Leontina

Nu har jag ännu en gång trotsat kung Bore och vintern med sin eländiga snö och kyla. Det är inte för att det är så njutbart, det är enbart för att det är det allra bästa för min onda rygg - enligt osteopaten alltså. Hon sa till mig att ta lååååååååååååånga promenader utan att stanna, så ofta som möjligt och gärna upp emot 45 minuter, en timme.

45 minuter när det är vitt ute, halt under fötterna och KALLT!



I morse var det minus 19.8 och jag upplyste kärestan om, att någon promenad inte var aktuell för min del. Uppenbarligen trodde han mig inte, för när vi sent omsider ätit frukost och solen lyst på termometern ett tag tittade han på den och sa: Nu är det bara 8 grader, ska du med ut på promenad?

NEJ, NEJ, NEJ, NEJ, NEJ ! ! ! ! Jag går inte ut när det är så kallt! Sen ylade och morrade jag ett tag och när det var avklarat sa jag: Ja ja, jag går väl med då.

Det är som jag inte tål att han ska komma hem igen, se belåten och välmående ut och dessutom känna sig hurtig, kärnfrisk och sportig.

Jag byltade på mig som inför en polarnatt, alpackakasonger och Arantröjan bl a.

Vi gick vanliga rundan som brukar ta 45 - 50 minuter. Jag hade med kameran för att få ett bildbevis.



Om det inte vore för att jag blir MYCKET bättre i ryggen skulle jag aldrig utsätta mig för detta, men någonstans i mitt inre medger jag tyst för mig själv att det känns skönt efteråt.

Inte var det bara 8 grader heller, det var solen som lurades, men nu är det gjort!