Leontina

Jag satt hemma hos kära dottern och hennes man och fikade för ett tag sedan, när hon plötsligt säger:

"Vi är aldrig hos dig och äter!"
Jag svarar: "Det kan delvis bero på att jag sällan lagar någon mat när jag är ensam."
Hon är snabb med sin svarsreplik: "Men om du bjuder hem oss är du ju inte ensam!"
Jag: "Hmmmm"
Hon: "Vi vill ha Nasi Goreng, min mamma."

Sedan var det beslutet taget utan större resonemang. Vi enades om en dag och jag gjorde en riktigt smarrig Nasi Goreng och letade fram indonesiska kroepoek som jag friterade.

Kroepoek är räkchips, som ser ut som små hårda plastbitar, som man friterar i olja. Då puffar de ut och fördubblar sin storlek flera gånger om, samt blir spröda och jättegoda.



Jag gjorde 6 portioner och jag kan lova att de åt. Det blev dessutom varsin matlåda till dem och en till kärestan.



Jag hade gjort mig till lite extra och gjort en väldigt god hallon&blåbärspaj med vaniljvisp. Då var vi så mätta att det blev kvar en fjärdedel av pajen. Till mitt förtret fick jag kompostera den igår, då den blivit kvarglömd i kylskåpet.
Inte äter man dessert, när man knappt ids laga middag. Jag lever på rester när jag är ensam hemma.

Efter att vi ätit var de mätta och trötta och vi hamnade i min miniträdgård på baksidan för att ta kaffe/te och en ytterst liten köpekaka.

Hängmattan kom fram och där placerade vi mågen och lilla Babusjka.



Puka är för stor, hon fick gräsmattan



Fast nog hade hon gärna hoppat upp om hon fått tillåtelse



Kära dottern vägrade finnas med på kort, men lite grann kom med.



Som straff för det, ryckte hon till sig kameran och här är även jag med på kalaset.



Det var onekligen en trevlig em och kväll och någon gång kanske jag bjuder in dem igen - om jag får för mig att laga mat vill säga!


Nu kommer några dagars blogguppehåll, plikten kallar, så är det!!!!