Leontina

Här står hon söta syster A med sin snygga rullväska och har just shoppat loss, precis innan vi skulle på julmässan. Jag gjorde likadant, men nu stod jag med min väska en bit bort och fotograferade när hon kom ut. Hon hade ett bra förslag, eller om det var jag?: "Ska vi fika lite innan vi går in?"



Jo, det tyckte vi och tvärs över gatan fanns ett minimalt litet hak som inte såg ut någonting för världen. De brukar vara de bästa, så vi korsade gatan, med livet som insats, för övergångsstället var inte synkat. Alltså, första halvan var okej, men när man stod där och skulle över nästa, var övergången flyttad ett antal meter bort. Nästan alla valde att gå rakt fram och där var trafiken i full gång. Det var mer än en som sprang för livet.

Vi klarade dock av det och kom levande in på stället.

Det första jag såg var de läckra, ganska stora äggmackorna. Under äggen låg en massa jox, bl a skinka. Dock var det slisk åtminstone jag ville ha, men de var så vackra att jag var tvungen att föreviga dem.

Hel gula, det gillar jag!



Slisk var det och slisk blev det. Ett ljuvligt shortbread med en cappuchino.



Vi ombads gå en trappa upp och där var det smalt och trångt vill jag lova, helt klart övermöblerat. Fönstret var öppet och vi klämde ner oss där för att kunna hålla ögonen på entrén till mässan.

A tyckte att de hade målat lite slarvigt när de fixade till fönstren och jag kan hålla med om att det låg något i det hon sa.



När vi nu satt där och väntade på att vårt fika skulle komma, roade jag mig med att ta bilder "von oben", av människorna som skulle korsa gatan åt ena eller andra hållet. Det var ganska roligt att se hur olika vi människor beter oss när vi ska utföra samma sak.

Här kommer ett litet bildsvep från en korsning med övergångsställen i Angel. Man kan också gärna notera hur olika kallt, olika människor tyckte att det var och hur de hade klätt på sig för dagen.













Efter detta hade vi fått i oss fikat och min fantasi skenade iväg innan vi gick därifrån. Hur ofta har jag inte läst i deckare att man lyckats lösa fallet tack vare att någon slumpmässig råkat ta ett kort just i det ögonblicket den skyldige (mördaren???) syntes på det ställe han/hon ivrigt förnekat att han/hon befunnit sig.

Nu har jag väldigt livlig fantasi, så det ligger inte ett dugg i ovanstående kommentar mer än just fantasi och för många lästa deckare!

Håll med om att det rådde olika uppfattning vilken klädsel som var lämplig för väderleken som rådde. Vi var ju rejält klädda om man säger så. Svensk kallvinter hade vi rustat oss för, men det kändes som en ljummen vårdag hela vistelsen.

Lite mera London kommer det, för än är inte allt visat och berättat!