Kanalöarna Jersey - Dag 8
Dag 8 - Fredag 24 juni
Denna morgon vaknade jag redan klockan 7 och rummet var riktigt kallt. Det var skönt, jag tog en liten tupplur till, det är väl det som är semester?
När jag slog på mobilen hade jag två sms med "Glad Midsommar". Ett vardera från mina kära flickor, dotter och ena brorsdottern. Det är alltså midsommarafton!
Senare droppade sms.n in ett efter ett, från firande släktingar och vänner.
Frukosten intogs i en liten matsal längst in, längst bort i huset. Trångt men funktionellt och vi fick bara sitta där och beställa, inte ta någonting själva.
Man fick välja på 3 sorters flingor med mjölk, 2 sorters juice, te, "cocked breakfast" som var ägg i någon form, bacon, korv, stekta tomater och vita bönor. Vitt eller brunt rostat bröd och marmelad.
Vi tog ungefär som på Guernsey och blev lika mätta som där.
Vi gjorde oss iordning för en utforskardag av vår nya ö, men först hade vi varit ute på altanen och känt på vädret. Jag frestade dess makter med att ta kjol och linne. För säkerhets skull tog jag med tröjan och naturligtvis den tunna sjalen - den är som min snuttefilt, alltid med.
Med jämna mellanrum efter vattnet står försvarstorn kvar sedan lång tid tillbaka
Lite andra byggnader finns det också, denna med bra och begripligt namn
Vi gick längs trottoaren, för jag hade tänkt vi skulle titta på St Matthews kyrka, som är berömd för sin glaskonst och jag såg den från bussen igår när vi kom.
Bilden från internet!
Inte kom den i sikte och där vi gick kom vi istället till en park - Coronation Park. "Här går vi in," sa kärestan och det gjorde vi.
Där var först mest gräs och träd.
Sedan kom blomsterprakten. Inte blev det sämre av att parken är skänkt till Jerseys folk av änkan till grundaren av Boots. WOW, söstras och mitt tempel!!!!!!
Från internet:
This delightful park was gifted to the people of Jersey by Lady Trent, widow of Jessie Boot, Baron Trent, the founder of Boot's the Chemist.
"Kolla, det är pellor hela vägen!" Jag häpnade och blev stående!
"KOM, VI MÅSTE HITÅT", kärestans röst dånade över parken.
Han hade hittat rosenträdgården och då är det tvärstopp! Större rosfantast finns nog inte och jag hänger gärna med, tittar och stoppar ner näsan och drar in de goda dofterna.
Lite närbilder måste vi ha också.
Vi kom också till en plaskdamm av det större formatet och där badade några modiga barn, varav en med det ljuvligaste hår jag sett på länge.
Till slut hade vi sett nog och styrde stegen över gatan och gick strandpromenaden. Det var mer vatten idag, och helt omöjligt att se om det var ebb eller flod. I alla fall med våra otränade ögon. Förresten verkar många av ortsbefolkningen inte veta det heller, de bryr sig väl inte.
Det var en ganska lång promenad in till stan, men skön. Jag var nere och gick lite på sanden/stranden också och lite närmare stan såg vi en amfibiebuss som kom glidande på vattnet och sedan körde upp på stranden och försvann.
Vi försöker ta nya vägar och hamnade nästan på Järntorget, eller kanske inte....
Look alike!
Vi gick till turistbyrån och tackade "vår" tjej för hjälpen med boendet. Jag passade på att fråga var St Matthews låg och den låg ungefär där jag trodde, men en parallellgata upp och var stängd för renovering ända till september. Inget att göra åt.
Vi hamnade på den stora gågatan i St Helier och då kändes det verkligen som 100% vilken engelsk stad som helst. Vi bestämde att detta fick bli vår stadsdag och vi gick i sakta mak.
Till kärestans stora lycka är var fjärde butik en uraffär och där tvärnitar han som en knarkhund som fått träff. Jag trampar tålmodigt bredvid och tänker på Tesco, Boots och boklådor.
Så kom då W H Smith och jag behövde en ny bok och där har de även en förträfflig tidningsavdelning. Tack vare den är det lättare att få med sig kärestan in.
Följande utspelar sig:
* Kärestan tittar överblickande på hyllan med glättade motormagasin. Hittar det han vill ha och går mot kassan.
* Samtidigt står jag vid en bokhylla och läser bakpå några böcker, 3 - 5 stycken och bestämmer mig för en, men drar mig till minnes att jag också behöver en ny liten adressbok. Jag har inte lyckats hitta någon i det miniformatet hemma, min förra är från England, så här kanske?
