Leontina

Idag var det dags för sanningens minut!

Låter allvarligt eller hur?

Det är inte så farligt, det var dags att se vad som fanns inne i chokladägget, samt smaka på det.

Ägget fick förflyttning till skolan igår, försiktigt fraktad i en hård kartong som det hade varit en glaskaraff i.

Cellofan av och så fick det stå på min dator för att förevigas, så att säga helt näck!



Det blev lite choklad mellan bokstäverna g, h och j, men inte mer än att datorn fungerade ändå. Ägget var väldigt fint utan omslag, det såg också VÄLDIGT mycket godare ut.

Vad fanns då inuti?

Igår ropade min förhoppningfulla arbetskamrat Å: "Tänk om det är Djupur!"

Jag tog på mig rollen att peta loss locket och även knäcka ägget. Först pilla loss blombuketten, sedan kyckligen som stod stadigt nedsänkt i chokladen högst upp.

Locket satt hårt, men med ett bockat, stort gem forcerade jag den spärren. Sedan var det bara att knacka till så gick det i två bitar.



Många små förpackningar med lite av varje. Dock ingen Djupur och inte särskilt mycket lakrits (vilket blev en liten besvikelse). Ut med allt på arbetsbordet.



Min bisittare P tog raskt itu med att öppna alla påsar och hällde ner innehållet i locket på ett alldeles vanligt pappersägg.




Själv ägnade jag mig åt att stycka upp chokladen. Foten sparade vi till L som var med till Island, men inte tillhör arbetslaget. Vi plockade i lite av varje ur de små påsarna till henne och tänk....... hon dök upp bara någon timme efter att vi öppnat det hela.

Nuläge: Allt är SLUT! Denna status inträdde redan vid 15-tiden.

Som tidigare sagts av mig, om vårt arbetslag: ÄTA KAN VI!