Leontina

Söndag 16 maj

Först en roligt episod från frukosten:

Det var ganska mycket slammer i frukostmatsalen.
Sedan vi satt oss tillsammans med I-M och L kom en av tjejerna som serverade fram till kärestan och frågade vilket rumsnummer vi hade. Han hörde inte vad hon sa, så för säkerhets skull, att inte vara oartig, svarade han: "Thank you".
Hon blev tyst, stirrade på oss, sen på mig och frågade om. Jag svarade 17, hon blev nöjd och försvann väldigt fort. Hon undrade nog vad det var för folk som slunkit in i "hennes" matsal. Vi SKRATTADE!

Tillbaka till nuet!

Vi gick hem sen regnet avtagit. Jag var pigg, men såg till att kärestan intog både horisontalläge, halsdödare (som jag kallar de engelska, så effektiva, Bootsmedikamenterna) och vätska. Sedan gick jag ut. Jag tänkte utforska närområdet.

Jag kom inte så långt, nere vid Paddington sprang jag ihop med L - också medlem i kören - och vi började prata. Så kom regnet igen och vi gick in på en pub och tog varsin Guiness. Det var trevligt. Den ölen räckte nästan 1½ timme.

Hem till hotellet, men han skulle nödvändigtvis gå åt fel håll och nu var jag säker.

- Gå åt vilket håll du vill, jag går häråt, sa jag.

Han insisterade på att han hade rätt och vi skildes åt och han gick fel och jag kom till hotellet.

Detta är en MYCKET ovanlig situation för mig, som bara händer på nya, okända platser. Då slår ett hjärnrelä till, som styr överlevnad och självbevarelsedrift.

Kärestan mötte mig i ytterdörren. Han var orolig och hade varit ute 3 gånger och kollat efter mig. Jag kan förstå det, men i London kommer jag inte bort. Den kan han dock inte vara säker på än, men så är det.

Vi sammanstrålade med I-M, L, L och S. Vi gick till den s.k. jazzbaren och satt där en stund.







Sedan gick vi till vår eftermiddagspub "The Monkey Puzzle" för att äta sista middagen tillsammans.

Betongen utanför puben. Jag grunnar på om det gått en fågel där, innan det stelnat, eller om de gjort mönstret för att det ser roligt ut.



Jag åt en mycket god "Steak" - medium med handskurna pommes frites och röd/grönpepparsmör. Mycket gott för  £ 11. Till det tog jag en iskall Lager.

När vi ätit blev kärestan alldeles blek. Jag skickade hem honom och I-M hade en Ipren i väskan som hon gav honom.

Vi satt kvar en stund till och när vi kom till hotellet mötte vi honom utanför, han mådde inte bra. Vi tog en lång, lång promenad, bara han och jag. Köpte mineralvatten och gick ute i den friska natten och efter ett tag mådde han bättre. Han har gått väldigt mycket på vilja hela den här resan, med en rejält besvärlig hosta och säkert lite feber då och då.

ASKLÄGET: Vi kan bli kvar här!!!!!! Klockan 6 imorgon bitti kommer nästa besked. Vi hoppas så klart att vi kommer iväg hem.



Lånad bild!

Kärestan sover, klockan är 23.35l Jag laddar kamerabatterier inför Madame Tussad imorgon.



Snart sova, jag är jättetrött!

GOD NATT LONDON!