På väg att fråga expediten får jag syn på kyldisken med vatten och andra drycker (inne på en bok-tidnings och pappershandel.... England igen). Ropar på kärestan som är på väg mot kassan, han kommer och vi bestämmer oss att köpa 2 flaskor vatten.
* Kärestan säger: Jag betalar dem, är du färdig?
*Neej, det är jag inte, jag ska ju köpa bok. Betala du, jag kommer snart, adressboken förtiger jag.
Han går och betalar och går ut. Jag ilar snabbt som en vessla ner i affären och får tag på en tjänstekvinna som visar mig hyllan med adressböcker. Där lider jag svåra kval, då den jag vill ha - prickig - är avlång och den jag letade efter för rätt format är randig.
JAG VILL HA EN PRICKIG ! ! ! ! !
Den prickiga är för stor, trots sin litenhet. Jag inser detta och tar den randiga. Sedan är jag också färdig, sånär som på den nya boken. På väg mot kassan tar jag den jag först tittade på, liksom bara rycker den i farten, betalar och går ut.
Så olika det kan vara för kvinnor och män när det gäller att gå i affärer och ändå är jag en ganska usel shoppare, bortsett från, som sagt, Boots, Tesco och boklådor förstås.
På en stor kläd- och heminredningsaffär var det ett café i ena hörnet. Där tog vi en fika och killen i kassan var inte så värst slängd i vare sig engelska eller matte.
Vi fick inte det vi beställde, när jag påpekade detta bytte de ut det felaktiga, men mellanskillnaden, som var till vår fördel, behöll dem med kommentaren att det var samma pris. De fick behålla det, men till nästa fika byter vi ställe.
Visar gärna min marshmallowmuffins i storformat!
Vi strosade vidare på gågatan och i fjärran en hägring!
B O O T S !
Bild från internet
Tack och lov för alla klockaffärer. Han fortsatte fönstershoppa och jag fick en stund för mig själv på Boots. Det blev lite nödvändiga inköp och sedan gick vi vidare genom stan.
Vi kom fram till ett litet torg med en fin staty av flera Jerseykor.
Kalven studerar en groda!
Det fanns ett jätteschack och en uteservering precis intill.
Kärestan såg den soliga uteplatsen och tyckte att vi behövde sitta ner en stund. Vi gick in och det första de gör reklam för, står där i ensamt majestät på ett bord vid ingången och är:
Där på Atlantique blev vi ganska länge, ingen Kopparbergs cider för oss, men med varsin öl. Vi är numera experter på att få dem att räcka oändligt länge och samma scenario som vanligt oss emellan. Han läste och jag skrev. Emellanåt tittade vi upp och kollade in schackspelarna, först två flickor och sedan två män.
Det var en riktigt vilsam semesterstund mitt i solen och helt utan krav. Så skönt vi har, sa vi!
Det som hände därnäst, var att vi hamnade mitt i ett svenskt midsommarfirande. Jag trodde inte mina ögon när vi kom fram till Victoria Park och skulle gå igenom den. Längst ner i parken stod en smal midsommarstång och en massa ungdomar i över tonåren satt och stod där runt den. En massa gula ryggsäckar låg på gräset och gula och blå band på stången.
Kärestan gick fram till en tjej som satt på gräset och frågade var de kom ifrån. De var från Stockholm och var på Jersey på språkresa och nu firade de midsommar. Det är de första svenskar vi träffat på hittills.
Drottning Victoria stod strax bredvid.
Vi fortsatte hemåt och lyckades ta oss över alla gator utan fara för livet. Vi ville över, för vi hade tänkt gå längs stranden. Det var ebb igen, vattnet riktigt långt ut, så det var skönt att gå därnere.
Vi gjorde flera snäckfynd, kärestan hittade ett skal från en kammussla. Detta sa jag med stor självsäkerhet och nu i skrivande stund undrar jag om det verkligen är så. Jag vill gärna tro det.
Jag hittade också något som såg ut som en bit av en död bläckfisk, eller är det en växt?
När vi gått drygt halva sträckan gick vi upp för att hitta en restaurang och där var The Waves.
Kärestan åt en varm macka, som serverades med pommes frites och jag bakad potatis med bacon och ost. Jag fick även lite gladpack nere i potatisen. När kvinnan frågade mig om det smakade bra, bekräftade jag att det gjorde det, men också att jag fått en bit plast i maten.
"Jaha," sa hon, "den kommer nog från något som legat över den" och så var det inte mer med det.
