Leontina

18 april

Jag vakande utan sängkamrat, hon var ute och joggade insåg jag, vände mig på andra sidan och slumrade en stund till.

Sedan jag väl lyft min sega lekamen ur den go'a sängvärmen, samt besökt bekvämlighetsinrättningen i ett smärre ärende, hasade jag in i nästa rum och hade en liten morgonsamling med A och C som fortfarande häckade i sängen.

I-M anslöt, nyjoggad och pigg, sedan hämtade hon en naturell yoghurt och då kunde inte jag vara sämre, så där satt jag i särk och morgonrock och kände mig nyttig. Det kan vara bra att ha en stabil grund inför denna dagen.

Duschen i vår våning är synnerligen dysfunktionell, varmvattnet lever sitt eget liv och duschar de i våningen under oss eller i badrummet bredvid, kommer kallvattnet omedelbart.
Igår lyckades jag rätt bra, då hade jag nästan 2 minuter med varmt vatten. Idag däremot blev uppfräschningen aningen begränsad, jag tror den varade ungefär 30 sekunder och på den tiden hann jag blöta mig, tvåla in och skölja. Sedan var t o m ljumvattnet slut. Håret fick vara (mycket ovanligt för min del), jag tror jag överlever, även om det tar på.

Till slut hade vi, och i synnerhet jag, virrat färdigt och vi kom iväg mot vattenhålet.



Där var samma herrar bakom disken som förra året, men vi var lite för heta på gröten, för de hade inte öppnat än. Vi bestämde oss för att ta en runda ner mot hamnen.

Vi passerade drickabilen och insåg att de får ihop väldigt mycket tomglas därinne i hålet i väggen.



Det här är den rosa, den som jag kan dricka utan att kväljas.



De har alltså sitt eget märke på flaskorna, för stället heter också Can Paixano. Jag rekommenderar alla Barcaresenärer att uppsöka hålet i väggen, det är väl värt det, helt unikt som utskänkningsställe och allt är hur gott som helst, både mat och dryck.

Längst in finns den lilla affären där man kan köpa med sig av delikatesserna hem.

På många ställen i stan finns en platta infälld i marken när det är något "de" vill upplysa om.  Här är det namnet på trädet. Så skulle jag vilja att det var här i Sverige också. Inte är jag säker på hur en Ask ser ut t ex.




Så här dags var det ganska lugnt överallt och jag fotograferade lite.





Kan detta vara en liten husvagn?



Nere vid hamnen var två allvarliga män djupt upptagna med att gräva en liten grop i gräsmattan. Det såg ut som de låg mot Mekka, djupt koncentrerade med blicken riktad neråt. En stund senare la de dit ett litet fyrkantigt lock, lämnade sin lilla jordhög och gick.

Jag undrar alltid sådana här gånger:

Vad gör de?

Varför?

Var det något väldigt viktigt för att allt ska fungara?

Vet de egentligen vad de gör?



Tillbaka till matstället, Vilken skön känsla att sugas in i det berömda, mörka hålet och få börja dagen med en färsk, varm dubbelmacka med serrano och manchego, som smält ut över kanterna. Till det, den goda, söta, rosa cavan, som smakar hallonsaft med sprutt.



Tur att vi åt, då kunde damerna beställa in en hel flaska till sig och till min frukost behövdes det 2 glas av det goda rosa.



Jag njöt och det var så härligt att stå där vid disken och titta på de olika gubbarna som kom in och fick sig sitt morgonmål.

Idag skulle vi till väders hade vi tänkt, en luftfärd upp till Montjuic. Det startade inte förrän klockan 11, vi svenskar är tydligen mer morgontidiga än spanjorerna.



Det blev att vända om igen och upp mot stranden för att söka ett lämpligt café för lite mera gift till nästa beroendegen - koffeinet! Till det något sött = sockerkick!



Jag valde en chokladskapelse med en söt kräm som fyllning och till den hörde en mugg naturell yoghurt. Jag såg lite frågande ut, men gossen bakom disken försäkrade mig om att det hörde ihop.



Där satt vi och gottade oss i solen  och bara hade semester ända tills det var dags att ansluta till kön vid linbanan, eller heter det kabelbanan? Jag vet inte om det är någon skillnad. 

Skylten på tornet visade att det var ända från 1931...... hur säkert är det?




Däruppe ska vi snart sväva, tänkte jag när jag såg kabinen. YEAH!



10 Euro kostade färden över vattnet och tack och lov ingick hissturen i det. Vi har nog med våra 78 trappsteg upp och ner därhemma.



Väl uppe i tornet hade vi en bra utsikt, om än lite dimmig pga fönstrens tillstånd, som nog var bättre när de var nya.





Jag kollade maskineriet och det såg i alla fall fräscht ut, säkert nyare än 1931



Nästa kabin kom och det var dags för oss att kliva in och ge oss ut i "rymden".



Det pirrade lite i vaderna, men det var en jättehärlig tur över vattnet och upp till berget.

Här kommer ett bildsvep från hela "resan," som gick ganska fort.












Däruppe var det varmt, knallgrönt, rosor, statyer, änglatrumpeter stora som träd och en massa andra fina växter.






Jag kröp in i en av dem





Så här blir de när blomman vissnat





Jag fick lov att trassla av mig mina leggings. I-M sa att det var en man bakom mig som tittade på och man kan ju alltid hoppas att det roade honom. Han anmälde mig i alla fall inte till sedlighetspolisen.

Vi promenerade därifrån, det gick nerför hela tiden och det var en skön promenad. Till slut var vi på metron och på väg till nästa intressanta mål.

Det kommer förhoppningsvis imorgon! Nu måste jag sova.