Kanalöarna - Dag 12

Kanalöarna - Tisdag 28 juni  (Dagens inlägg handlar en hel del om toaletter, det bara blev så)

Idag har firar vi 9 år tillsammans och hur firar vi det då?

Jo, vi inledde med en busstur en bit bortom en by som faktiskt heter Sion och där mitt i bushen ligger Pallot Steam, Motor & General Museum. Snacka om att vi var "in the countryside", potatislanden var enorma.



Idag offrar jag på kärlekens altare igen. Jag börjar känna att vi snart är kvitt för mina 3 vändor in på Boots.

Kärestan tycker att det är jätteroligt, det tycker INTE jag, men jag är glad att det finns tålamod hos oss båda, att ändå följa med den andra när man inte är hemmavid så att säga. Jag kan alltid sitta och skriva resedagbok, som nu  t ex.

Här är några av hans bilder (innan batteriet tog slut).









Alltid hittar man något av intresse. När jag skulle gå på damrummet, fick jag instruktion att gå upp på plattformen. De hade en autentisk station där i anslutning till museét.



Det fanns en stor samling leksaker från vår tid och tiden före den. Trampbilar, gunghästar, dockvagnar, cyklar och mindre saker som leksaksbilar och allt sådant som hör till t ex gamla bensinpumpar i miniatyr.

Här kommer mina bilder. Detta fordon förstod jag inte och tog bilden för att fråga kärestan vid tillfälle.



En biograforgel




Överallt flaggor och bilder på de nygifta - Englands nya hopp om ett lyckligt kungahus.



Fina gamla oljedunkar - eller är det bensindunkar?



Barnavdelningen






Sedan kom ett självspelande piano och det tyckte jag var lite roligt




Mekaniken i pianot



En riktigt gammal TV och....




....plötsligt, behållningen för besöket för min del. En exakt likadan "modern"  tvättmaskin, som var vår familjs första. Riktigt nostalgiska minnen, hur har jag inte vevat runt och klämt tvätten där mellan gummivalsarna för att få ur lite vatten.

Oj, vad det var roligt att återse den och jag minns exakt hur den fungerar.




Utanför mullrar åskan för fullt, men än så länge inget regn. Det är ingen överdrift att säga att vädret är otroligt varierande från den ena dagen till den andra. Till slut var kärestan nöjd och vi kunde lämna detta stället. Skönt tyckte jag.

Vi promenerade upp till stora vägen och där pågick vägarbete. De skulle ta bort vägmarkeringarna. Först åkte en man på en liten "manick" som rev upp färgen. Skyddsmask för andnigsorganen? NEEEJ! Efter kom en bil med stora borstar som sopade iväg det han rivit upp. Tur att han åtminstone var rädd om hörseln!

 





Sion låter intressant, vilket häftigt namn på en by.




Mitt i byn ligger en stor stenkyrka som det står SION på och än häftigare är macken, också mitt i byn, men en bit från kyrkan. Den macken har i princip allt och då menar jag ALLT! Från stekspadar till postservice, mat, allt till bilen, klädavdelning, konstgödsel, trädgårdssaker mm mm. Inte behöver man åka till stan när man bor i Sion.

Ett par exempel, jag reagerade inte först på den svenska texten.




Även här, på macken, hittade jag den optimala julklappen till en annan mycket god vän, som ev. läser min blogg, så.... ingen information om den heller.

Till slut var besöket i Sion över, kyrkan kunde vi glömma, för det första var den igenbommad och för det andra verkade det inte som den fungerade som kyrka längre, snarare som något samhällsnyttigt - fabrik eller kontor, det gick inte att utröna.

Jag skulle nödvändigt gå runt hela mausoleét, men hamnade på framsidan av någons gårdsplan. Det är fascinerande, hur kan vägen runt kyrkan sluta hemma på förstukvisten hos privatpersoner? Allt är tydligen möjligt.

