för det visade sig att LR också var vaken och då upphörde ljudet så klart, för då vaknade LN också och frågade lite halvstressat:

"Klickar jag nu igen?"

Det kunde vi förstås bekräfta och hon försökte lägga sig så hon skulle somna tyst. Vi tystnade också och lugnet lägrade sig över rummet, men det varade bara några minuter så lät hon igen och jag som var så övertrött började fnissa hysteriskt, varpå A stämde in.

Stackars LN, hon vågade knappt somna, men hur det nu gick till var klockan plötsligt 4 och LR steg upp och hoppade in i duschen och det var morgon.

Det blev lite tvagning, deo, coca cola, tandborstning, mousse, mascara och en låneplats i Å.s väska för hajen mm.
Vi våldstängde våra väskor, M fick lite morgon massage av Å och sen iväg ut i regnet mot flygplatsen.



S körde, det gick snabbt och lätt och 100% laglydigt. Hon lastade av oss, allt vårt bagage och sitt, med 4 djupfrysta lammlår bl a och for och lämnade tillbaka bussen.

Vi checkade in och hamnade på olika platser allihopa och så skönt att bli av med de tunga väskorna.
Hetsdricka det sista innan säkerhetskontrollen, fast före det var det jakten på den sista stämpeln för att få det skattefria att gälla.

Det var en pärs innan vi klarat av det, killen i luckan trodde oss inte, när vi inte kunde visa upp allt vi köpt. Det var ju redan incheckat, dessutom var han seg som Karlssons kalasklister.

Till slut var det ändå klart. Raska steg in i taxfreebutiken. STOR besvikelse över lakritsutbudet, som var mycket bättre på ditresan. Trots detta lyckades vi alla få ihop en försvarlig mängd. Lite andra inköp blev det också innan vi gick för att få i oss lite frukost.

Kaffefrukost med flatbröd med lammkött och en croissant.




Avslut med en Draumur - MYCKET njutbart.




M fick en Peter Flacktofs av A, nu när vi ska tillbaka till Örebro.



Sedan en sista raid in efter en lakritspåse till kära dotter med sambo.

Jag fick gräddplatsen på planet. Nr 8A vid dörren och fönstret. Kan vräka ut långbenen och se moln och land.

Fint väder hemma och snart ska jag utplåna mögelkällarnålfiltmattlukten ur mitt liv.

Lite bilder från inflygningen över ett helt klart Stockholm.





En HELT fantastisk resa!

TACK Svanfríður!