Kanalöarna Guernsey - dag 4

Dag 4 - Måndag 20 juni

Idag var Sir Toby i farten redan före klockan 6. OJ, vad det knarrade i golvbrädorna = vårt tak och TV.n fick han också igång i denna tidiga timmen Förmodligen har han nedsatt hörsel också, för vi kunde lätt ta del av programmet.
Jag orkade inte gå upp och hämta öronpropparna, jag fick lägga kudden över huvudet istället och sedan sov jag till 8.

Efter frukost, rumsbyte till det med det eventuella läckaget en trappa upp och alla övriga bestyren,  promenerade vi en annan väg ner till stan, för NER är det. Branta backar så jag nästan vill knipa med tårna när jag går. Kärestan hade studerat kartan och vägen ner var ny för oss och avsevärt mycket roligare än serpentinbacken.

Massor med stora busksnår med Fuschia, precis som på Irland.



Vi gick förbi ett hus med en otroligt vacker blommande buske. Jag snitsade med att svara att det är en Allamanda, när kärestan frågade. Väl hemma har jag googlat på just den och inte var det någon sådan. Då vet jag inte, men vacker var den.




Idag var allting öppet, vi gick in på en gata där det plötsligt var fullt med butiker och en saluhall med ett litet torg framför. Där på torget pågick en fotoutställning med svartvita bilder från den tid som varit och det var verkligen härliga, roliga och annorlunda bilder. Fotografen Tony Ray-Jones, hade med lite förklarande ord också till sin utställning.










Längst bort på gågatan fanns en uteservering, där satt vi och drack kaffe. Jag frös redan innan vi satte oss, men kärestan skulle nödvändigtvis sitta ute. Även han fick klä på sig och jag fick bylta på mig både sjalen och jackan. Då säger han: "Finessen är att man kan sitta ute och fika". Sedan sa han inget mer, ingen förklaring vad han menade med det. Jag gjorde min egen tolkning:
Det blåser svinkallt, men med finess! (Han tyckte inte det var så roligt som jag).



En pappersaffär uppenbarade sig och jag var bara tvungen. Se men inte köpa gällde dock!



Sedan gjorde vi lite småshopping, en bagagetag till kärestans resväska, 2 askar halsdödare, utan föreläsning den här gången, men dock med en förfrågan till den överordnande kvinnan om man fick sälja två samtidigt. OCH: VISSTE JAG VAD JAG KÖPTE????

Snart börjar jag undra vad dessa "pastiller" innehållerl Jag har aldrig märkt någon biverkning.

Jag slank in på "Guernsey Pearls" och köpte mig ett fint blå/vitt pärlhalsband och lapis lazuliörhängen, som nästan var samma blå färg som halsbandet.

Vi gjorde en massa små instickare här och där, köpte frimärken och gick ner till hamnen och köpte färjebiljetter till både Sark imorgon och Jersey på torsdag. Det kostade £ 25 till Sark och £ 18 till Jersey/person. Sark är dock tur och retur.

Hamnen fortsätter att fascinera oss, det var ebb, men dock lite högre vattenstånd idag jämfört med tidigare.



Vi gick ner bland bryggorna och där låg en intressant katamaran som hade en vindsnurra mitt på. Revelation II.






På en butik för turister såg jag en Guernseykofta som stör mig å det allra grövsta. Jag misstänker att jag kan bli tvungen att få en sådan av mig innan vi far härifrån.......

Vi vimlade vidare och bara insög allt vi såg. 6 män som hjälptes åt att lasta av skivor från ett flak, en skiva i taget som två lyfter upp, två tar emot och lämnar över till två som lägger dem tillrätta därinne.



Albion House med bra restauranger och pub



Tracey Caron (vem hon nu är) körde förbi och gjorde reklam om allt hon hade att erbjuda. Jag hann inte få med mer än en bråkdel. Intressant marknadsföring!



Strandskata som letade fynd efter att tidvattnet dragit ut igen.



Bra skylt!




Dagens mål var Militärmuseét och det var inte jag som valt det. Dit kom vi dock till slut efter alla dessa stickspår och mer därtill.




La Valette Underground Military Museum


La Valette German Underground Museum is an exhibition illustrating Guernsey´s military history, including WWI, the German Occupation 1940-45 and the island´s Militia. Set in air-conditioned tunnels, originally built by the German´s as a fuel storage facility for U-Boats.

Ja, inte var det min "cup of tea", långt därifrån.  Det kostade £ 5 / person och det var överkomligt, men som sagt, inte gav det mig så mycket. Här kommer lite bilder ändå från underjorden på Guernsey.







De som satt fängslade i olika läger, tillverkade en massa saker i olika material.




Träskålen inspirerad av Guernseys statsvapen




Den hade text längs kanten på ovansidan.



Vykorten som trupperna hade att välja på! Hur roliga var de då? HEMSKA!!






Mormorsrutorna var bekanta



så även tändsticksasken



Cykellyktor väl avmaskade



Den kurbitsmålade brickan gillade jag, den gjorde Will till sin fästmö Trixies 35:te födelsedag, när han satt i fängelse.