När vi var mätta blev det som det brukar med läsandet och skrivandet. Sittande där kände jag att jag bränt mig lite på pannan. Det är inte sig likt på den här semestern, kanske jag får användning för min solkräm ändå.
Vi knallade hemåt längs strandpromenaden, ett par nya sandkonstnärer hade dykt upp och påbörjat en bil. Rätt som det är säger kärestan: "Tänk om vi gått förbi vårt hus, jag vet inte var vi är." Sånt är MYCKET ovanligt. Jag visste inte heller var vi befann oss, men vi gick ut på gatan och ganska snart var vi framme.
In och packade upp dagens skörd. Kärestan skulle vila lite och det tog 3 - 4 minuter så sov han som en stock i säkert 1 timme. Jag läste och löste sudoku i min nyinköpta sudokubok så länge.
Sedan gjorde vi kaffe och te på rummet och efter det skulle vi ta en liten kvällspromenad.
Det blev som vanligt när vi går. Vi går och går och går, inte direkt hetsar varandra att gå längre och längre sträckor, men på något vis blir det så. Det är nästan aldrig någon av oss som vägrar gå dit den andra vill och då blir det gärna långa promenader.
Vi gjorde en rejäl kvällsrunda bakom där vi bor och lite uppför.
I kohagen satt en fasanhane och häcken runt var klippt med militärisk precision
Vi fortsatte och kom in i nästa område som heter St Brelade,
blev uttittade av några hundar där vi passerade,
gick över vägen och kom liksom ut på landet, där det bl a växte ett stort fikonträd
proppat med omogna fikon.
Till slut kom vi ner till havet ganska långt bort. Där vände vi hemåt igen.
Vårt guesthouse har ingen servering, pub el dyl, men tillhandahåller ett kylskåp, glas, korkskruv mm mm i ett fint vardagsrum som även här kallas "lounge" och en härlig uteplats med många bord och vackra växter. Därute satte vi oss och delade på en Ginger Beer medan skymningen föll.
Väl nattklara kunde vi konstatera att vi var röda som kräftor här och där, i synnerhet i ansiktena, företrädesvis på nästippen och i pannan.
Så himla långt söderut är vi väl inte och inte var det så himla soligt heller.
Imorgon blir det solskyddsfaktor 15 för min del!
God Natt midsommarafton 2011
Denna morgon vaknade jag redan klockan 7 och rummet var riktigt kallt. Det var skönt, jag tog en liten tupplur till, det är väl det som är semester?
När jag slog på mobilen hade jag två sms med "Glad Midsommar". Ett vardera från mina kära flickor, dotter och ena brorsdottern. Det är alltså midsommarafton!
Senare droppade sms.n in ett efter ett, från firande släktingar och vänner.
Frukosten intogs i en liten matsal längst in, längst bort i huset. Trångt men funktionellt och vi fick bara sitta där och beställa, inte ta någonting själva.
Man fick välja på 3 sorters flingor med mjölk, 2 sorters juice, te, "cocked breakfast" som var ägg i någon form, bacon, korv, stekta tomater och vita bönor. Vitt eller brunt rostat bröd och marmelad.
Vi tog ungefär som på Guernsey och blev lika mätta som där.
Vi gjorde oss iordning för en utforskardag av vår nya ö, men först hade vi varit ute på altanen och känt på vädret. Jag frestade dess makter med att ta kjol och linne. För säkerhets skull tog jag med tröjan och naturligtvis den tunna sjalen - den är som min snuttefilt, alltid med.
Med jämna mellanrum efter vattnet står försvarstorn kvar sedan lång tid tillbaka
Lite andra byggnader finns det också, denna med bra och begripligt namn
Vi gick längs trottoaren, för jag hade tänkt vi skulle titta på St Matthews kyrka, som är berömd för sin glaskonst och jag såg den från bussen igår när vi kom.
Bilden från internet!
Inte kom den i sikte och där vi gick kom vi istället till en park - Coronation Park. "Här går vi in," sa kärestan och det gjorde vi.
Där var först mest gräs och träd.
Sedan kom blomsterprakten. Inte blev det sämre av att parken är skänkt till Jerseys folk av änkan till grundaren av Boots. WOW, söstras och mitt tempel!!!!!!
Från internet:
This delightful park was gifted to the people of Jersey by Lady Trent, widow of Jessie Boot, Baron Trent, the founder of Boot's the Chemist.
"Kolla, det är pellor hela vägen!" Jag häpnade och blev stående!
"KOM, VI MÅSTE HITÅT", kärestans röst dånade över parken.
