STYGN
Utställningen heter STYGN

I den deltar åtta svenska textilkonstnärer och utställningen har stor spännvidd vad det gäller uttryck, material och teknik.
Jag önskar jag hade varit där och sett den tidigare. Nu monteras den ner efter idag och den som får lust, har inte chansen att se den. Jag vill ändå visa lite därifrån här på bloggen.
Jag var där med min klass i slutet av veckan och vi tas alltid väl emot av Jesper Blåder som är konstnär och arbetar på Konsthallen.
Här står han och berättar om Elisabet Janssons broderier. Hon är från Rockhammar och arbetar mycket med textil.

Ett citat av konstnären själv: "En berättelse om en man i kostym och med en röd fågel på huvudet satte igång de här broderierna. Sen vet jag inte vad som hände. Vilken roll spelar fågeln? Vad gör ekorren där? Och den medeltida koggen? Cykeln? Jag har ingen aning."
Den här, som påmminer om mina gamla pappersdockor, gillade jag.

Sedan kom vi till Lillevi Hultman från Linköping

Hon arbetar fritt experimenterande, använder symaskinen, broderar, textilfärg, t o m kaffe målar hon med och en hel del annat. Den här tavlan heter "Tre upplysta".
I ett rum fanns många mindre verk av indiska kvinnor och flickor som broderar. Det heter "MAHILA AUR PANI - EMBROIDERY CLUB.
Behållningen går till utveckling av projektet mot allt större självständighet.

Kvinnorna har gjort vattenbärerskorna

Flickorna har gjort de andra.

De här var riktigt fina och med tanke på ändamålet hade jag gärna köpt en vattenbäreska. Det fanns många, men de hade röda "såldpluttar" på sig så det var fler än jag som har tyckt likadant uppenbarligen.
Jennie McMillen från Uppsala hade otroligt fina verk på utställningen i svart och vitt. Den här lilla dungen hade jag också kunnat haft hemma på en byrå för att påminna mig om alla år jag bott i Umeå.
Jag tycker den är hur läcker som helst och JA, den är broderad!

Dungen är tredimensionell och hon arbetar både så och med vanliga tavlor. Hon bygger upp landskap, kombinerar broderier och screentryck och man kan tolka hennes bilder på väldigt många olika sätt. Henne hoppas jag få se mera av, för det var väldigt fina verk hon hade med på den här utställningen.
Sedan har jag en bild, som är målad och broderad på en bit av ett gammalt kyprat lakan. Tyvärr har jag inte kvar i minnets arkiv vem som gjort den, men vill gärna visa den.

Det vackraste har jag sparat till sist. En FANTASTISK dopklänning som använts av flera olika barn, är alltså inte bara ett konstverk. Konstnären är Viveka Nygren från Vintrosa, hon är född 1925 och är omskriven som en av Sveriges främsta textilkonstnärer.
Nu blir det vitt mot vitt, men man ser den ändå!

Närbild av det otroligt vackra broderiet som löpte längs alla våder på klänningen.

Hon hade också andra verk med på utställningen, bl a Ivan den förskräckliges fäll, ett pälsfodrat lapptäcke i bruna nyanser från 1970-talet, som var väl använt och väldigt vackert.
Elever från vår klass var med på många av mina bilder och dem lägger jag inte ut på nätet. På grund av det fick jag tyvärr inte med en enda bild av Kaipa Gunilla Ericsson, Örebro, vilket var synd. De var målade/broderade på ett afrikanskt brunt barktyg och fantastiskt vackra (och dyra). Hade jag haft obegränsat med pengar hade det blivit flera nya konstverk hemma hos mig.
Här är en liten som jag lånat från nätet!

Härligt, jag hittade en till!

Nog blir i alla fall jag sugen på att brodera lite mera!
vilket jobb det ligger bakom de där alstren, jag broderade själv väldigt mycket förr
Sv: nej inte tycker då jag att man ska behöva ändra tiden två gånger om året inte
kramar
Fritt broderi är tjusigt! Önskar att jag vågat pröva det när det begav sig, men då var det så strikt med att hålla sig till givna mönster så som våra mammor gjorde. Min broderade i alla fall ibland, minns inte hur det var med Mary.
Det verkar i alla fall som om gammaldags handarbete är på väg tillbaka fast på ett nytt sätt.
Vilken intressant utställning!
Tänk så mycket man broderade förr innan TV:n tog över. När man satt och hörde på radio gick det ju så bra att handarbeta och man kunde ju inte sitta med händerna i kors.
Jag har pallar borderade sitsar petit point. De tog sin rundliga tid att få färdiga, men fina blev de, för att inte tala om alla dukar och bonader man gjort. Jag har en julbonad som jag gjorde när jag var 10 år och den är uppe varje jul.
Det enda man kan göra medan man ser på TV är stickning och inte ens det håller jag på med nu.
Latmasken har definitivt slagit till!
Kram och trevlig måndag!/Ingrid
Jag blir också sugen på att brodera på detta vis när jag ser och läser detta inlägg! :-D Snacka om skillnad mot det eländiga korsstygnsbroderandet man skulle genomlida i skolslöjden!!
Jag kan bara brodera trista korsstygn jag.