Tillbaka till stan, vi hade hittat Rosies Tearoom på kartan och tänkte, att finns det med på turistkartan borde det vara bra.

Jag läste in mig på kartan och ledde iväg med kärestan på den rätta vägen. Dock var jag lite fundersam över vart fortet på sidan om vägen var och varför det var en hamnbassäng där istället???? Jag bet huvudet av skammen och sa att jag trodde vi var på fel väg.
Kärestan tar kartan och inser precis som jag, att vi går längs vattnet, han hittar stället på kartan och vi får göra en helomvändning. TUR, att han inte börjar sagga en sån gång, tack och lov, säger jag bara!

In på stan och nu läste vi gatunamn och karta tillsammans.



Till slut hade vi ringat in Rosies Tearoom och där vi trodde det skulle ligga, låg den stora marknaden som jag läst om och tänkt att vi skulle besöka.



Nu gjorde vi det, när vi ändå var där. Den var precis som de flesta andra marknader, med kött, korvar, ostar, blommor osv, ställen att äta på och lite turistbjäfs.

Vi gick ut, för det kändes viktigare att fika. Jag hoppades på cream tea, men var låg Rosies? Vi frågade en kvinna som skulle förklara, sedan ändrade hon sig och sa att hon skulle följa oss dit, för hon skulle ändå åt det hållet och så gick hon in på marknaden igen med oss. Vi gick rakt igenom och i gränden utanför låg det.


Bilden från internet!

Där fanns Rosies Jersey Special Cream Tea. Lösviktste, scones, sylt, smör, grädde och fruktkaka. Snabbt fördelade vi den bautaportionen så kärestan fick fruktkakan och jag sconset med sylt och så beställde vi en extra te.



Vad gott det var och nu fick vi ny energi, vi gick in till fiskmarknaden, men där var det mesta redan stängt. Vi får försöka imorgon på förmiddagen och då ska vi även besöka den fina barnklädesbutiken mitt emot Rosies och köpa något fint till våra små flickbarnbarn.

Om toalett inte finns för gästerna, hänvisas man till närmaste restaurang, det skulle aldrig fungera här hemma, det är jag övertygad om.

De hade fina toasitsar dit vi kom efter Rosies.




Vår plan var en busstur längs västkusten. "My Explorer bussarna" går på de finaste vägarna för oss turister, de andra är mer av lokalbusstyp. Våra 5-dagarskort gäller även på My Explorer och vi tog den från busstationen till Grevé de Lecq. Där var tanken att vi skulle stiga av, titta runt, äta lite och sedan ta 9:an tillbaka, det skulle bli en helt annan väg.





När vi väl var där, fattade vi inte att vi var framme, för de har ingen display i bussen som talar om vilken hållplats det är och samtliga busschaufförer verkar lida av selektiv mutism, för ingen ropar ut något, en enda gång.

På den här parkeringen stod vi några minuter och där skulle vi ha gått av.





Det gjorde absolut ingenting, nu vi fick se allt på andra sidan vägen också. Så talar 2 sant positiva människor.





Imorgon kanske vi tar en annan linje, eller så gör vi något annat. De saker vi båda gärna ville göra, har vi gjort. Sedan är det en helt annan sak att Boots inte är helt genomgånget, men det finns ju på flygplatsen också, så det löser sig, hahaha!

Det var en fantastisk busstur, ett otroligt varierat landskap med låååååååååååånga sandstränder, klippor, turkosblått hav, befästningar av olika slag sedan kriget, en del målade, för att inte se så hemska och trista ut. Grön natur och blommor, blommor, blommor.

Vi steg av hemma, kort vila och uppfräschning, sedan åkte vi ner till stan för att äta vår 9 - årsmiddag på någon mysig restaurang. Vi hade tänkt ut en italiensk, där vi var in och lånade toaletten här om dagen, men innan vi lokaliserat den, kom en annan italiensk i vår väg. Vi läste matsedeln och bestämde oss för den.