Han hade hittat rosenträdgården och då är det tvärstopp! Större rosfantast finns nog inte och jag hänger gärna med, tittar och stoppar ner näsan och drar in de goda dofterna.
Lite närbilder måste vi ha också.
Vi kom också till en plaskdamm av det större formatet och där badade några modiga barn, varav en med det ljuvligaste hår jag sett på länge.
Till slut hade vi sett nog och styrde stegen över gatan och gick strandpromenaden. Det var mer vatten idag, och helt omöjligt att se om det var ebb eller flod. I alla fall med våra otränade ögon. Förresten verkar många av ortsbefolkningen inte veta det heller, de bryr sig väl inte.
Det var en ganska lång promenad in till stan, men skön. Jag var nere och gick lite på sanden/stranden också och lite närmare stan såg vi en amfibiebuss som kom glidande på vattnet och sedan körde upp på stranden och försvann.
Vi försöker ta nya vägar och hamnade nästan på Järntorget, eller kanske inte....
Look alike!
Vi gick till turistbyrån och tackade "vår" tjej för hjälpen med boendet. Jag passade på att fråga var St Matthews låg och den låg ungefär där jag trodde, men en parallellgata upp och var stängd för renovering ända till september. Inget att göra åt.
Vi hamnade på den stora gågatan i St Helier och då kändes det verkligen som 100% vilken engelsk stad som helst. Vi bestämde att detta fick bli vår stadsdag och vi gick i sakta mak.
Till kärestans stora lycka är var fjärde butik en uraffär och där tvärnitar han som en knarkhund som fått träff. Jag trampar tålmodigt bredvid och tänker på Tesco, Boots och boklådor.
Så kom då W H Smith och jag behövde en ny bok och där har de även en förträfflig tidningsavdelning. Tack vare den är det lättare att få med sig kärestan in.
Följande utspelar sig:
* Kärestan tittar överblickande på hyllan med glättade motormagasin. Hittar det han vill ha och går mot kassan.
* Samtidigt står jag vid en bokhylla och läser bakpå några böcker, 3 - 5 stycken och bestämmer mig för en, men drar mig till minnes att jag också behöver en ny liten adressbok. Jag har inte lyckats hitta någon i det miniformatet hemma, min förra är från England, så här kanske?
På väg att fråga expediten får jag syn på kyldisken med vatten och andra drycker (inne på en bok-tidnings och pappershandel.... England igen). Ropar på kärestan som är på väg mot kassan, han kommer och vi bestämmer oss att köpa 2 flaskor vatten.
* Kärestan säger: Jag betalar dem, är du färdig?
*Neej, det är jag inte, jag ska ju köpa bok. Betala du, jag kommer snart, adressboken förtiger jag.
Han går och betalar och går ut. Jag ilar snabbt som en vessla ner i affären och får tag på en tjänstekvinna som visar mig hyllan med adressböcker. Där lider jag svåra kval, då den jag vill ha - prickig - är avlång och den jag letade efter för rätt format är randig.
JAG VILL HA EN PRICKIG ! ! ! ! !
Den prickiga är för stor, trots sin litenhet. Jag inser detta och tar den randiga. Sedan är jag också färdig, sånär som på den nya boken. På väg mot kassan tar jag den jag först tittade på, liksom bara rycker den i farten, betalar och går ut.
Så olika det kan vara för kvinnor och män när det gäller att gå i affärer och ändå är jag en ganska usel shoppare, bortsett från, som sagt, Boots, Tesco och boklådor förstås.
På en stor kläd- och heminredningsaffär var det ett café i ena hörnet. Där tog vi en fika och killen i kassan var inte så värst slängd i vare sig engelska eller matte.
Vi fick inte det vi beställde, när jag påpekade detta bytte de ut det felaktiga, men mellanskillnaden, som var till vår fördel, behöll dem med kommentaren att det var samma pris. De fick behålla det, men till nästa fika byter vi ställe.
Visar gärna min marshmallowmuffins i storformat!
Vi strosade vidare på gågatan och i fjärran en hägring!
B O O T S !
Bild från internet
Tack och lov för alla klockaffärer. Han fortsatte fönstershoppa och jag fick en stund för mig själv på Boots. Det blev lite nödvändiga inköp och sedan gick vi vidare genom stan.
Vi kom fram till ett litet torg med en fin staty av flera Jerseykor.
Kalven studerar en groda!
Det fanns ett jätteschack och en uteservering precis intill.