Det var unket och smutsigt där nere i underjorden, luktade lite konstigt och jag ville helst gå ut. Hade det varit lite annan miljö hade utställningen fängslat en mycket mer. Jag frös, det var trångt och väldigt dammigt överallt. Det är synd, för det är intressant och informationen behövs för de yngre generationerna, som inte har en aning om hur det verkligen var.

Här kände jag dock att jag fick lite pluspoäng, med tanke på mina svängar in på Boots då och då! Hahaha! Då sitter kärestan utanför på en bänk och påstås, enligt egen utsago, LIDA!

Nu testade vi en öl på Albion House för att få ner krigsdammet.



De hade kanonkulor till prydnad i fönstret.


Så ett besök i kyrkan strax bredvid för att tända ljus för de av våra föräldrar som inte är kvar här nere på jorden längre. Vi brukar göra det lite här och var och det känns skönt!

Där fanns ett vackert fönster och en även servicedisk som kan vara väl kamouflerad vid behov. Just när vi var där råkade ett par luckor vara öppna!





Nu ville jag ha kaffe och sedan gå tillbaka till koftbutiken och klura lite till om jag var i behov av en Guernseykofta för £ 80. Det är ullgarn och de lär vara så tätstickade att de står emot regn.

Inte blev det så, vi fick lära oss ytterligare en sak. På Guernsey stänger det mesta redan klockan 17.00. Det var inte mycket att göra åt det, så vi velade lite hit och dit vad vi skulle hitta på istället.

Precis då kom buss 7A. "Kom", hojtade jag till kärestan och vips var vi inne på den fullpackade bussen. Jag satt längst bak och kärestan en rad framför. Jag frågade min bänkgranne om bussen gick runt hela ön, men nej, sa han. Den skulle gå till någon by och sedan vända.

Okej, vad gör det, vi åker väl med tillbaka, bestämde vi.

Sedan satt vi där och ganska fort förstod vi att den visst gick runt och vi fick se allting igen, fast från andra hållet.

I en kurva blev det tvärstopp, jag kikade ut genom fönstret för att se vad som hänt.
Framför oss spatserade en stroppig typ och vägrade gå åt sidan.

2 dåliga bilder, men lite roliga!




Jag bad chauffören säga till när vi kom till St Martins, för kärestan mindes att där fanns en pub där vi kunde äta. Ingen Yorkshirepudding på hotellet idag för hans del. Nu hade dessutom de omöjliga klockslagen passerat.

Det gick bara fint och puben var öppen. Härligt! Plötsligt var allt som det skulle, ända tills vi kommit in och ville beställa.



INGEN MAT PÅ MÅNDAGAR! Punkt och slut!!!!!! Det är inte lönsamt! Nu är vi i England och då kan det finnas vilka konstiga bestämmelser som helst.

Det fick bli varsin Guiness, de mättar åtminstone lite mer än en vanlig öl.



Sedan promenerade vi till Coopra, som låg en bit därifrån och där provianterade vi till en kvällsmatspicknick på rummet. 2 sorters bröd, 2 bitar cheddarost - en med svartpeppar, en med lök och gräslök, varsin nektarin, varsin Ginger Beer, lite kex och en ask färska Guernseyhallon, som jag slukade redan innan vi svängt ner mot St Martins Church.

Det gick fort och lätt att komma hem. Jag var ner till vår egen pub och fick låna glas och en kniv. Vi installerade oss i vårt nya rum, utan Sir Toby ovanför och sedan hade vi en trevlig och god kvällsmåltid tillsammans vid skrivbordet.

Imorgon ska vi upp lite tidigare och måste ställa klockan, för vi ska till Sark! Därför sätter jag punkt med några konstateranden:

* Duschen är klart sämre
* Det luktar lite målarfärg
* Tandborstglasen är inte glas längre, utan engångsmuggar
* Vi har varsin säng, vilket innebär att vi också har varsin filt. Jag behöver inte strida med kärestan om jag vill ha filten upp över öronen och han den vid sina knän. Det känns bra!

Kommentarer
Postat av: AnnaKK

Hejsan!



Såna härliga resereportage du alltid får till!! :-)



Idag är det regn (tänk att SMHI äntligen har lyckats pricka in en prognos till 100%!! Hm...), men det passar ju bra med tanke på att jag också ämnar göra fotoreportage från semestern - så idag blir det nog några timmar i bildbehandlingsprogrammet. Om inget roligare lyckas komma emellan... :-)



Jisses, att fuxior kan bli så där stora förresten!? Vad den gula busken/blomman är för nåt vet jag inte, men håller med om att den är jättefin!



Ha det bra!! :-)

2011-07-14 @ 08:19:20
URL: http://annakk.blogg.se/
Postat av: Zarah

Efter det här inlägget så undrar jag vad engelsmännen har för förhållande till mat... som sagt, inte blir ni feta under den här resan.

2011-07-16 @ 15:37:29
URL: http://verandan.svenskablogg.se/
Postat av: Inga Magnusson

Festligt att inte servera mat på måndagar! Men det kanske är något vi alla borde anamma, en dags fasta per vecka. Det sägs ju att hundar till exempel egentligen är gjorda för att äta mycket på en gång och sedan låta hela systemet vila i flera dagar utan mat, bara vatten.



Snällt av Dig att gå med kärestan på militärmuseum, fattar att det var ett måste för honom, det och så klockor.

2011-07-21 @ 08:01:58
URL: http://inga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0