Det var jättemysigt därinne, vi fick ett bord i en nisch, precis som om de visste att vi hade jubileum. Inte nog med det, de hade Pilsner Urquell också och som om inte det var nog....... när vi öppnade matsedeln hade de Toast Skagen, sillbricka och även gravad lax. SKUMT!



När vi beställt var jag tvungen att fråga tjejen varför de hade toast Skagen. Hon såg mycket förvånad ut, men svarade med en motfråga: "Varför undrar ni det?". Jag sa: "Jo, för att vi är från Sverige.". Då skrattade hon och sa, att deras chef var svensk.

Jag valde en pastarätt - Krabba Alfredo, misstänkt lik Rosalis Kyckling/Skinka Alfredo. Kärestan åt Steak och någon pudding som han tyckte var mycket gott och han fick nästan 100% paltkoma redan efter sista tuggan. Att äta dessert var helt uteslutet, vi var så mätta.

Jag besökte bekvämlighetsinrättningen och det var som att stiga in i någons budoir. En stor röd stoppad möbel, konstgjord brasa, lång rad med handfat och olika tvålar på varje, blomsterarrangemang i hörnet och t o m en hårtork.








Att sedan de 3 första toaletterna var kletiga av bajs, förtog ju intrycket lite, den fjärde var okej, hade bara lite papper kvar som inte spolats ner. När jag skulle gå ut - på heltäckningsmattan förstås - upptäckte jag att det var ännu fler toaletter och handfat på andra sidan väggen.

På något vis kändes det som de där toaletterna hörde till något mer än bara restaurangen och varför var det så otroligt flashigt? Första känslan när jag kom in, var att jag ville sätta mig vid brasan.

Jag var tvungen att be kärestan gå och ta en titt på herrarnas, men den var som vilken herrtoalett som helst och då blev det ännu konstigare. Någon förklaring fick jag dock aldrig.

Kärestan ville ABSOLUT att vi skulle promenera hem, det kändes långt, men jag förstod vitsen med det, så jag sa att jag ville gå stranden. Vi såg amfibibussen stå parkerad och kollade in den, men det blåste det iskalla vindar, rakt emot oss, jag ville inte gå där.







Kort sagt: Jag vägrade! Vi gruffade lite och jag sa att jag gärna gick, men på vägen i så fall så vi fick lite lä. Det var inga problem, vi gick upp på vägen och efter bara en liten bit, behövde vi båda besöka en toalett. Vi gick ett tag till, men det kändes inte som vi skulle ta oss hem och har vi nu ett 5-dagarskort på bussen, så varför lida?

Vi läste tidtabell och inom 15 minuter skulle det gå en från stationen. Vi gick en hållplats till, men sedan började det kännas som martyrskap och tänk om den kommit och susat förib när vi var mitt emellan 2 hållplatser - hemska tanke. Sedan var det 1 timme till nästa.

Den kom, hem kom vi och vad skönt det var. Vinden friskade i hela kvällen och vid 23-tiden var den riktigt kraftig. Det susade och brusade och gardinerna fladdrade. Rummet blev härligt kallt och nu påbörjar vi vårt 10:de år tillsammans.



Kommentarer
Postat av: Herta

Vi bloggläsare är glada för alla bilder, även medföljaren på resorna då vi annars säkert inte fått se alla dessa fordon.

2011-08-01 @ 21:46:08
URL: http://www.hertabloggen.blogg.se.
Postat av: Selma

Det var ett rejält museum.

2011-08-03 @ 08:50:15
URL: http://frunatmaken.wordpress.com
Postat av: Suss

Herta, Jag hade absolut inte besøkt det motormuseèt på egen hand. Håll till godo!

2011-08-04 @ 17:01:59
Postat av: Suss

Selma, Rejælt var ordet, det ær ingen øverdrift!

2011-08-04 @ 17:02:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0