Leontina

Ännu mer fortsättning och äntligen slut på 18 april

Efter Placa del Sol var vi både här och där, vykort inköptes, fötter värkte och aningen slitna var vi allt lite till mans. Vad gör man åt sånt? Fortsätter framåt!

Vi travade på och tittade på det vi passerade, vackra hus, kända hus






Casa Pedrera (Gaudi)





En hotellvakt som fick oss att gnola på "Vad har du i fickan Jan?"




In i en designbutik där jag plötsligt kände att jag ville bli koägare. Priset sa dock NEJ!



I samma butik  fick jag se vad man kan göra med gamla kretskort.
En svindyr installation....... Anna på jobbet, du var på god väg för ganska längesen.



AAaaahhh, Gaudis bänk! Vila kulturellt!



C fångade oss



Jag fångade henne.



Mera Gaudi - Casa Battlo



Innertaket i farstun i huset bredvid




Trötta på gränsen till kinkiga såg vi att katedralen närmade sig, eller var det vi som närmade oss den. Det fick bli en titt in, lite vigvatten, rundvandring, Santa Eulalias ankor och efter det blev vägen hem lätt att vandra.



Vår egen Via Dolorosa, dvs de 78 kliven upp för de oregelbundna trappstegen.

Nästan vid vår dörr, stod det dock en stor kruka med en liten hjälpare




Fast då var vi redan uppe.

Efter allt detta följde fottvätt, uppfräsching, cava- och öldrickning i solen på terassen, vila på sängen kom som ett brev på posten efter dryckespausen på taket och efter vilan cavades det rosa vid köksbordet, men trots färgen tyckte jag det var surt (fast det heter visst torrt).
I alla fall fick det vara för min del, jag smuttade lite på min cognac, nu hade vi nämligen börjat känna av barnbarnsförkylningen med halsont som A hade med sig. Hon ballar förresten aldrig ut, hon tog en liten hutt hon också. Det var ju hon som hade ont från början.

Ytterligare lite senare blev det en sväng till hålet så att jag kunde få lite hallonsaft, det bestämde mina reskamrater.

Nu ville ingen av dem ha sin TORRA cava. Vad har hänt???

Alla dricker ett glas hallonsaft för min skull, eller?????




Den lilla butiken med alla delikatesserna



När vi kommer ut i den mörka kvällen har någon varit där och parkerat I-M.s bil, det var i alla fall vad hon försökte få oss att tro.



"NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ," sa vi.



"JOOOOOOOOOOOO," sa hon!

Hungriga efter den aperitifen, nu hade blodkorven sjunkit undan i mitt inre.

El Xanpanyet.

Jag säger bara El Xanpanyet! En liten familjekrog med trevlig atmosfär.



Vi kom dit, det var öppet, men i princip proppfullt. C ställde sig vid 2 lediga platser längs vid väggen. Jag travade lite längre in och fick 2 platser hos ett ungt par som höll på att betala. Vilken TUR, där blev då 4 platser till oss.



C beställde och inte visste vi vad, men in kom allt vi ville ha




Det är här de har sin egen cava med patentkork. Damerna sa att den var god. De får säga vad de vill, någon stor Cavadrickare kommer jag aldrig att bli. Det är surt (läs torrt).



Vi åt och åt och allt smakade så bra





Vår servitör, en liten trevlig man, skrev upp allteftersom vi tog in olika saker.



När allt var slut ville vi ha något sött. Vi fick mandelskorpor och Muskatell att doppa dem i.




En perfekt avslutning och vi sög i oss "doppspadet" också. Under tiden började familjen X packa ihop för kvällen och "vår" man gick in i det stora kylskåpet och då gjorde jag det också.

 


Jag blev ju nyfiken på vad som fanns därinne. Han gick ut och stängde dörren om mig och jag blev kvar därinne och fotograferade.



Ganska fort blev jag utsläppt igen och vi skrattade gott.



Sedan blev det som lite tango i turer, ut och in i kylskåpet under fniss och varma leenden.



Far i huset tar en sista koll så att ingen är kvar därinne



Klockan närmade sig stängningsdags



Besök på bekvämlighetsinrättningen innan avgång.

Mera vackert kakel och ett pyttelitet handfat med sträva handdukar.




På en annan kaklad vägg något skrivet mitt i plattan.



Suck, underbart är kort, vi betalade och snubblade ut i natten. La Paradeta var nästa sökpunkt, ett bra ställe som sonen och sonhustrun rekommenderat från sitt besök här tidigare i vår. Det var inte första försöket att hitta rätt adress, men nu lyckades vi och när vi väl kom dit stod där en helt annan skylt. En kille upplyste oss om att det hade stängt.

Synd, men där stod vi och vi började surra om  att vi kanske skulle sjunga något tillsammans. Vi provade lite med "En vänlig grönskas" och 3 killar vände sig om, varpå jag fick en impuls och slet av mig jackan, la den på marken och visade med gester att de kunde lägga pengarna för sången där.......

Inte fick vi några euros, men ganska glada skratt alla 7. Vi hade inga förväntningar heller, men testa kan man alltid.

Runt hörnet låg en annan restaruang, där gick vi in och frågade om de hade Crema Catalana och tänk, det hade de.



Riktigt superbra var den och vår paroll är numera:

INGEN DAG UTAN MINST EN CREMA CATALANA!

Här var kvällen slut för vår del, vi gick hemåt i natten efter en fullspäckad dag!