Kärestan såg den soliga uteplatsen och tyckte att vi behövde sitta ner en stund. Vi gick in och det första de gör reklam för, står där i ensamt majestät på ett bord vid ingången och är:
Där på Atlantique blev vi ganska länge, ingen Kopparbergs cider för oss, men med varsin öl. Vi är numera experter på att få dem att räcka oändligt länge och samma scenario som vanligt oss emellan. Han läste och jag skrev. Emellanåt tittade vi upp och kollade in schackspelarna, först två flickor och sedan två män.
Det var en riktigt vilsam semesterstund mitt i solen och helt utan krav. Så skönt vi har, sa vi!
Det som hände därnäst, var att vi hamnade mitt i ett svenskt midsommarfirande. Jag trodde inte mina ögon när vi kom fram till Victoria Park och skulle gå igenom den. Längst ner i parken stod en smal midsommarstång och en massa ungdomar i över tonåren satt och stod där runt den. En massa gula ryggsäckar låg på gräset och gula och blå band på stången.
Kärestan gick fram till en tjej som satt på gräset och frågade var de kom ifrån. De var från Stockholm och var på Jersey på språkresa och nu firade de midsommar. Det är de första svenskar vi träffat på hittills.
Drottning Victoria stod strax bredvid.
Vi fortsatte hemåt och lyckades ta oss över alla gator utan fara för livet. Vi ville över, för vi hade tänkt gå längs stranden. Det var ebb igen, vattnet riktigt långt ut, så det var skönt att gå därnere.
Vi gjorde flera snäckfynd, kärestan hittade ett skal från en kammussla. Detta sa jag med stor självsäkerhet och nu i skrivande stund undrar jag om det verkligen är så. Jag vill gärna tro det.
Jag hittade också något som såg ut som en bit av en död bläckfisk, eller är det en växt?
När vi gått drygt halva sträckan gick vi upp för att hitta en restaurang och där var The Waves.
Kärestan åt en varm macka, som serverades med pommes frites och jag bakad potatis med bacon och ost. Jag fick även lite gladpack nere i potatisen. När kvinnan frågade mig om det smakade bra, bekräftade jag att det gjorde det, men också att jag fått en bit plast i maten.
"Jaha," sa hon, "den kommer nog från något som legat över den" och så var det inte mer med det.
När vi var mätta blev det som det brukar med läsandet och skrivandet. Sittande där kände jag att jag bränt mig lite på pannan. Det är inte sig likt på den här semestern, kanske jag får användning för min solkräm ändå.
Vi knallade hemåt längs strandpromenaden, ett par nya sandkonstnärer hade dykt upp och påbörjat en bil. Rätt som det är säger kärestan: "Tänk om vi gått förbi vårt hus, jag vet inte var vi är." Sånt är MYCKET ovanligt. Jag visste inte heller var vi befann oss, men vi gick ut på gatan och ganska snart var vi framme.
In och packade upp dagens skörd. Kärestan skulle vila lite och det tog 3 - 4 minuter så sov han som en stock i säkert 1 timme. Jag läste och löste sudoku i min nyinköpta sudokubok så länge.
Sedan gjorde vi kaffe och te på rummet och efter det skulle vi ta en liten kvällspromenad.
Det blev som vanligt när vi går. Vi går och går och går, inte direkt hetsar varandra att gå längre och längre sträckor, men på något vis blir det så. Det är nästan aldrig någon av oss som vägrar gå dit den andra vill och då blir det gärna långa promenader.
Vi gjorde en rejäl kvällsrunda bakom där vi bor och lite uppför.
I kohagen satt en fasanhane och häcken runt var klippt med militärisk precision
Vi fortsatte och kom in i nästa område som heter St Brelade,
blev uttittade av några hundar där vi passerade,
gick över vägen och kom liksom ut på landet, där det bl a växte ett stort fikonträd
proppat med omogna fikon.
Till slut kom vi ner till havet ganska långt bort. Där vände vi hemåt igen.
Vårt guesthouse har ingen servering, pub el dyl, men tillhandahåller ett kylskåp, glas, korkskruv mm mm i ett fint vardagsrum som även här kallas "lounge" och en härlig uteplats med många bord och vackra växter. Därute satte vi oss och delade på en Ginger Beer medan skymningen föll.
Väl nattklara kunde vi konstatera att vi var röda som kräftor här och där, i synnerhet i ansiktena, företrädesvis på nästippen och i pannan.
Så himla långt söderut är vi väl inte och inte var det så himla soligt heller.
Imorgon blir det solskyddsfaktor 15 för min del!
God Natt midsommarafton 2011
Kommentarer
Trackback
