Leontina

Fortsättning 18 april

Dagens nästa mål var Labyrintparken. Den omnämns nästan inte någonstans. Enligt C är folket så rädda om parken att de inte gör så mycket reklam för den och de släpper bara in 750 personer/dag.



Vi åkte långt ut någonstans (ingen aning om vart) och gick en bra bit också och så var den plötsligt där.

Vilken liten oas det var och inträde tog de, 2.17/person. Varför inte 2.20, tänkte jag?



Mycket grönt, gamla byggnader, vatten och lite blommor. Vackert och stillsamt.

Entren







Vi kom till labyrinten och det blev bara I-M och jag som utmanade ödet, att för evigt försmäkta i det gröna där inne, och gick in.




Det gällde att ta sig till mitten - och vem väntade där, om inte Eros - och sedan hitta vägen ut igen. Det var klart vi måste testa.

A och C stod på en trappa, lite ovan där och iakttog vårt sökande efter Eros.




Det var höga häckar och helt omöjligt att krypa igenom om man hamnade i en återvändsgränd, för inne i alla häckar var ett stängsel, så även om det kunde vara lite glest med grönskan, fanns det inte en chans att krypa igenom om vi hade velat det.

Visst var vi inne på några ställen där det var helt stopp, men på det stora hela kände vi oss rätt så bra där vi gick. Eros bara dök upp mitt i promenerandet.




Tjusigare kärleksgudar har jag väl skådat innan jag såg den här, men vi lät oss förevigas med hjälp av honom. Vi ställde upp oss därinne i mitten och han "höll" i kameran.



Nu har vi bildbevis! Ut gick fort och lätt och vi fick faktiskt en applåd av de andra.

Hela labyrinten uppifrån.



Sedan gick vi uppåt, uppåt, tittade på vatten i olika former, fiskar i en bassäng, statyer, vilade i den gamla trappan och klättrade tilll och med upp på en nymf i en nisch.









Här var det badförbud, vilken otur ! ! ! ! ! ! !



Upp var lättare än ner, men än så länge är vi mjuka och viga som Idlaflickorna ungefär, eller Göingeflickorna??

Det var vackert, rofyllt och skönt att gå där. Grus, grönt, vatten och blommor.







Till slut var vi ute igen och då fick jag se den stora cykelvelodromen. Den missade jag helt på vägen dit.



Vi tog oss ner till metron igen och åkte mot Gracia.

De har ett tydligt system i metron, med tänd lampa vid den stationen man är på väg till.



Mina 3 fantastiska reskamrater, tillika körkompisar!



In i tunneln och ut på andra sidan där det okända matstället väntade.



Nu är vi på plats på ett litet matställe och ska äta.

Jag kör lite halvblint gissande på "Morcilla de burgos brase". Det skulle enligt flickan som tog upp beställningen vara något med gris. Fläsk är gott, tänkte jag. Flickan glömde dock att tala om att det var blodet på grisen det handlade om.

Det jag hade beställt till förrätt var en liten blodpuddingsliknande, kvalmigt, halvsöt korv med späckpärlor.

Jaja, ett och annat bottennapp måste det bli när man inte bryr sig om att vare sig lära in språket, eller ha med ett lexikon. Som synes gick det ner, även om jag ätit godare.



A tog också fläsk, hennes var betydligt mer aptitretande och säkert godare också.



Huvudrätten för min del var "Canelones de mourisco". Jag reserverar mig för stavningen på de spanska rätterna, vi fick en handskriven lapp att välja från och tjejens handstil var inte av den högre skolan. Hade jag kunnat läst ordentligt, hade jag i alla fall inte vetat vad jag beställde.

Öl och bröd fick vi att börja med och det vet vi i alla fall vad det är. Ölet hette Moritz och var gott.

Här kom min Canelloni och det var väldigt gott, tur det!



Jag fick dock bannor av damerna, för jag råkade säga att det såg ut som något som akut kan komma i retur, om man inte känner sig helt kurant i en viss del av kroppen. Nog om det!

Vår serviceande kom ännu en gång och nu visade det sig att dessert ingick i menyn.

Creme caramel för samtliga och jag avstod från fler kommentarer.



SÅÅÅÅÅÅÅÅ god !  Jag slukade min, men jag tror att kommer att behöva en creme catalana ändå ikväll.

Interiörbilder - fint kakel och finurligt vinställ.




Vi betalade, hela kalaset gick på 12.30 och jag gav henne 13 och jag tyckte hon sa "kiitos", när hon fick dem. Ser jag finsk ut?

Vi gick iväg och nästa stopp kom ganska fort, för C ledde oss till "vårt" torg. Placa del Sol. Vår hund från i fjol var också kvar och lika lekfull som då, flängde runt torget och lekte med sin boll.





Soligt var det och vi ockuperade ett bord där det satt en ensam man - vi i det här fallet var jag. Ganska fort reste han sig och jag frågade om vi skrämde iväg honom, men neeej då, inte alls, han måste jobba.

Jag tänkte på Martin Ljung, fritt travesterat: "Det är skönt med en egen kupé"
Mannen vi inte skrämde lämnade en kaka efter sig och den fick en av torgets många duvor njuta av.



Hon var väldigt smart, för hon tog den i näbben, släppte ner den, tog upp igen och hackade med kakbiten i näbben mot marken, så det lossade små, små bitar. Så höll hon på tills hon ätit upp hela.

Carajillo - mitt goda kaffe med cognac. Jag och A valde det och GOTT var ordet! När njutningen var som störst kom musikanterna in från vänster. Dragspel och trumma. SUCK!



Jag ville gå, jag orkar inte med dragspel, så C forcerade sin Sangria och vi betalade och gick.

Vi strosade neråt mot Gaudis hus Casa Batllo och enda dagen det inte var öppet till 20.00 var just idag, då hade de stängt 14.00.

Ridå en stund, vi fick terapera oss med lite shopping. Jag köpte mig en sjal för 9.95 E, en ljusblå, grå med prickar, som visade sig vara stor som ett smärre underlakan. Jaja, det kommer att bli bra, den var av bomull och mjuk och skön.

Slut del 2 av dag 3, det får bli ett avsnitt till imorgon!