Söndag i naturen
Den ena var "Har du sett herr Kantarell" och den andra "Kom med nu ska vi gå ut på tramp". Båda ur den exellenta sångboken "Nu ska vi sjunga" som mor sjöng det mesta ur för oss, när vi var små.

Vi vaknade nämligen till en solig morgon och bestämde oss att göra något. Skogen kanske, sa jag eller kärestan och så blev det, fast först en sväng till kyrkogården med en ros till graven.
Kaffe och lite gott fika hade vi med oss och det blev förstahandsval efter kyrkogården.
Vi styrde kylaren mot Herrfallsäng och fick hela naturreservatet för oss själva.

Dukade upp och kolla, jag hade lagt ner 2 korvar till kärestans förtjusning.

Nymalda bönor och kokkaffe i termosen. Solen sken och det var bulliga vita moln på himmelen. Vi NJÖT!!!!

Efter fikat satt kärestan och kollade ett plan som flög ut och in genom molnen.

Jag hoppade runt och tittade på allt som fortfarande växte och inte växte också. Tänk om det fanns svamp inne i hagen?

Där var det svamp, fast på stubbar - ointressant!


Där var det en annan sort, även den ointressant.

Jag kollade på himlen istället, för bakom oss var det en annan färg.


Nej, näsan ner mot marken igen, några svarta moln var jag inte intresserad av.
Ännu en stubbe, ingen svamp på den, men bägarlav.

Lite gula eklöv låg där som ett smycke.

I en buske drillade och sjöng det som om det skulle varit en vårdag. Jag upptäckte ganska snabbt att det var en svartmes och stod länge och försökte fotografera den. Hela tiden återkom den till samma gren och där stod jag beredd med kameran. Inte lyckades jag fånga honom.

Han ville nog ha de mogna bären. De fick jag, men bara på bild!
Ännu en alm som drabbats av Almsjuka.

Till slut bröt vi upp och for till skogs. Jag vet inte var vi var, för hur skulle jag kunna veta det, lokalsinneslös som jag är.
Spela roll, jag hade solen på höger arm när jag gick in i skogen och på vänster när jag gick ut och resultatet var mycket tillfredsställande!

Oj, den sångboken känner jag igen från min barndom och har den fortfarande hemma.
den är så mysig och känner igen de sånger du skriver om.
Fina foton från er promenad och oj så mycket härlig svamp ni hittade.
Så mycket gotti-gotti det finns ute i naturen nu.
Kram
Underbart med så mycket kantareller! Inte undra på att du trallade och sjöng!
Så många fina o härliga bilder du visar!!! Den sångboken...HADE VI när jag gick i skolan, så dem känner man igen
Så många fina o fantastiska bilder du visar från skogen o himlen..och slutligen alla vackar GULA fina kantareller i hinken du hittat!!!
Jag köpte 1 kilo idag från en vänninas grannar de plockar o säljer. köpte 1 kg...100 kronor...STORA och fina!!
Kramiz!!! /Margit
Oj, om jag hade vetat att Ni skulle till kyrkogården så skulle jag har bett Dig tända ett ljus på mammas grav, det var hennes födelsedag idag och det står ljus bakom stenen.
Vilken svampskörd Du har bärgat! Och så fint i en korg! Jag lyckas aldrig göra svampplockningen så där bildmässig, det vill bli plastkasse.
Fina bilder har Du lagt ut. Min favvobild är den på trädet underifrån. Du skulle nog ha en framtid som proffs i fotobranschen.
Jag är inte ett dugg avundsjuk;))
kram annbritt
Den sångboken kommer man minsann ihåg.
Inger Maryissa, Min sångbok är alldeles söndersjungen, ryggen trasig och pärmen väldigt nött. Det är samma minnen ändå och varenda höst sjunger jag svampsångerna när vi är ute i skogen. Kram!
Anne, Det blev 3 svampmackor, med högar av smörstekta kantareller + 10 rejält stora påsar i frysen (förvällda så klart). Jag känner mig rik!
Margit, Nu ska vi sjunga väcker minnen hos många, en riktig klassiker. Det var en fin svampplockardag vi fick. Kram!
Inga, Om jag hade vetat om det hade jag såklart tänt ett ljus. Jag lovar att titta till dem i fortsättningen, i söndags hade jag bara svamp i huvudet och lite kokkaffe också förstås! Tack för beröm över bilderna. Smickrare där!
Ann-Britt, Är det riktigt säkert???? Att du inte är avundsjuk alltså? Kram
Selma, Vi är många som minns sångboken uppenbarligen! Det är verkligen att gå tillbka till barndomen.
Det verkar som om alla skolor hade den sångboken, även jag känner igen den!