Leontina

Var det sant eller ej?

Under alla mina år i Västerbotten var det självklart riktiga vintrar, även om de började olika tidigt och höll på olika länge. Vinter var det och det går det inte att förneka.

 

Efter 10 år var jag ganska less på snö, snöskottning, halka, kyla och allt som hör vintern till. Innan detta hände ville jag verkligen bli en vintermänniska. Jag hade införskaffat långfärdsskidor, slalomskidor, dammat av mina gamla skridskor, fått en spark, vi hade dragpulka för skidor till barnen och jag kämpade............

 

Men...............!

 

Jag är ingen vintermänniska och jag blev heller aldrig någon, trots att jag kämpade och verkligen försökte. Jag är nog den vuxna människan som ofrivilligt ätit mest snö i världen, för jag föll jämt, överallt och hur som helst och oftast fick jag munnen full av det vita luddet som kallas snö.

 

Jag blev alltså ingen vintersportentusiast, för efter några år gav jag upp. Jag nöjde mig med att åka pulka med barnen och spark om jag måste ut och göra något på egen hand. Mest gick jag in och där stannade jag till fram emot slutet på april.

 

Jo, jag arbetade så klart, men vi hade varmgarage, jag pulsade ditut på morgnarna, åkte till skolan där jag hade motorvärmare. I bilen hade jag dessutom kupévärmare, så jag åkte även hem i en varm, avsnöad bil. In i garaget, snabbt ut därifrån och in i värmen och sen blev det vår efter x antal månader och då började mitt uteliv om.

 

Vintertid när jag ringde hem till modern och klagade över kylan och snön fick jag veta att just aldrig hade de vinter här nere i Närke.

Nej då, det var plusgrader och solen sken, ibland kom det upp blommor alldeles för tidigt och det var så milt och skönt. Oj, vad jag suckade och längtade efter ett likadant klimat. Då ändrade hon sig lite och sa att de visst haft snö och far hade fått köra snöslungan, men nu var det bra igen. En annan gång hade bonden kört upp med traktorn och plogat fram vägen, men fort var även det bra igen.

 

För 11 år sedan flyttade jag äntligen "hem" igen och nu skullle jag minsann inte behöva plågas mer av det "Vita helvetet" (citat från skolans vaktmästare där uppe, som slet med snön år ut och år in).

 

När jag träffade kärestan köpte jag en vintermössa, för han gav sig inte förrän han fått ut mig på hurtiga söndagspromenader i snön och solen. Han kunde inte begripa att jag inte ägde en varm mössa när jag bott så långt norrut i 23 år, det kunde jag, för jag gick ju inte ut längre stunder än att jag klarade mig utan.

 

Nu efter de år jag bott här nere har jag insett att att även här har jag skottat ganska mycket snö, frusit rejält och halkat omkring på underlaget jag inte gillar. När jag i veckan blickade ut över nejden i byn, nära vårt nya boende undrar jag om modern lurade mig, eller har klimatet ändrats så radikalt?

 

 

Eller är det jag som dragit med mig vintern hit? Har de inte lika kallt, snöigt och långa vintrar längre där uppe? Fast jag måste medge, att det är vackert!

Vintern kommer mer och mer över hela landet. Vi får mer ohc mer rejäla vintrar tycker jag, bortsett från dem som jag hade som barn förståss. Då vi hade skidtävlingar hemma på gårdarna mellan husen osv.

Vackert är det verkligen, men visst kan man bli trött på snö och halka.
Vintrarna varierar väldigt åtminstone här på Gotland. Ena året kan det var hur kallt som helst och massor av snö och nästa år bara och grått, regnigt.

Vi köpte skidor ett år till våra barn, skidor som nästan inte blev använda, för det var den ena milda vintern efter den andra.

En annan vinter var det så kallt att gödseln frös inne i ladugården bakom rumpan på korna och det var så mycket snö att det inte gick att ta sig fram. Åke åkte skidor med motorsågen i ryggsäcken när han skulle i skogen.

Nu hoppas jag att resten av vinter blir lagom kall, lagom mycket snö och massor av sol och blå himmel.

Gott Nytt År!
Kram, Ingrid

Hmmm vintrarna är lömska, just nu regnar det vildsint här och ska tydligen fortsätta så några dagar. Det är inte helt fel för oss. Skaren försvinner, gubben kan jaga med hund igen och livet återvänder till det normala efter en tids abstinens!
Gott Nytt År!

Roligt inlägg att läsa - håller helt och hållet med dig om att vintern är besvärlig med dåligt väglag och kalla bilar.

Jag var däremot rätt duktig både på skidor och skridskor när jag var barn och ung - men sedan jag fick barn för 54 år sen blev det endast pulkaåkning.

Införskaffade dock riktiga längdskidor och dito pjäxor för ett tiotal år sen och gav mig ut på några enstaka skidfärder. Sen blev det många ganska snöfria vintrar och förra året, då det kom mycket snö igen bestämde jag mig för att ta fram skidorna igen.

MEN, när jag föll eftersom det var halt (innan jag skulle ut som väl var) kunde jag inte ta mig upp igen - hade glömt att jag bara kan resa mig om jag vänder mig om på knäna :-). Det är ju inte så lätt när man har skidor på sig...Så det blev aldrig någon skidfärd mer.

Vackert är det i alla fall med snön, som bilden visar!
Gott Nytt År önskar Ingrid och kram!