Leontina

Detta har jag aldrig varit med om förut, men plötsligt var inte bloggen prio 1 längre. När tiden av en massa olika anledningar inte räckte till avstod jag från bloggen. Undrar vad som hände och hur det gick till?

Svaret kanske är så enkelt som att dygnet bara har 24 timmar och en del av dem bör man sova.

JO, det bör man, även om jag är urusel på att inse det och även har lätt för att tala till mig själv, att det nog räcker med 5 timmars sömn med tanke på att jag ju faktiskt sov 7 i förrgår el dyl.



Detta beteende känner jag igen från mina föräldrar, de kunde vaka hur länge som helst, dvs undvika att gå och lägga sig, till förmån för skrivande, syltkokning, "grejande", tapetsering, bokläsning mm mm mm. Våra grannar brukade säga: "Det spelar ingen roll vilken tid man vaknar på natten, så lyser det alltid i något fönster där hos er."



Vi bodde så att säga mitt i byn och dessutom på en liten kulle, så vårt hus syntes väldigt väl. Så var det nog, vi var riktiga nattugglor, både jag, min bror och våra föräldrar.

Den här veckan har trotsat det mesta vad det gäller tid. Dygnet hade behövt ha minst 36 timmar, men flextid gäller inte då, även om man så önskar.

Jag har sovit minimalt, hunnit med maximalt och i skrivande stund 22.09 fredag är jag fortfarande vaken, trots att kroppen skriker av sömnbrist.

Nu är det fredag och imorgon tänkte jag blogga lite och även söndag. Nästa vecka är ännu ett oskrivet kort.

Bilder?

Jag kan väl visa en fantastiskt god choklad som jag köpte på Frukthörnan i Umeå när jag var där i höstas. Priset har jag förträngt, för de var dyra, men ack så goda.



Jag köpte 2 kakor, den första från Indonesien och den var verkligen delikat. Det handlar om mörk, fantastisk kvalitetschoklad som man avnjuter i små bitar. Sista bitarna av den gav jag till min låtsasdotter på jobbet. Jag är hennes Örebromamma eftersom vi kom hit från norra Sverige båda två och hamnade på samma arbetsplats. Hon är jämnårig med mina barn och hennes mamma med mig, så det gick ihop riktigt bra.

Nu är hon också såld på den här chokladen och det är lätt att förstå.



Första raden är på bearbetning i min mage för tillfället, mer mäktar man inte med.

Det är tur att jag har sonen på plats, boende väldigt nära Frukthörnan. Han kommer att få ett och annat uppdrag framöver, till den dag jag själv är på återbesök i min gamla hemstad.

Kanske är jag snart här igen, bara timmarna är på min sida.

TREVLIG HELG!