Naturens hus
Förra helgen var vi där och gick runt, det började kännas lite vårlikt, trots att det fortfarande är februari. Stigarna var bara och vi tog en sväng.


Senaste stormen har satt sina sina spår.


Vi var många som hade tur också!
Jag bjöd gräsänderna på en hel limpa, upphackad i fina, lagom stora bitar. Det tyckte de hade vunnit högsta vinsten, vilken himla tur!



Sedan blev jag själv bjuden på mat av kärestan. Vilken tur och så skönt att slippa laga mat efter en härlig eftermiddag ute. Det kändes inte alls fel!
Jag åt flundra med kräftstjärtar och en mycket smarrig sås.

Salladen tar man på en separat tallrik, valnötsbröd och något exklusivt knäckebröd med färskost hörde också till måltiden.

Kärestan valde Chili con carne, med några "uppskrämda" tortillas.

Utanför entren sitter samma fågel, sommar som vinter!

Det är helt otroligt att dennna gamla soptipp där allt möjligt miljöovänligt fanns i marken, har blivit ett sådant fantastiskt naturområde för allmänheten! Det är jag otroligt tacksam och glad över!
Morning! Sicket ställe! En gammal soptipp...så bra!
Har läst ikapp hos dig...och guppat med dig på Ålands hav också! Underbara foton! Många år sedan vi var iväg...Mellan Sundsvall o Vasa åkte jag några gånger också förr i tiden, men inget slår Stockholm o Mariehamn!
Sing Sing...tror nästan att ett sånt område finns i de flesta svenska städer!?
Kramen!
Ragnvi
Du liksom jag gillar naturen.. när jag ser dina bilder tänker jag... att där finns det säkert några cacher gömda. Alltså där ni vandrade fram utan att tänka på skattgömmor... :-)
Maten ser delikat ut!
Vilka fantastiska bilder du har lagt ut! En härlig promenad har ni gjort och avslutningen var ju också väldigt kalas - din rätt såg mycket läcker ut!
Nu kan man nog snart få säga Glad Vår! Kram på dig
Suveränt att man gör något BRA av gamla soptippar!!! :-) Minns ju hur de såg ut i min barndom, och det var ju en förskräcklig syn egentligen... Fast då tyckte man ju det verkade väldigt spännande att ta sej in där och titta lite närmare på skräpet - och kanske göra nåt fynd!? Så långt kom aldrig jag, men skolkamrater påstod åtminstone att de varit på tippen och hittat massor av bra grejer.
Idag skulle jag nog föredra att gå på sådan sopjakt på en återvinningsgård istället, och slippa den där vidriga blandningen av precis ALLT som kännetecknade våra gamla tippar. Hua, så äckligt...!!
Bara viljan finns kan det åstadkommas mycket.