Leontina

I lördags morse kände jag att jag inte stod ut med att gå "Tråkrundan" en gång till. Jag uttryckte det ganska tydligt och kärestan är aldrig avig, utan lyssnar och kommer med nya förslag.



Nu blev det ändå nästan jag som bestämde, för nu ville jag inte se mer bilar och höra motorbrus, ändå ville jag inte ta bilen och åka någonannanstans.

Sagt och gjort, vi inledde med att gå längs en väg som är ganska mycket trafikerad dagtid, men nu har det ofattbara inträffat.

Jag stiger upp och går ut innan jag ätit frukost, trots att jag är ledig och kan ligga kvar i sänghalmen nästan hur länge som helst. Nej då, nu hurtas det upp och på med kläderna från igår, som man kan svettas fritt i och sen ut i friska luften innan jag normalt sett inte ens är vaken.

Jag känner mig som jag vansläktas, för hurtighet har aldrig varit mitt motto. Lik förbaskat mår jag jättebra när jag väl sitter där vid frukostbordet, nyduschad och pigg. Något konstigt är det!

Tillbaka till den nya rutten. Vi svängde av vägen vid början av bostadsområdet Mellringe. Där gick vi ner mot Varbergaskogen, fast inte ända fram, utan till gång- och cykelvägen hitom skogen. Solen sken och fåglarna kvittrade. Inte ett billjud så långt örat nådde.

Vi NJÖT!

Så kom vi fram till något jag inte sett förut.



Jag gick där och grunnade och kom fram till att det nog var boulébanor, gott om 50 + lägenheter i närheten kanske, tänkte jag? Pensionärer lär spela boulé, sedan prins Bertil höll på. Är det så tro?

Nästa fundering, varför en stor grind på en boulébana?

Jag frågade kärestan vad det kunde vara för något.

Naturligtvis hade han svaret! Hur kunde han veta det? Sedan kom vi fram till skylten och nog hade han rätt.



Då fick jag det bekräftat och vad fint det kommer att bli till sommaren när det prunkar av alla grönsaker och blommor som tidigare odlats på de tillfälliga lotterna lite här och där i området.

Vi fortsatte och så kom nästa nyhet (för mig alltså), betydligt enklare att identifiera.




Det är roligt när det satsas på ett så pass gammalt bostadsområde som Varberga är. Det behövs lite nytt och fräscht för att hålla uppe standarden.

Varberga bebyggdes med flerfamiljshus under åren 1962-66. Totalt finns det c:a 1600 lägenheter, det finns förskolor, vårdcentral, och ett utomhusbad, för att inte tala om stans bästa blomsterhandel - Varberga blommor med Nettan bakom disken! 

Från nätet: "Skogen intill bostadsområdet Varberga är ett naturreservat fr.o.m. maj 2009. Reservatet är 93 ha. Inom området finns flera olika skogstyper - ljus björkskog, tallskog och tätare "trollskog". Reservatet erbjuder en miljö rik på växter och fåglar."

Inte behöver vi välja Tråkrundan något mer, när vi kan gå här längs skogskanten och lyssna på fler och fler fåglar för varje dag som går.


(Lånad bild)