Prövningar
Det finns dock ett, säger ett, tillfälle när jag får anledning att be honom att coola ner och ta det lite lugnt, för SÅÅÅÅ farligt är det ändå inte.
Det är när vi ska sätta på nya påslakan på våra täcken. Då blir han nästan alltid bindgalen och häver ur sig den ena ilskna, arga kommentaren efter den andra.
Dagens moderna påslakan saknar oftast hål högst upp längs långsidorna.
Man har ingenstans att trä in händerna när man ska dra in täcket.
Han blir TOKIG!
Jag som annars kan visa ett koleriskt drag någon gång, är väldigt lugn i just de här situationerna.
Jag söker bara reda på hörnet, tar tag i det och fipplar sen in täckeshörnet och skakar till det hela. Sedan är det klart, inget högt blodtryck, ingen risk för stroke el dyl.
Se så fint min hand passar därinne i det fina satinpåslakanet jag fått av kära dottern.
Ikväll blir det inga utbrott, högt blodtryck eller hårda ord.
Jag har redan bäddat om och han slipper genomlida dessa prövningar!
Man skall vara rädd om sig. Utifrån detta så tolkar jag verkligheten så att utgångspunkten bör vara att hitta lakan o dyl som har sk hål i hörnen. Man måste väga detta mot alla de nymodigheter i mönster och annat i påslakan utan hål, Detta är svåra frågor och det handlar om stora beslut. Härhemma uppstår inte riktigt samma fenomen. Däremot underlättr hålen.
Jag förstår din Käresta mer än väl, sånt där kan verkligen irritera och då är mina påslakan ändå med hål.
Ha en fin helg!
Kram Ingrid
Visst är det märkligt hur olika saker man går igång på.
Ha ha... läser detta med igenkännande leende: Varför har en del gubbar såna problem med påslakan? Här är det stort pust och stånk varje gång det beger sig och inte så sällan offrar jag mig och bäddar rent åt honom också, även om jag en gång föresatt mig att han själv får lägga hygienribban.
