Viktigt möte?
Det kändes som jag hamnade mitt i ett väldigt viktigt möte när jag promenerade hemåt i höstsolen.
Jag gick där i godan ro när det började kraxa över huvudet på mig. Jag tittade upp, där i björken satt nog ordföranden, för det var den enda som inte flyttade sig till förmån för någon annan.
Lite längre bort kom svaret från takåsen, varvid den omedelbart fick ta till flykten och en annan intog dess plats.
Mitt emot björken, fast 50 - 60 meter bort hördes ett tredje, enträget kraxande, varvid två andra genast skyndade dit och den första fick leta sig ett annat träd.
Det var riktigt intressant att stå där och observera detta viktiga möte kråkor emellan.
De kanske hade sin årliga stämma, vad vet jag? Förstår inte språket!
Vilka fina bilder du fick från sammanträdet!
Det är knepigt att fota fåglar tycker jag och speciellt knepiga är skatorna. De kan sitta hur lugnt som helst, men så fort du riktar kameran mot dem flyger de iväg.
Ha en trevlig lördagskväll!
Roligt du besökte min blogg
Ja de funkar med faktiskt
Du har fångat stunden riktigt bra
Ingrid, Det var riktigt underhållande att stå där och titta på deras beteende. Det verkar som de kommunicerar, även om de bara grälar, eller vad de nu gör. Hoppas du fick en skön lördagskväll själv!
Kaffehörnan, Ja, jag tycker själv det blev väldigt bra, det verkade verkligen som de hade någon slags kommunikation sinsemellan.
Kråkor är roliga fåglar...och ja, man kan ju undra vilka viktiga möten de har när de samlas i stora skaror :-)
Fina foton !
kram
Inger Maryissa, Kråkor är verkligen speciella, vi hade en tam på skolan jag gick i som tonåring. Den fick mat från skolbespisningen, mest potatis vill jag minnas. Kram!
Morning! Jag förstår heller inte det språket! Och jag duckar nästan när gässen kommer flygandes! Pumpor gillar jag...resten kan jag vara utan!!
Fniss...hoppas magknipet gick över fort!
Kramen!
Ragnvi
Ha ha.. kanske inte helt olikt en del mänskliga möten!
Man undrar vad det är de pratar om på sina möten.
Ragnvi, Ibland vill man nästan ducka när de kommer skränandes i stora sjok, jag förstår dig.
Magknipet släppte till slut och sen var det bara att äta igen, jag lär mig aldrig. Kram.
Inga, Vi har nog en hel del gemensamt med djur och fåglar. Fast, flyga kan vi inte, trots att många försökt!
Selma, Jag önskar jag förstod, i synnerhet igår, för det var ett otroligt kraxande.
